Undrare

Jag har flyttat

2010-02-03T15:09:00.003+01:00

Som ni ser är denna blogg uppfuckad. Jag har dödat denna och startat en ny blogg. Vill ni läsa den finner ni den här: http://raljerarfroken.wordpress.com/

Denna kommer försvinna om en vecka så bäst för er att ni sätter bokmärke på den nya.

Hörs!

Att leva under hot

2010-02-03T13:16:00.004+01:00

Sådant här får man mötas av när man kommer till jobbet om morgnarna. Jag har nackspärr av att ständigt kolla mig över axeln.

Det som skrämmer mig mest är fartstrecken från den snabba handen. Rysligt obehagligt.

Grävt upp lite nytt till lurarna.

2010-02-02T13:53:00.003+01:00

Norge levererar.

Mammas muräna

2010-02-02T12:44:00.004+01:00

Vissa har det bra och kan gömma sig under täcket dagarna i ända. Vissa andra får gå ut och slita för att försörja muränabarnet. Tur man har något sött att komma hem till.

Underbaraklara

2010-02-01T15:54:00.003+01:00

Råkade av en slump hamna på en jättetrevlig blogg. Kära vänner, detta kommer ni att uppskatta om ni har smak och förstånd. Det finns hopp, det finns "modebloggare" som inte bara är dagens outfit och Stureplan.

http://www.folkbladet.nu/?cat=89

Snart blir det kafferep

2010-02-01T13:17:00.003+01:00

I går ropade jag hem dessa små sockerbitar på Tradera. Jag måste bara skrika ut det till hela världen eftersom de gör mig lycklig i själen.

Rear Gear. Butt Covers for your Cat and Dog...

2010-01-28T15:39:00.006+01:00

Konsumtionen. Bara tanken på att det finns en marknad för en sådan här produkt gör mig självmordsbenägen.

Fick tipset att köpa sådana här till min hund. Bara så att alla vet, det är absolut inget fel på Doris rövhål, det är ett alldeles utmärkt rövhål.

Jag tycker innovatören till denna uppfinning ska klistra igen sin käft istället.

Beskrivning av produkten:
Is your pet feeling left in the dirt because of his/her unsightly rear? I’ve got them covered... Rear Gear is handmade in Portland, OR and offers a cheerful solution to be-rid your favorite pet’s un-manicured back side.

Rear Gear comes in many designs including a disco ball, air freshener, heart, flower, biohazard, smiley face, number one ribbon, cupcake, sheriff's badge, dice, and you can even make yours custom, so there’s a Rear Gear for everyone.

Get yours today here at etsy or write me an email and support small business! Please contact me if you'd like multiples... Make sure to note which style you'd like in the shipping notes and enjoy!

Tör, något för Britt eller Boris?
(För oss som inte tejpar våra barns rövhål.)

En andra istid

2010-01-27T15:07:00.004+01:00

Jag befarar att mina grannar i huset mitt emot snart kommer ha problem att ta sig ut. Antar att problemet är identiskt i mitt identiska hus.

Ett glas mjölk om dagen

2010-01-27T10:25:00.002+01:00

Ute river stormen. Det går inte att se ut, det är som att försöka titta in i ett glas mjölk. Jag har en obeskrivlig längtan efter att ligga och lyssna på jazz? och röka i sängen. Fråga mig inte varifrån den önskan kommer ifrån.

Im walking on glass

2010-01-26T11:30:00.004+01:00

Gårdagen, gårdagen, gårdagen. En konstig men trevlig dag. Varför kunde den bara inte få plana ut i en mjuk skön hasselmussömn. Nej. Jag blir som alltid prövad. Någonstans avslutar jag alltid dagen på det yttersta.

Stressade hem efter jobbet och rastade spädgrisen, stod och småhoppade och väntade på att hon skulle hitta den ultimata platsen att förlägga sin avföring på. Det var ett väldigt trampande, men till slut hittades platsen.

Efter det spurrade jag iväg i den rosa dödsboxen mot nordligare breddgrader. Svängde om storbyn och gjorde en upphämtning. Väl hemma hos mor och far fick jag god mat, god tårta och trevligt sällskap. Firade, skötte håret och bråkades lite med lillebror. Åkte hemåt vid 22-tiden för att hinna storhandla på Kvantum. Sprang runt som en yr och svettig höna, flåsandes med metallisk andedräkt. Tog mig till slut ut i bilen med alla varor och otroligt nog utan vävnadsdöd.

Väl hemma möttes jag av världens största diskberg som jag oväntat inte tålde se, och jag kunde under inga som helst omständigheter leva med åsynen. Började hetsdiska. Helt plötsligt rasar berget och ett vinglas går i golvet. Det sprängs och splitter flyger över hela lägenheten. Jag funderade allvarligt talat på att blanda till en liten molotovcocktail och spränga ur skiten, istället för att behöva ta fram dammsugarn. Beslutade mig för att jag inte orkade hämta bensindunken från källaren och dammsög istället kök och hall två varv för att vara på den säkra sidan. När väl dammsugaren var inne i sitt näste, hittar jag inte en, utan en helt kotteri av glasskärvor. Jag var på väg att springa barfota över den lilla glasarmén bara för att kanalisera smärtan till något fysiskt. Någonstans där tog karln över.

Lugnet sänker sig. Rensar ut frysen lite snabbt för att få plats med familjepaketet med köttfärs jag önskar jag aldrig köpt. En liten låda trillar ur. Men. Vad är det i lådan? Men vad kan det vara i den lilla lådan?

Små studsande ljud når mina miniöron och en röd matta av tranbär vräker ut sig över köksgolvet. Men vad lätt de rullar, men så fint de sprider ut sig. Jag sätter mig på knä och vänder blicken uppåt. Jag frågar högt och tydligt. Hur mycket kan du begära av en människa. Efter det blir det svart. Jag stängde av. I morse vaknade jag som en annan människa.

Jag anropar jorden

2010-01-25T13:12:00.002+01:00

Den här dagen är en dag att minnas. På lunchen sprang jag upp på stan för att våldsköpa en födelsedagspresent till min bror som fyller 22 år idag. På vägen upp på stan passerar ett dvärgväxt barn mig i en permobil. Helt plötsligt bromsar han in framför mig, ser på mig och busvisslar som man gör på en snygg tjej. Sen blinkar han karaktäristiskt med ena ögat och sladdar iväg.
Det är då man vet sin plats i näringskedjan, det är då man vet i vilket skikt man hör hemma.

Efter lunch får jag för fösta gången i mitt liv se en människa äta en sådan lunch, jag citerar mannen i fråga.
"Nu ska jag äta en Robinsonlunch."
Lunchen bestod av en burk kokosmjölk och en påse torkade spigg.

Vart är jag?

Vackert

2010-01-25T10:53:00.002+01:00

Trötthetens trötthet

2010-01-24T16:37:00.013+01:00

Jag har drabbats av den stora tröttheten. Jag orkar ingenting. Igår sov jag till klockan 13, var vaken till 15, sov middag till 18, var vaken till 21, somnade, för att vakna klockan 10.30 (idag söndag) av att telefonen ringde. Åkte till Sunderbyn för att träffa en kär gammal vän och hämta ett importerat horläppstift från Hufvudstaden.

Var om en sväng baki psyket och fick mig en mazarin och en kopp tjockt, starkt kaffe. Hämta in en vedkorg. Drabbades av den stora avundsjukan och torpsjukan. Vill flytta ut till skogen och ha en skrivmaskin med runda trögtryckta knappar. Doris vägrade följa med hem. Fick till slut in psykskallen i bilen. Kom hem till ett städat hem. Levererat 4 munkar till karln. Tvättat hundbinda. Nu ska jag baki gymmet och slå ihjäl sistenergin ini kroppa.

Milja, lika ond som alltid. Hon är riktigt uppretad nu när hon har varit inlåst baki psyket hela vintern.

Araben, halvt om natten, ensam på en annars överfull parkering.

Fick se solen i veckan, om än bara som en svag strimma på taken.

Snusa rynka. Den bästa medicinen mot självaste livet.

När man vill skaka av sig rumpan

2010-01-21T14:42:00.002+01:00

Alla som känner mig vet att jag inte är något stort fan av dansmusik. Någon gång ibland dyker det upp något som är så suveränt att till och med jag kan öppna skygglapparna.

Pugsie, du gör mig glad

2010-01-21T13:21:00.001+01:00

Hur kan något vara så sött. Vill hem och snusa rynka.

Fäderneslandet

2010-01-19T12:20:00.004+01:00

Min far anglofilen har äntligen fått besöka ”fäderneslandet”. Sent igår kväll landade han för första gången på engelsk mark.

Under gårdagskvällen fick jag ständiga rapporter från fäderneslandet. Far rapporterade sporadiskt som en äkta korrespondent.

Sms 1:
Går fortare här att få ut bagaget än på Kallax, trots skickat direkt från Luleå. Logistikens land. Efter det följer 4 st utropstecken.

Sms 2:
Kolsvart. Åker bil mot nordväst och Birmingham nu. Lovar att Heathrow var en smältdegel av all jordens befolkning, såg inte någon som såg ut eller pratade som sir Richard Attenbourgh

Sms 3.
Kom in på hotellrummet nu. Runda mässingknoppar som man vrider i på dörrarna, ca 80 cm höjd. Som i Kalle Anka. Underbart. Efter följer 3 st utropstecken.

Den utpekade, leprasmittade

2010-01-18T15:47:00.002+01:00

Jag blir alltid beskylld. Detta säger jag inte med martyr i rösten utan mer som ett konstaterande. Jag känner en djup och innerlig sympati med Emil. Det är bara han som vet hur det är att sitta mentalt i snickerboa.

Är något uppätet, vad ropar man då? Är vinet slut, vem bannar man?

Några goda vänner hittade nyss ett fastkletat tuggummi under sitt vackra teakbord. Vem blev utpekad? Inte bara av dem själva, utan av hela vänskapskretsen?

På jobbet hittade de avföring i toalettstolen, vem var den första att ifrågasättas om hon hade glömt att spola.

En vägg påträffas kletig, vem ”hade” varit där med sina händer?

En människa som oftast är skötsam blir full på samma plats där den anklagade råkar befinna sig. Vem bär ansvaret?

Alla dessa frågeställningar har en gemensam nämnare. Det är inte underligt att man får hybris och tror att man är navet i självaste existensen.

Kakformar och hundhår

2010-01-18T10:33:00.004+01:00

Vissa dagar luras. Man vaknar, allt känns bra och det känns som om dagen ska kunna flyta på utan lust att skalla sönder någonting.
Men, bli aldrig godtrogen. Allt kan vända, närsomhelst. Det börjar med att man inser att man torkat sig med hundhandduken och hår och ansikte är fullt av svarta små stickor. Efter det kan det bara gå åt ett håll, utförs.

Jag naglar mig fast vid några kloka ord som gav mig hopp. -Mitt liv är redan stöpt, ditt har just börjat.

Kanske är det så. Varför känner jag ångest, prestationsångest. Jag är ju praktiskt taget nyfödd. Nä, jag tänker inte bankas ner i formen. Jag tänker inte börja drömma om fluffiga bröllopsklänningar och nallepuhbårder. Jag behöver inte. Jag är nyfödd. Nyfödda ska inte behöva tänka på sådant. Synd det är så förbaskat ensamt utanför kakformen.

Hur jag kan upplevas.

2010-01-14T13:24:00.001+01:00

Idag hade jag en msn-konversation med en kollega. Vi pratade "skrev" om ett projekt vi håller på med.

Jag frågade:

- Är det något mer jag ska leverera. Jag måste bara få handen ur.....

Han svarade:
-Handen ur....?

Jag:
-Men handen ur ... du vet!

Han:
- Det är nog tummen du menar.

I say no more.

Hur man bemöter kunder

2010-01-13T12:40:00.001+01:00

Vi har mycket att lära i kundbemötande. Så här skall det hela gå till.

Rå kyckling och anklagande om Klamydia

2010-01-13T12:31:00.004+01:00

Jag är sämst på ta hem mina matbackar, detta har jag efter far min. Ofta händer det att jag står helt utan medans de ligger och skräpar på jobbet, i för andra människor irriterande högar.

Igår gjorde jag världens godaste lax och morötter till middag. Jag riktigt trängtade efter morgondagen när jag skulle få återuppleva den kulinariska upplevelsen på lunchen.

Eftersom jag var helt utan burkar satte jag upp resterna av middagen i en vanlig djuptallrik. Det sista jag gjorde innan jag gick och la mig var att kasta lite frusna kycklingfiléer i en annan djuptallrik.

Idag har jag suttit i möte hela förmiddagen. När jag kommer ut håller övriga på att tala om vem fan som tagit med råa kycklingfiléer och satt dem i kylen. Jag ryade på:
-Vad gormar ni om, jag blir alltid anklagad..... Jag har lax.

De fortsatte tugga om fenomenet och vad kycklingfiléerna kunde innehålla för sjukdomar. Klamydia låg högt på listan.

När jag ska äta inser jag... svårt att gissa. Nu bryter jag dieten och beställer en pizza. Gud är mig inte nådig idag.

När man måste tänka på sommaren för överlevnaden

2010-01-07T20:15:00.011+01:00

33 minusgrader. 33 stycken isande, brännande, skärande minusgrader. Det är inte meningen att vi ska leva här. Utan välfärden hade vi aldrig överlevt. Jag nästan önskar att vi hade stannat i fattigdomen, tagit förnuftet till fånga och traskat neråt kontinenten. Nu får man stå sina förfäders kast, enfaldig och plikttrogen som man är.

Dagen har varit rent ut sagt förjävlig, eller den har varit okej men jag är på gnällhumör. Jag har svettats inomhus hela dagen, öppnat fönster som andra gått och stängt. Elementen har dundrat av kokande vatten, så högt att man inte kan höra sin egen röst. Jag tappade totalt bort mig själv där i oväsendet och svettattackerna.

Imorgon ska jag springa till apoteket och köpa Absolut Torr. Det är till att medicinera sig själv när alla andra är så frusna och ömtåliga. Det är inte mig det är fel på, det är alla andra. Jag tror nästan att jag har förstört min alldeles nya ullkofta, den kommer i alla fall aldrig mer bli sig lik. Jag hade en klänning utan ärm under och inte fan kunde jag sitta därmed gropigarmarna. Jag tål inte att se fanskapen så jag valde att uthärda värmen i koftan.

Som om det inte var nog, våldade jag och M oss på spinning. Jag ville ta livet av mig hela passet och lätt skruvarna sitta lösa på cykeln i förhoppning om att jag skulle ramla av, och åtminstone bryta lårbenshalsen, men icket. Men nu är det gjort, och när det väl är gjort, då känner jag mig som han, herr Gud.

Smörj i ansiktena med smöret människobarn, och läpparna med späcket. Då ska ni se att ni klarar er. God Natt

Bara 150 dagar till sommaren.

Farhågor, frihet och saxbett

2010-01-06T14:54:00.002+01:00

Idag är sista dagen i friheten. Imorgon börjar knegandet på fabriken igen. Det är inte bra för själen att vara ledig för länge. Delvis skapar det en sanslös rastlöshet samt en än mer grundad avsmak till livet som arbetare.

I förrgår var jag på Lindex och en främmande kvinna kom fram och klappade mig på axeln. Hon sa:
-Kan du som är lång hjälpa mig att ta ner de där strumpbyxorna.

Ni skulle ha sett mitt stora saxbettsleende, det gick från öra till öra som på ett melonhuvud. En gång i livet har jag också fått vara lång, det finns rättvisa trots allt.

Igår anordnade Headon och sambo en trevlig white trash-fest med tacos. Det hela resulterade i en mycket trevlig kväll med frågering där livets största frågor avhandlades.

Jag har kanske inte hunnit med allt jag hade tänkt under julsemestern. Förrådet ser fortfarande ut som ett helvete, skåparna är inte städade och inget annat nödvändigt jox är inte heller gjort. Jag har faktiskt lyckats få upp nya gardiner i datarummet, rent otroligt. Det är vad jag kallar en bedrift.

Nu ska jag njuta av de sista timmarna av frihet, äta lasagne och sen gå och se Avatar på bio. Imorgon börjar allvaret igen, spinning ska man på också. Det är lika bra att gå ut hårt och trotsa alla sina farhågor på en gång.

Miljas pappa, poeten

2010-01-05T11:24:00.003+01:00

Fick en dikt av en god vän, Miljas pappa... Den handlar om mig. Aldrig har någon diktat så fint.
Han är väldigt begåvad.. han, Miljas pappa.

Till Fröken Ö....som en flamma i mänskligheten drar hon förbi med en galen glädje till livet, som bör levas här och nu! Sen slocknar hon lite i en koja i skogen under jul & nyår. Men med nya krafter kommer hon som en grindpojke bakom min dörr och singlar med en slant hon tjänat och skriker "Kom nu, jag måste f...å leva" så drar vi ut i vinternatten dricker mjölk på hemvägen!

Det är så att man får tårar i ögonen

Björn Ranelid

2010-01-04T00:16:00.011+01:00

Jag måste spola tillbaka bandet. Jag har gjort det igen, dömt någon, dragit förhastade slutsatser. Det gäller Herr Björn Ranelid. Jag har aldrig läst honom, men när jag letar igenom min bokhylla hittar jag Min son fäktas mot världen. Direkt efter avslutat inlägg ska jag börja läsa den. Efter ytterligare några böcker och lite mer i ryggen har jag rätt till en åsikt, inte förr.

Idag såg jag stjärnorna på slottet och det var Ranelids kväll. Jag har alltid sett honom som en konstant ordbajsande orange man med läppglans. Jag ska aldrig mer tänka något liknande om någon eller något.

Kränkning är aldrig något vackert. Hans sätt att hantera det hela och stå upp för sig själv kanske inte är det sätt jag själv hade valt. Dock tror jag att han lyckades. Det finns inte en människa med skam i kroppen som kommer att uttala sig om hans utseende eller någon annan ytlig prakt. Hur kan vi ens ägna vår tid till att kommentera sådana ytligheter. Det finns väl ingenting i det som är relevant.

Jag vet inte vad jag mer ska säga. Att säga att vi människor är vidriga är ju ingen nyhet. Borde vi inte ha kommit längre än att fastna vid färg, form och uttal? Nu talar jag inte om Ranelid utan generellt.

Mitt nyårslöfte är att vara extra snäll mot mina medmänniskor. Jag ska inte heller himla med ögonen åt flickor med silikonbröst och människor med för mycket läppglans.

Jag ska i alla fall göra ett helhjärtat försök.

Den late konungen och 100-åringar

2010-01-03T20:43:00.005+01:00

Idag har jag varit ledig i exakt 10 dagar och är redan förslappad och disorienterad. Jag har inte en aning om vad det är för veckodag eller om det är varken morgon eller kväll. Jag är helt ur fas så att säga. Jag som hatar struktur och rutiner, och så visar det sig att jag inte kan fungera utan dem. Vi får se hur det går när jag blir stor och överlevnadskonstnär, förhoppningsvis har jag tagit mig längre i utvecklingen tills dess.

Idag har jag bland annat hunnit med att agera frisörska. Klipper en gammal släkting som är 83 år och som inte är så där värst petnoga, annars hade hon nog valt någon annan. Jag klippte kort pojkfrisyr, men gammelfaster brydde sig inte ens om att se sig i spegeln. Det är då man känner att sitt arbete är uppskattat.

Efter det skyndade vi iväg till ålderdomshemmet. Där skulle E firas. Tanten fyllde 100 år idag och hon är rent ut sagt fantastisk. Hon fick en almenacka för år 2010, och farbrorn som gav den till henne sa lite skämtsamt:
-nog kommer du väl leva ett år till?

E, granskade almanackan och sa som om det vore det självklaraste:
- ja nog ska jag det, nu när jag börjat.

Det är inte varje dag man får gå på ett 100-års kalas, förmodligen var detta både mitt första och sista. Som alla 100-åringar hade E fått telegram från konungen. Det var ett vackert telegram med ett fint utsmyckat brevhuvud. Sen stod det en rad och en gratulation, under var det undertecknat med Kung Karl Gustaf och Silvia.
De hade inte ens bemödat sig att skriva under, det var dataskrivet. Det är vad jag kallar lågt, nog fan har de tid att sätta några kråkor på de få telegram som skickas ut till dem som fyller 100. Förtjänar inte en människa som levt ett sekel en underteckning?

Jag känner nu, mer än någonsin att de ska kastas ut på bar backe och att inte en endaste krona från skattepengarna ska gå till deras handväskor för 100 000 tals kronor.

E, var i alla fall nöjd. Hon tyckte det kändes personligt när även Silvia stod med på telegrammet.

Nu ska jag lägga mig en stund, jag hann med att koka palt när jag kom hem. Palten är som heroinet, man orkar vad som helst bara man får ha den i sin hand.

Bäst, ett helt onödigt ord.

2009-12-30T22:17:00.008+01:00

Igår var jag på en föreläsning med Gunnar Westrin. Ni vet han med regnbågsrandig mössa som skriver om fiske. Gunnar pratade om Nordkalotten. Det var faktiskt lite som ett uppvaknande, att fatta hur mäktigt och unikt det är här uppe. Nog för att jag egentligen är fullt medveten, annars måste man ju vara riktigt efterbliven. Jag orkar inte börja tjata om hemmablindhet, ovett att uppskatta osv. Den som inte begriper, han går ändå inte att få att förstå.

Hursomhelst. Det jag ska skriva om nu handlar egentligen inte om att leva i Norr, det handlar om att vara bäst. Ja det handlar om både och, och inget av dem. Jag får väl försöka knyta ihop den där säcken som jag så ofta lämnar fullständigt vidöppen.

Gunnar berättade om vän som bodde i Piteå och var en riktigt duktig flugbindare. Han beskrev det som om att ifall den här mannen nu bestämt sig för att åka till Stockholm hade han varit en av dem som räknades till eliten inom den smala genren flugbindning. Men nu gjorde han inte det, han stannade kvar i Piteå och band sina fantastiska flugor hemma på kammaren.

Någonstans uppkommer ett missförstånd om vad som är viktigt och inte. Det är egentligen inte alls konstigt med tanke på dagens ideal och så klart den största boven av dem alla, media. För hur bra vi än är, vill vi oftast inte vara det på kammarn utan på en mer global och kommersiell arena, där vi kan mätas med andra.

Att vi inte förstår bättre, det är det som är så märkligt. Det handlar inte om att vara känd eller springa 60 meter på tid snabbast. Det handlar om att vara människa. Att det ska vara så svårt och kravfullt, när det kan vara så jävla enkelt. Jag har alltid velat vara bäst i det jag gör, eller duktig. Jag kommer ihåg på lekis när vi ritade och jag knycklade ihop min teckning för att någon ritade finare. Riktigt så illa är det inte i dagsläget, nuförtiden är det mer viktigt att jag kan stå för det jag gör, och inte ens det fixar jag särskilt ofta.

När ens tankevärld blivit fri från duktigheten, det är då man blir befriad. Det är när man raderar ordet bäst från sitt vokabulär som man blir en vinnare. Det är då det är fullkomligt omöjligt att förlora.

Ledighet, det bästa av det bästa.

2009-12-29T00:34:00.000+01:00

Det är inte ofta man är ledig en veckodag. Nu föll det sig så att jag tog tag i mitt liv och sökte semester under mellandagarna. Det är nog det bästa jag gjort på länge.

Nu sitter jag här klockan 00.17 och har just skrubbat slasken. Det kanske inte låter så värst märkvärdigt, men det kan jag ta och tala om att det visst är. Jag har tänkt rubba den i minst ett halvår, men nu var tiden inne, nu fanns skrubbartagen på plats. Idag har jag även hunnit med att lunchdejta, ett 6 h långt shoppingpass, samkväm med tre olika vänner, telefontalande, räkningsbetalande och en massa annat matnyttigt.

Kanske beror detta på att jag steg upp klockan 05.30. Redan klockan 9.00 hade jag levt ett smärre liv. Om man stiger upp den tiden och är ledig kan man nästan hinna med att klämma ur två dagar ur dagen. På så vis får man ut en dubbel ledighet. Fantastiskt. Knepet att hålla sig pigg och driftig är att tidigast klockan 22.00 dricka minst tre koppar svart kaffe och till det trycka ner en biskvi samt ett wienerbröd. Det känns ungefär lika bra som att bli frälst med droger.

Idag kom även H&Ms vårkatalog. Det är inte ens nyår och ute härjar snöstormen. Jag känner mig verkligen upplagd och sugen på att köpa sommarklänningar och bikinis. Konsumtionskommunikationen är verkligen helt åt helvete. Nä, nu ska jag ta och bona ett golv eller nåt. Just nu är jag odödlig och sockerhög, må ruset vara för alltid. God natt människobarn.

Julaftons morgon

2009-12-24T10:51:00.005+01:00

Att det är julafton idag är inte något jag förstår. Jag är fortfarande kvar där långt bak i oktober. Det känns lite konstigt att tiden går så fort. Är det inte meningen att man ska befinna sig i den, inte utanför. Nu blir det så där krångligt och jag börjar tänka på att man hjärna kanske ligger någonstans i en burk, långt borta i en annan galax.

I skrivande stund sitter jag hemma i byn, det är en sådan frid att vara här. Just nu är det inte så mycket till julstämning eftersom jag är ensam med de tre psykskallarna. Far är och tänder på gravarna, mor är i arbetet och bror ligger nog hemma i sin lägenhet och sover. Lite svårt att skapa julstämning på egen hand. Stackars de människor som sitter ensamma en dag som denna. Fast egentligen är det ju bara inget annat än en vanlig dag, det är ju vi själva som sjåsar upp den.

Nu brakar snart cirkusen igång, bäst att njuta av kaffet och klappa katten en stund till. Här ska bakas saffranskaka. Sen ska vi åka till ålderdomshemmet och fira jul med 100-åringen, fika och byta julklappar med våra få blodsläktingar. Gammel, gammel mostra fyller 100 år i januari. Det känns helt overkligt, kvinnan var ju gammal tant redan när man föddes. Ska försöka tänka på det när jag känner mig stressad och känner att livet rinner mig ur händerna. Efter det ska vi skynda hem och ställa i ordning all mat och sen kommer mor och gammelfaster. Det kanske inte är någon Barnen i Bullerby jul, men det är lik förbannat jul och man har privilegiet att få vara med sin familj.

Den pulserande ådern och amerikanska granar stöpta i form

2009-12-23T12:04:00.004+01:00

Gårdagen var ett riktigt helvete. Började dagen med att skjuta in en dubbel dos nässpray för att sedan trycka i mig en trippel dos alvedon. Sedan bar det iväg till arbetet. På lunchen handlades det julklappar i ren panik och hysteri. Efter en oplanerad 12 h dag kom jag hem, slafsade ihop en resväska med kläder för en veckas vistelse i skogen. Jag har aldrig sett mina blodådror pulsera så i pannan. Är det verkligen såhär det ska vara? Ska julen vara blodsmak i munnen och droppande armhålor?

Väl framme i skogen, 3 h försenad till middagen, svepte jag två muggar glögg och klädde granen med mor. Jag har aldrig missat denna tradition på 26 år, så i helvete jag skulle missa det i år. Granen skall kläs om det så ska göras med våld. I år är första året vi har en köpesgran. Visst är det vacker och onaturligt symmetrisk. Men inget går upp emot en stulen gran som är sned, vind och barrande. Granen är i alla fall inte i rosa plast och från Rusta. Den lever och luktar. Och det är mer än många andra är förunnat.

Får inte glömma avslutningen på kvällen, för vad går upp mot att bli skallad i äppelskallen av ett hundhuvud. Ett Halvspräckt ögonbryn är jätteskönt, bara så att ni vet.

GOD JUL och God Stress.

Håll käften

2009-12-19T16:39:00.002+01:00

Jag var nyss med om en händelse där mitt kanske rätta jag verkligen visade sig själv. Efter en heldag i julhysterin på stan (bakis) kommer jag hem för att gå ut och aktivera hunden innan jag lägger mig för eftermiddagen.

Väl ute ser jag mig snabbt omkring och konstaterar att jag är ensam. Släpper lös hunden och kastar lite bollar. Helt plötsligt från ingenstans dyker en kvinna och en liten Bishon frise upp. Kastar bollen åt andra hållet för att distrahera fröken Doris, men idag ville hon inte lyda och sprang fram till hunden och kvinnan. Jag börjar springa mot dem och ropar att Doris är snäll. Den andra kvinnan skriker att det kanske inte hennes hund är och att den redan morrar. Hundarna luktar på varandra och ser inte överhuvudtaget ut att ha några planer på att döda varandra. Jag springer dit och plockar upp Doris i famnen. Helt plötsligt börjar kvinnan sparka luftsparkar mot mig och skriker något i stil med att: Har du inte läst dagens tidning, hundar får inte vara lösa osv. Jag ber om ursäkt och säger åt henne att lugna sig. Då börjar kärringaset att skrika

- håll käften, håll käften. HÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅLLL KÄÄÄÄÄFTEN
- Jag svarar, men lugna dig jag kan bara be om ursäkt, inget hände ju. Lugna dig kvinna.

Kvinnan fortsätter helt okontrollerbart att skrika HÅÅÅÅÅÅÅÅLL KÄÄÄÄÄÄFTEN

Jag mumlar något om kvinnan kan ju inte vara klok och går åt andra hållet. Jag har aldrig i hela mitt liv, inte ens när man bror och jag slogs som mest velat slå någon i ansiktet. Idag kände jag att jag ville slå ut varenda tand i den kvinnans käft och att jag ville sparka ihjäl hennes hund. Jag övervägde att göra det och tänkte att konsekvenserna kunde vara värt det.

Nu är jag inte bara bakis, trött i benen, hungrig, törstig, har ont halsen, täppt i näsan. Nu är jag totalt ini bristningsgränsen. Klockan är 16.36 och jag tänker lägga mig för kvällen. Adjö.

PS
1: Jag anser att man absolut inte ska ha sin hund lös om man inte kan kontrollera den. (men nu missade jag henne)
2: Jag sparkar inte hundar och skulle aldrig drömma om att göra det.
3: Jag hatar bittra tanter mer än något annat
4: Be mig aldrig hålla käften. Det är som att öppna helvetets portar.

Hej tomten, här kommer min önskelista

2009-12-14T10:21:00.013+01:00

Hej käre Tomte!
Först har jag en fråga gällande ditt namn. Stavar du med stort T eller räknas det inte som ett personnamn? Kan man heta Tomte eller är det någonting man är, som exempelvis en yrkesperson, låt oss säga sophämtare?

Här nedan kan du se min önskelista i bilder så att du inte missuppfattar något eller blandar ihop mig med någon obetydlig person. Detta är saker jag behöver för att kunna leva mitt liv på ett drägligt sätt. Om du inte ger mig dessa saker kommer jag inte längre att tro på dig, jag kommer att missbruka ditt namn och jag kommer att mata dina renar med råttgift när de står på motorvärmarn.

Så snälla Tomtefar, beakta denna önskelista.

En Kajak är vad jag helst vill ha. Glöm inte det.

Den underbart snygga byrån Collect Cabinet, endast 8400 :-
Bara för att jag förtjänar den, för att jag är en sådan fantastiskt snäll person.

En symaskin så att jag kan lära mig sy och bli en stor kläddesigner.

Ett Nintendo DS så att jag kan spela spel i sängen.

Ett par nya träningsskor. Detta på grund av att mina nuvarande luktar lika illa som min brors fötter gjorde när han var liten.

Ett korsvirkes hus i Alsace. Alla behöver vi en fristad. Finns det någon rättvisa är detta din prioriterade julklapp till mig.

Fallande löv, urin och annat mindre trevligt

2009-12-13T22:42:00.003+01:00

Idag har varit en bra Söndag. Söndagar för mig är ofta en dag man inte riktigt räknar med. Detta beror till stor del på att jag ligger i bakfylleångest. Om jag inte gör det, är det den vanliga söndagsångesten som ankrar mig. Det är helt enkelt ingen ide att göra något eftersom morgondagen kantras av arbete.

Dagen började med att jag hann gå runt sjön medan solen fortfarande höll på att drunkna i horisonten. Jag såg den i alla fall och kände mig bländad. Det var krispigt ute och jag hann med att svetta ner jackan, så borde varje dag få börja.

Jag brukar inte så ofta ha tur, med det menar jag ren lyckträff. Men idag var det äntligen dags för mig att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Av en ren slump var jag på Coop. När Coop hade 110 års jubileum gav de ut en nyutgåva av Stig Lindbergs fallande löv. Jag åkte dit i enkom, på dagen för jubileumet, fast muggarna var naturligtvis slut. Jag till och med ringde runt och jagade muggar, resultatlöst. Idag fanns där en hel låda full med muggar. Jag köpte 8 st. Nu känns livet lite bättre. Jag fick mig till och med en kökshandduk.

Ikväll har vi även haft lilla julafton med flickorna från ungdomen. Trots att vi är personer från, jag vill nästan säga olika världar, har vi så fruktansvärt genuint trevligt tillsammans. För mig som inte riktigt förstår vart jag är i tiden är det rent otroligt att hälften av flickorna sitter med jättekulor och andra hälften har avkommor som är flera år gamla. Jag har ju inte ens insett att jag har menstruation. Jag är fortfarande lika förvånad varje gång jag vaknar i en blodpöl.

Men trevligt var det och många sorters fika, jag tror nästan det fanns sju olika som det skall vara. Väl hemma fick jag urinläckage när jag skulle stoppa i motorvärmarsladden. Innan jag var uppe i lägenheten hade jag nästan gjort ner mig på både ett och två och fick skrikande springa in på toaletten. Sambon trodde att jag hade blivit knivskuren. Det är så man summerar en trevlig kväll. Det är i alla fall ett bevis på att fikat, glöggen och kaffet smakade bra och att man njuter av livets goda. Väl ute från toaletten fick jag strumpbyxorna sönderrivna av en galet glad fralla. Det är då man känner sig älskad. Livet är allt bra ändå.

Det är inte killen i gruppen som är personen i verkligheten

2009-12-11T15:47:00.007+01:00

Idag, eller kanske egentligen igår, beslöts sig min hyacint för att slå ut. Det visade sig att den ena är rosa och den andra lila. Högsta vinst, eller så inte. Lila och rosa är mina hatfärger. Rosa passar sig inte ens kring juletid. Den enda tiden på året när osmaklighet tolereras.

Nominet i mitten är en gåva från min far. Han köper alltid små figurer till mig som har brett mellan ögonen, sen säger han: -här får du ett mongo.
Den här gången måste han ha varit förvirrad för den här killen har ju istället häpnadsväckande tätt mellan ögonen.

Nu står stackarn mitt emellan en rosa och lila blomma. Han har det inte lätt. Som om det inte vore nog att vara tvångsklämd mellan två lökar, stå mitt ibland en invasion av giftsvampar, ha tätt mellan ögonen, bära på en svamp lika stor som ditt eget huvud och ständigt ha munnen som ett o. Som om du inte förstår något av verkligheten.

Vildsvinsjakt ger skador

2009-12-11T13:48:00.006+01:00

I förrgår skulle jag tvätta min hunds öron. Det är en procedur i sig. Direkt hon ser själva flaskan vet hon vad komma skall. Detta resulterar i att hon kutar runt så fort att man bara ser svarta streck i luften.

Jag har försökt överlist henne genom att dränka in bomull i öronmedel, det gick bra första gångerna. Nu har hon genomskådat det hela. Så till själva händelsen. Jag jagade runt fröken Doris, kröp under bord, försökte finta henne och luras på allehanda vis.

Då reser sig min far och säger:
- Hur jävla svårt kan det vara att få tag i bulldoggen, jag ska ta fast det lilla svinet. (han kallar henne nämligen just det, av kärlek, hoppas jag)

Han lurar in henne i köket, och stänger grinden (det är inget särboende, de har valp). Det som händer sedan är en rad mer och mindre sjuka händelser.

Först försöker han på vanligt vis fånga bulldogen. Det går inte. Då tar han den onämbare Hugos (katt´n) mat och kastar det på golvet. När Doris inte reagerar lägger han sig ner på alla fyra och låtsas äta kattmaten. Det visar sig att hans försök inte gör kattmaten mer intressant. Men plötsligt gör det lilla svinet ett utfall mot maten.
Pappa som då står upp slänger sig efter hunden. Han får tag i bakbenen samtidigt som han faller handlöst i golvet. Plötsligt ligger far på golvet i fosterställning och kvider. Doris har sprungit tillbaka under soffan. Det visar sig att han har slagit sitt knä (möjligen ur led), han skriker och ojar sig. Jag tar kort och skrattar.

Far blir efter fallet uträknad ur leken. Jag lyckas fånga Doris och tar upp henne i famnen. Då som en blixt från ingenstans dyker lillebror Zeke upp och biter mig i armbågen. Jag faller och tappar Doris till frihet igen. Lägger mig sedan själv i framstupa sidoläge. Så gick det i alla fall till när det lilla svinet vann kampen om örontvätten.

Far gick och lade sig för kvällen med ett pulserande knä. Fick rapport av min människobroder att fortfarande haltar. Själv har jag problem med armbågen.

Blodöra, laxsallad och jakt i träskor

2009-12-10T09:40:00.000+01:00

Idag är bara en sådan där dag man önskar aldrig hade grytt. Jag är redan slut och det är bara mellantid. Dagen började med att två hundar smet och försvann. Kolsvart var det ute, halt så in i helvete och jag sprang runt halvnaken i träskor i storlek 43, behöver jag ens fördjupa mig.

Igår blev jag biten av min lillebror i armbågen (säger man i, eller på?) Hursomhelst har jag ont. Jag har även en släng av foglossning trots ickeexisterade graviditet. Vill bara förtydliga mig så att ryktena inte når Ica hemma i byn. Jag har redan blivit smekt på buken en gång i sommar.

Jag har länge häcklat min moder för att hon sitter och gräver sig i örat med en sticknål eller glasögonskalmen. Nu har jag själv fått blodöra. Min mor skrattar och säger att jag ska lära mig att allt kommer tillbaka. Det finns ingen bra svensk uttryck för detta, what goes around comes around är i alla fall sant. Det var det stödet. Blodöra är faktiskt en allvarlig sjukdom.

Det första som hände när jag kom till jobbet i morse var att jag fick sanera kylen för att min två veckor gamla laxsallad hade inlett en liten förruttnelseprocess. Det var ett jävla gnäll och jag blev hysterisk. De hade halsdukar knutna kring ansiktena och ville att jag skulle tända ljus. Efter det kulminerade händelsen.

Dagen har inte ens börjat. Bara att bita ihop och fortsätta. Återkommer ikväll med en solskenshistoria. Eller hur.

Payback time

2009-12-07T13:22:00.002+01:00

Expressen skriver om skolfotografen som bytte motiv på Billies T-shirt.
"Absolut hembränt - smaken man aldrig minns" stod det på 15-åriga Billie Borgs T-shirt.
Smaklöst tyckte skolfotografen som retuscherade bilden så det i stället var en Nalle Puhbild i skolkatalogen. - Nu har alla den! rasar Billie Borg."

Som gammal skolfotograf kan jag inte annat än att hånskratta. Ett riktigt avgrundskratt som är fyllt av skadeglädje. Vilken humor, helt fantastiskt. Jag önskar att det vore jag som stod bakom detta. Det är såhär man utkämpar modern krigsföring.

Jag vet själv hur det känns att ha hormonstinna, stöddiga valpar springandes kring benen när man försöker utföra sitt så kallade jobb. Det är inte lätt och det är en psykologisk kamp varje dag. Det är en jävla tur att man inte har tillgång till maskingevär, för i så fall hade en och annan klass varit jämnad med marken.

Det är så här man skulle ha gjort. Det är så här man ger igen på ett snyggt sätt.

Sparklåda och rutten fårlukt

2009-12-05T11:32:00.002+01:00

Livet rullar på. Om dagarna bedrivs utredningar om vem som gjort nummer två på toaletten utan att spola. Vem kan det vara och varför. Frågorna är många. En liten höjdpunkt, ett litet mysterium som livar upp det vardagliga.

Hysterin inför julen har kickat in. Som alltid medför julklappsköpandet prestationsångest. Klappen ska vara unik, uttänkt, och ha mening. Det i sig skapar ångest, ibland är det en fördel att ha en liten och utdöende släkt, så klapparna inte är så många till antalet.

Det har äntligen kommit snö. Det är något med detta ljudisolerade täcke som gör tillvaron lite mer behaglig. Det är lätt att dagdrömma sig tillbaka till sparklådan. Minnen av den sparkande rytmen, lukten av ruttet fårskinn och kalla, krispiga barnakinder.
Tänk om man som vuxen fick bli nedbäddad i en jättesparklåda. Väl i lådan togs man ut på en tur för att sövas till en eftermiddagslur, precis där på dagen när det känns som tyngst. Det vore nåt.

Snart kommer det nya året, med sina tyngande förväntningar. Jag har för länge sedan slutat lägga upp mål för kommande år. Det är bara stressande och ångestskapande. För ett tag sedan fick jag höra, - Du är väldigt bekväm för att bara vara 26 år. Jag som någonstans trodde jag hade hittat lugnet och för första gången känt att jag inte behöver befinna mig två år fram i tiden. Jag anser dock att det är balans och inte lathet (bekvämhet), det känns helt enkelt bättre så.

Efter att hela morgonen försökt slicka min armbåge (skulle få en miljon om jag klarade det) ska jag nu dammsuga. Det känns inte alls bra. Jag blir aggressiv och självmordsbenägen av dammsugning. Jag borde få ett läkarintyg för att slippa, det är förödande för min psykiska hälsa. På tal om psykisk hälsa såg jag igår något om mördarbakterier på TV. Nu är jag rädd för dem. Fast de inte finns en chans i helvete att de kan synas, ser jag dem här och där. Igår dansade de runt på en grapefruktshalva. Nä nu ska jag ge mig. Jag har golv att skrubba och hundöron att tvätta.

Mu

2009-12-03T09:12:00.002+01:00

Hur lätt är det att ta sig ur sängen och hemifrån när man har en sådan här skitunge under täcket.

Trasdocka, existens och skam.

2009-12-02T09:59:00.014+01:00

Läste nyss ett riktigt bra inlägg på bloggen Rapporterat. Jag känner han farbrorn som skriver. Han är rätt klok den där jeansprofessorn.

För att förstå något av vad jag nu kommer skriva kan man behöva läsa hans inlägg.

Jag tycker detta fenomen är väldigt intressant. Till vardags är jag själv en rätt pretto person som ogillar hjärndöd musik, sjuka kvinnoideal och försvarslöst beteende. Jag tycker generellt ganska mycket om allt och ingenting, men vi människor har inte bara en dimension.

Jag vill bli sedd som någorlunda vettig. Jag vill inte vara traditionellt vuxen och sitta med fötterna på golvet när man kan sitta i skräddarställning. Jag vill fortsätta vara den som startar ett snöbollskrig och jag vill vara den som leker kurragömma på Kvantum. Jag vill våga säga knäppa saker som ingen förstår, för det är jag. Den jag är.

Jag vill inte vara den som refererar till Stig Larsson när jag pratar litteratur, eller den som lyssnar på boten Anna. Någonstans ställer jag mig inte över, men på sidan av detta. Men ingen människa är en rak linje, vi är sneda, skeva och krokiga. Precis som mina tänder.

Jag känner ingen som helst tvekan inför att vara schizofren när det kommer till vissa avseenden. Jag tycker att vi ska våga bara vara, vara de knasiga och sjuka människor vi är. Jag tycker vi ska våga, våga läsa Kafka samtidigt som vi ålar oss och slänger med håret till hjärndöd musik på ett sunkigt uteställe.

Att åla, slänga med håret och vara vidrigt full på ett dansgolv är kanske inget man dagen efter är stolt över. Men just då, när man gör det, gör man det förhoppningsvis för att man vill och tycker det är kul, annars vore det riktigt tragiskt. Att man dagen efter vaknar med mastodontångest och ett hjärta som pickar som en hackspett i bröstet är priset man får betala. Ibland är det värt det och ibland inte.

Detta beteende kan gå emot alla våra värderingar och principer. Ibland behöver man befrielse. Ibland behöver man lägga förståndet åt sidan. Våga släppa spärrarna. Våga vara vidrig.

Jag vill bara existera i stunden. Så länge jag bara skadar mig själv med mitt beteende sover jag gott på nätterna. När det går så långt att jag skadar andra hoppas jag att någon modig vågar säga det till mig.

Det där med att lämna förståndet i innerfickan känns. Det får en att fundera och kanske till och med skämmas. Nåja. Den stora frågan är väl varför det känns. Varför man är så rädd att skämma ut sig och varför vi strävar efter att alla ska tycka om oss.

Jag är här för att stanna.

2009-12-01T10:56:00.003+01:00

Igår var jag och M på vattengympa. Jag måste säga att det är ett väldigt trevligt pass. Som gammal snorgärsunge trivs jag alldeles förträffligt i vattnet.

Dock är vattengympagruppen på Måndagar en väldigt sammansvetsad grupp. Medelåldern beräknar jag lite löst till ca 75 år.

De ser på oss som om vi är outsiders och de räknar kallt med att vi ska droppa av efter några gånger. Men det kan ni glömma tanter, jag är här för att stanna.

Igår såg man deras små skallar snurrande i förvirringen. - Men gud vad mycket folk, hur ska vi rymmas? kläcktes ute i myllret av skallar. Konstaterande, kanske t.o.m veckans konstaterande. Kärringar och småaktighet går ofta hand i hand.

PS. Förra Onsdagen läste 50 unika personer min blogg. Inget i jämförelse med schlagerbrudars 100.000 per/dag. Men ack 50 hela personer.

När ett nomin försöker vara ordentlig

2009-11-25T15:14:00.005+01:00

Idag har jag ändrat mig, jag är inte längre en vaccinmotståndare. Driftig som man är knallade jag in på NLL:s hemsida för att boka en vaccinationstid på direkten.

Jag hittade bokningen och såg att det fanns en hel drös av tider. Tänkte att nästa vecka blir perfekt, valde onsdag den 2 december mellan klockan 13.00-14.00. Enkelt tänkte jag. Vad folk överdriver, det här är ju hur smidigt som helst. Skrev ut ett vaccinationsformulär och fyllde i det på en gång. Klart!

Nu efter eftermiddagsfikat hade jag ett missat samtal och ett röstmeddelande.
Jag citerar:

- Hej det är ***** från Vårdcentralen Stadsviken. Vi har fått in din bokning. Det är lite otydligt på webben, men tyvärr vaccinerar vi inte vuxna på BVC. Som sagt, du måste vända dig till kyrkans hus, för vi behandlar inte vuxna.
Kvinnan avslutade med. -BVC, betyder barnavårdscentral.

Är det inte ödet så säg. Nu är jag motståndare igen. Gud vill att jag ska fortsätta vara kärringen mot strömmen.

Uppdatering II
Eftersom de numera har omyndigförklarat mig fick jag nyss ett förtydligande email från VC

Du har bokat tid för vaccination för Nya influensan via Webbokning på Stadsvikens vårdcentrals Barnavårdscentral. Vi vaccinerar endast barn från 6 månader till och med 5 år där. Vi kommer att ta bort Din bokning den 2 december. Vuxna kan webbboka vid Kyrkans Hus.

Jag tror jag har förstått.

Efterskalven från baconbikinin

2009-11-25T14:17:00.001+01:00

En konversation mellan mig och en kär vän.

J
-Men det är en bild på dig va?

Fröken Ö
- ja

Fröken Ö
- rolig ide, va?

J
- försöker du spicea upp ert sexliv lr? Alltså P snackade något om att du skulle lägga på dig, men detta var juh lite extremt

J
- haha, det är inte alls du

J
- sluta ljuug

Fröken Ö
- känner du inte igen min kropp?

J
är det du?
J
- du har inte så där lockigt hår
J
- brösten är väl ganska lika?

Fröken Ö
- jag har inte lika hängiga

J
- haha

J
- ja jag vet inte

Jag är redo att besegra dig svininfluensan

2009-11-24T15:58:00.006+01:00

Det värker i lederna. Det kliar i halsen. Det svider i ögonen. Det susar i skallen. Är det svinis som är på väg att besöka?

På lunchen idag skräddade jag en baconbikini. Nu är jag redo. The game is on.

Om någon är intresserad av mönstret maila på: baconbikini@hotmail.com

Djungelvrål och lökringar

2009-11-24T13:11:00.004+01:00

Tisdag, sicken värdelös veckodag. Helt vansinnigt.

Dagen började med hockeydiskussioner och det är ingen vidare start för en fröken. Jag fick gå och tungandas på toaletten i mörkret och dutta med pappersservetter under armarna.

Ute regnar det och en sjuk längtan efter vinter har infunnit sig. När jag ser ut genom fönstret känns det som att stirra genom ett barnafingrakladdigt mjölkglas. Deprimerande.

Nyss fick jag en djungelvrålklubba av en kamrat. Nu känns allt bättre, men dessvärre är klubban snart slut. Den är god, mycket god till och med.

Igår var jag på vattengympa med M och en massa tanter. De som skrattar åt vattengympa kan ta och svälja sina egna tungor. Det är ingen lek, det är tungt. Under all tanthud måste det dölja sig perfekta figurer.

No cigg, but England

2009-11-23T11:52:00.005+01:00

Bild: Min far förra året i stugan.

Jag har skapat ett vad. Jag har kanske strypt mig själv ekonomiskt, men det kan det verkligen vara värt. Jag har hellre en far än pengar.

Jag har sagt till min fader, att i fall han slutar röka ska jag bjuda honom på en långweekend till England. På valfri ort. Resa och boende står jag för, han får själv betala sitt anglofilande.

i Lördags stal han en slutarökabok i en förbutik Haparanda. Han är kittad och klar. Nu får vi se om det bara är tugg eller om det händer något. 30 års rökning måste få ett slut. Sanatorierna är nedlagda, det finns ingen återvändo. Bronkiten är bara ett hjärtslag bort.

Tid är inte pengar

2009-11-18T10:01:00.002+01:00

Det är inte lätt att bli medelålders. Min två år äldre vän var på kaffe igår kväll. Hon lever ett hektiskt liv med karlar från höger, vänster, uppifrån och nedifrån. Som stadgad kvinna får man lyssna, beakta och försöka leva sig in i situationen. Eftersom jag fortfarande är purung känner jag ingen stress och tänker att jag har hela livet framför mig.

Tydligen kan två små år förändra denna illusion. Som självtitulerad relationsexpert rådde jag till att dejta flera karlar samtidigt, känna lugnet, känna efter och bara ha roligt medans man kan.

Då fick jag allt höra, att det inte alls var någon bra idé. Att fokusen måste ligga på ett objekt för att hinna med det som skall hinnas med. Vännen slog näven i bordet och sa!

- Tid, är inte pengar.
- TID ÄR ÄGG!

Nu vet ni.

Håll er till vad ni vet och känner

2009-11-17T15:38:00.003+01:00

Igår fick jag den briljanta iden att testa ett annat sushihak än mitt stamställe. Nu vet jag varför man ska vara försiktig med att prova nya saker.

Jag beställde en Surprise. Ja visst fan var det en överraskning. Kändes lite som att äta självdöd ilandfluten Brax. Vissa bitar gick inte att identifiera. Jag är rädd att en bit var delfin, en annan snorgärs. Den obehagligaste biten var en rulle av sjögräs. Den såg godast ut och den tände något sorts hopp inom mig. Jag tog en tugga och kände något hårt och litet som kändes som att det var rullat i kokos. Nu befarar jag att det var ett barnfinger. Hela gårdagskvällen nojade jag över att jag ätit barnfingrar. Jag åt nämligen båda två innan jag blev ordentligt skeptisk.

Jag vet inte hur jag ska få bort fisksmaken. Jag vet inte om jag någonsin kan bli människa igen.

Världens mest obehagliga karl

2009-11-16T22:04:00.002+01:00

Idag har realityserien Kniven mot strupen premiär. Alexander Nilson åker runt på syltor och leker Gordon Ramsay. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv skådat en sådan obehaglig människa. Det enda jag kan tänka på är galenskap i kombination med amfetamin, och den fria tillgången till riktigt vassa knivar.

Kalla kårar. Nu ska jag dra ut sladden från TV:n så att jag safear upp ordentligt.

My name is Sussie

2009-11-16T10:44:00.000+01:00

Jag har börjat bli kärring. Virrigheten blir värre för var dag som går. Igår lyckade jag få bilen inlåst i ett parkeringshus i stan. Kan vara bra att kolla när det stänger, men inte jag inte.
Jag börjar väl snart inbilla mig att jag kan sticka in kontanter där man får ut biljetten.

Fick knata dit tidigt i morse med mössan i hand och förklara min dumhet.
Han släppte ut mig, gratis. Det kan bara ha varit av en anledning. Medlidande.
Jag tror att jag ska döpa om mig till Sussie.

Tanter utan vett

2009-11-14T22:43:00.002+01:00

Kom just hem från teatern. Det var en bra teater, Måsen av Anton Tjechov. Allt var mycket bra, förutom tanterna bakom. Hade det inte varit för min princip att inte hyscha folk hade jag vänt mig om och hyschat så mycket en människa kan hyscha. Det var som att ha en sportkommentator bakom sig.

Projektionerna på ridån läste de högt.
- Nu har det gått två år
- Akt 2
- Måsen fortsätter efter pausen osv.

Sen var de även tvungna att kommentera handlingen, just när det var som mest spännande.
-Nu kommer han nog att skjuta sig.

När föreställningen var slut kastade de sig ut i gången och sprang. Ja, de KUTADE. Varför. Jo för att hinna först till garderoben. Man tror fan inte det är sant.

Gårdagens lärdom

2009-11-12T21:15:00.000+01:00

Man lär sig något nytt varje dag, visst är det så det heter? Varför nöja sig med en sak?

Till att böja med har jag lärt mig att kombinationen klänning med små, runda blanka knappar, ryggsäck med tung Mac-dator och förbisusande Arlanda Expresståg inte är kompatibla. Det hela slutar med att man flashar brösten för danska farbröder som bryter ut i hysteriska skrattattacker.

Tvångsmässigt beteende kan ibland vara det som håller ett flygplan uppe i luften. Min rosa noshörning jag stal som 7-åring och en sten med kinatecken (logiskt) från Indiska fungerar lika bra som vilken som helst annan amulett. Jag tror till och med att de överträffar gudsläran.

Att gå vilse i Hammarby Sjöstad är en bedrift. Att till slut hitta ut ur en våldtäktsskog med framtänderna i behåll är ett mirakel. Att fråga en kille och närmsta tunnelbana, och sedan få svaret:
-Den är några hundra meter åt det hållet och sen till höger, jag är nämligen på väg dit.

Att ta detta som en invit att promenera dit tillsammans är ett felaktigt antagande. Det är lätt att vara efterklok. Jag hade också vänt på skallen var 5:e meter om någon gick tre meter bakom mig i över en kilometer. Jag är bra på att forcera och stressa. Stackarn kommer aldrig mer att ge någon en vägbeskrivning.

Veckans konstaterande.

2009-11-10T14:31:00.001+01:00

Varje vecka ska jag publicera ett konstaterande. Jag vill leka Gud och uttrycka sanningar.

Det är bara till att konstatera. Vårt samhälle håller på att gå åt helvete, än mer. Privatisering av skola, vård och omsorg. Och nu även apoteken. De säger att det handlar om större valfrihet och mer individanpassad service. Skitsnack.
Lika för alla, vad hände med det? Barn i friskola behöver inte köa för vaccinering. Vidrigt. Äckligt.

Ja vet! Vi låter de rika bli ännu rikare och vi lär våra barn att vi är olika värda. Ja. Vilken bra idé. Skjut mig, gör något, jag orkar inte plågas mer.

Hur du botar baconfebern

2009-11-10T10:26:00.004+01:00

Här kommer lösningen, att det är så enkelt. Rätt åt Nasse. Han är så grymt irriterande och präktig, och rädd för allt. Låt han svälta ihjäl på den där flotten.

Att äta ur ett öppet sår

2009-11-05T11:05:00.002+01:00

Det är bara där jag kommer ifrån som man kan skapa en pizza med denna utformning. OM det är något jag hyllar är det kreativitet och det här är kreativt. Här har man tänkt utanför boxen.

Hur många gånger i livet får man chansen att leka doktor och äta innandöme från en utomjordisk figur? Hur ofta får man utföra obduktion på en sjöman samtidigt som man äter middag?

Jag blir iaf sugen på pizza. En sjömans special tack.

Det här kallar jag porr

2009-11-04T16:02:00.003+01:00

Trippelt i stickat. Det blir alldeles för mycket för mig. För mycket för en sticketröjafetischist. Jag bugar och tackar för lite gratis förlustelse.

Dagens ungdom

2009-11-03T09:01:00.003+01:00

Idag när jag körde till jobbet såg jag tre stycken 12-13 åringar i en busskur. När jag körde förbi kastade de något mot min bils däck. Det var en delad snusdosa med fastlimmade taggar runt kanterna. Det närmaste jag kan beskriva den som är en modern kaststjärna.

Jag gjorde inte mig själv till ett offer. Om jag försvinner, hoppas jag ni rapporterar detta till GW. Detta kan göra skillnaden mellan ett kallt och hett spår.

Min svägerskas kalsong

2009-11-02T15:35:00.007+01:00

Detta är min svägerskas kalsonger. Hon har haft dem sedan hon var 11 år, de är i strl 160/170. Vi ifrågasatte hennes kalsonger och varför hon inte köper nya. Då svarade hon som som om det var det självklaraste i hela världen.

- men det är ju bena jag fryser om.

Dum fråga.

Jag kunde inte sluta tänka på hur ett one night stand skulle reagera. Min sjuka hjärna använder sina egna vägar. Vi fick oss ett gott skratt i alla fall. Kalsongerna är kvar. Som min gynekolog alltid påminner mig. Det skall inte vara för tätt.

Jag bara dör

2009-11-02T13:53:00.001+01:00

Ninjas

2009-10-29T10:35:00.007+01:00

Jag är nog sist med att posta det här klippet, men roligare får man leta efter. Jag hade velat se bildmanuset till denna video. Hur gårond man än är kan man inte hålla sig när man skådar detta.

Emo kid is throwing slo-mo dove at my face.

Karamell och potensgivande medel

2009-10-28T19:26:00.006+01:00

På tal om karamell i mitt förra inlägg. Jag kom på att jag måste "tipsa" om en riktigt söt och god liten karamell. En gullig bok utan att vara puttinuttig. Puttinuttigt vill jag inte veta av. Jag läste den här boken i somras på bryggan och jag skrattade så jag trodde att jag skulle dräpas. Den är kanske inget litterärt mästerverk, men den är hjärtlig.

Jag tror att alla som har en förankring till glesbygden känner igen något av alla de detaljer som karaktäriserar Potensgivarna. Jag tror inte jag är ensam om att ha sett människor skölja upp disktrasor och ha underliga rutiner.

Rapport

2009-10-28T15:22:00.001+01:00

Nu är det Onsdag. Det har redan hunnit vara en händelserik vecka i mitt lilla liv. Den fina helgen fick sina efterdyningar. UVI:n kom som ett brev på posten. Jag som trodde det var en myt att man ska vara försiktig med att bli kall om rumpan. Jag blir bara mer tant för var dag som går. Som tur är kan man stoppa en lovikavante i trosan och livet leker igen.

Under veckan har vi även hunnit med att få en stalker. Han ringer på vår dörr och rycker i handtaget. Han påstår sig göra en undersökning för unga människor, men det är inget religiöst och han har varken papper eller dator.

Jag och M har köpt träningskläder och skrattat åt rumpor i Lycra. Lycra är inte mitt material, det är då ett som är säkert. På måndag börjar det nya livet.

Igår fyndade jag ett par röda platsrosörhängen. Plast i rött gör mig glad och barnsligt lycklig. Jag samlar på dem som små karameller. I veckan fick jag även mitt efterlängtade string blombord. Dock har jag inga blommor att ha på det och ingenstans att ställa det. Mitt hem är aldrig för litet för 50-tals saker.

Ur min börs har pengar åter rullat till Djursjukhuset. Doris hade inte rävskabb. Nu är hon foderallergiker och måste ha specialfoder. Fodret har ungefär samma kilopris som oxfilé. Det är bara att glömma att unna sig. Tur det är säsong för rotsaker.

Kallsvett och knäck

2009-10-27T11:37:00.001+01:00

PO var cool och inspirerande. Som alltid när jag är på dessa författargrejer vill jag bara springa hem och fatta pennan, förändra mitt liv och bli svår.

När PO var 28 år hade han redan gett ut två romaner, samtidigt hoppade han höjdhopp i Jerusalem. Känns rätt knäckande. Dock inser man när någon som är 75 år berättar om sitt liv, hur mycket man ändå kan hinna med. Om man nu får privilegiet att leva. Kanske är de i onödan man ligger i kallsvetten om nätterna. Ja jag vet inte. Det enda jag vet är att latheten är människans värsta fiende.

Tranbär

2009-10-26T09:24:00.013+01:00

(Sorgekant på naglarna är det nya svarta)

I helgen har jag haft en DNA-helg. Jag känner mig uppriktigt som en ny människa. Det finns inget som röjer bort stress som en hel dag ute i skogen. På lördag packade jag och far ryggsäcken full av fika och drog till det sedvanliga tranbärsstället.

Det hade fallit lite nysnö så det var svårt att se tranbären. För mina unga ögon gick det utmärkt, men för far som snart börjar bli en belastning var det svårare. Stackarn plockade bara en tredjedel av vad jag hann med.

När vi hade handvärmarstunder hann vi med att spårträna med hundarna. Så var inte oroliga, går någon vild i skogen kommer jag med Doodlan.

Avslutningsvis.
Som min kusin sa, plocka tranbär bör man göra för att känna sig som en människa.

Ikväll ska jag och lyssna på PO Enquist på Kulturens. En Måndag kan vara annat än en skitdag.

Kvinna

2009-10-23T08:55:00.006+01:00

Det har förekommit kvinnodiskussioner och meningsskiljaktigheter. Jag har fått frågan. Få höra nu vilka kvinnor du håller högt.

Jag håller alla människor högt, jag håller alla kvinnor högt. Kravet är att man ska stå på jorden med båda fötterna och ha något vettigt att tillföra. Med det menar jag inte att det måste vara något exceptionellt. Det behöver inte vara att man är den första kvinnan att simma över Engelska kanalen eller att man hungerstrejkat i 4 månader. Det kan vara en god hallonpaj, en tröstande hand, en meningsfull sång, en insikt eller ett budskap som håller oss tillbaka från det oäkta.

Här har vi en kvinna. En vettig kvinna. Det hon gör är fan beundransvärt. Inget banbrytande, inget en vettig inte redan visste, men dock något som aldrig kan sägas för många gånger.

Tyvärr måste man logga in för att se klippet. Herregud en tonåring kan ju dö om de ser detta. Jag menar MTV visar ju aldrig något bart.

När ordet vidrigt är lämpligt som rubrik

2009-10-22T14:33:00.010+01:00

Jag vet inte om det är jag själv som blir mer och mer uppmärksam, eller om det är världen som blir allt jävligare. Det känns som om man allt oftare får vara upprörd. Arg behöver inte nödvändigtvis vara något negativt. Arghet kan tyda på engagemang och uppmärksamhet, även om det kan uttrycka sig på ett tonårsaktigt sätt. Hellre arg än läsandes Jotexkatalogen under fläkten, rökandes en cigarett, klagandes på ej nedfällda toalettsitsar.

Jag försöker ha ett fågelperspektiv. Jag försöker vara en sådan som inte bara läser de lokala nyheterna. Jag försöker att vara en sådan som inte tycker att en överkörd igelkott i Gällivare är mer värt att rapportera om, än könsstympning. De miljontals föräldralösa barnen. Torkan som direkt riskerar att ta flera miljoner människors liv. De naturkatastrofer som händer var och varannan dag, även där det inte befinner sig européer och amerikaner.

I relation till det känns problem som skolmat, löner, fallskärmar och vidriga politiker som en avlägsen ring på vattnet. Men det är dock problem som inte hade behövts finnas. Det är problem som kan försvinna.

Snorungar ska inte tjäna 120.000 för att stå i en målbur. Kommuner ska inte sponsra hockey med miljoner, när man inte kan ge barnen skolböcker. Slavarna på kommungolvet ska inte tappa helgtillägget när socialcheferna tjänar fyra gånger så mycket. Landsting ska inte renovera fasader när man inte kan behålla människor. Redan rika gubbar ska inte få betalt för ett jobb de inte utför. Politiker ska inte bli omvalda bara för att de haft ett uppdrag sedan länge och det har funkat okej. Vaccin ska inte köpas in för ett helt lands befolkning som riskerar "förkylning", när andra, många fler, inte får vaccinationer mot direkt livshotande sjukdomar.

När ska folk sluta vara så jävla vidriga. När ska staten och kommunerna sluta vara korrupta. När i helvete ska folk sluta bara se om sitt eget hus. När ska man sluta se åt det andra hållet. När ska man sluta tänka, det har ju alltid fungerat. När ska man sluta tro på vad folk säger bara för att de är auktoriteter. När ska folk börja använda sin analytiska förmåga. När ska det ske en förändring?

Ibland levererar Sverige. Ibland levererar Kiruna

2009-10-22T09:04:00.006+01:00

Ibland levererar även Sverige. Helt plötsligt kommer någon som Anton Björkenvall från Kiruna. Om du inte tar dig långt, vet jag inte vad!

(Videon är under all kritik. Men det sista musiken är till för är ögonen.)

BD pop har faktiskt en hel drös med riktigt grymma musiker/artister. Om bara folk skulle kunna stänga av TV:n och sluta obsessa i Idol och annan skit.

Här är den magiska skivan Travel
(Skivan innehåller spår som är ännu bättre än singeln.)

Länk till BD pops sida: www.bdpop.se

Ondskans tanter

2009-10-20T11:51:00.001+01:00

Det är en tant på mitt område som ofta är ute med sin hund. Hon ser väldigt gammal och snäll ut. Hon har både rullator och käpp, så hon står stadigt på vår jord. Hennes hund är en sådan där liten långhårig och plågsam sak. De är ett passande ekipage, de ser ut att förtjäna varandra.

I helgen när jag var ute med Doris på kvällen spionerade jag på tanten. (jag hade lite att göra) Då hörde jag tanten skrika åt sin hund

- men pissa då!
- men pissa då!
- men pissa då!

Sen slog hon hunden i baken med sin käpp. Då kissade hunden.

Jag var tvungen att gå åt andra hållet. Annars hade jag brutit lårbenshalsen av kvinnan. Nu ska jag ta reda på vad hon heter, sen ska jag ringa någon myndighet och skvallra. Även om man är gammal och ensam får man inte bete sig som en galning.

/djurrädderksan i nöden

Varför skapa en kampanj när man inte ens kan sköta golvet.

2009-10-19T10:19:00.008+01:00

Skyndade till KappAhl idag för att kolla på deras Vintage kollektion. De har haft en stor kampanj, Vintage Stories, A collection of modern nostalgia in limited edition.

Jag antar att detta är ett sätt för KappAhl att nå nya, kanske lite yngre målgrupper. De har verkligen lagt ner resurser på att få ut kollektionen, annars hade inte jag vetat om dess existens.
Jag har aldrig förr handlat på KappAhl, det är inte riktigt min affär. Hursomhelst. Kommer till KappAhl, spänd av förväntan. Förväntar mig en kö utanför, men det är folktomt. Vi är trots allt i blåshålet. Sveriges mest omedvetna stad.

Går in, slänger ett getöga till höger och till vänster. Inga vintagekläder. Det visar sig att de inte hunnit hänga kollektionen. Men ni har ju premiär idag, då måste ju kläderna finnas tillgängliga. Inte. Går vidare till nästa KappAhl, tänkte att det kanske var en slump.

Inte. - Vart hänger er vintage kollektion? Där borta på de där ställningarna, vi har inte hunnit hänga ännu, men kolla gärna. -Vart är assecoarerna frågade jag. Gräv i de där backarna, vi har inte hunnit packa upp ännu. Vi kanske skulle ha behövt jobba igår.

NÄHÄ säger du det.

Varför anlita Forsman & Bodenfors för en jättekampanj om man inte ens bemödar sig att hänga kollektionen till premiären. Sinnessjukt.

Brynolf

2009-10-16T08:02:00.003+01:00

Det här är Doris och hennes kompis Brynolf. Brynolf är mest ett offer för Doris djävulska käftar. Brynolf ger Doris tröst, precis som katten Stina gav mig en gång i tiden. Brynolf är numera söndersugen och ersatt av en filur vid namn SugOlle.

En tuta är till för att brukas.

2009-10-15T08:16:00.002+01:00

Min sambo hatar att åka bil med mig. Varför? Jo, för att universum alltid beslutar sig för att skicka ut alla blådårar just när jag befinner mig på vägen. Mest är det damer i 55 års åldern. De yngre och äldre kan sköta sig. Men inte 55-åringarna inte. Det borde vara en obligatorisk körkortsomtagning för damer i den åldern. Nåja.

Sist skulle jag hämta upp honom på skolan. Vi hann inte mer än ut från parkeringen innan en kärring körde ut från vänster rakt framför mig. Jag höll in tutan så länge det gick och viftade frenetiskt med armarna. P skämdes och sa att folk i den här stan vet att det är jag när det tutas, eftersom ingen annan ligger på hornet som jag.

Vid Statoil körde en annan dåre ut. Huvudled och fanskapet kör ut 5 meter framför mig, så att jag får bromsa in. Jag tutade igen och skrek att det var bäst för henne att hon tog sig undan för annars skulle jag slita ut henne ur bilen i håret. Sambon tittade ner i golvet med blanka ögon och huvudet sakta skakandes från sida till sida.

Jag har svaret. Hur ska de någonsin lära sig om inte jag säger åt dem. Och varför finns det en tuta på en bil. Jo för att den ska användas. Punkt. Slut.

När döden knackar på dörren

2009-10-14T10:14:00.002+01:00

Ibland tror jag att jag håller på att bli galen. Nu menar jag inte generellt galen, utan galen som i borde låsas in. Jag har haft ett mål, en riktning som jag har strävat mot de senaste sju åren. Nu bryr jag mig inte om det målet och riktningen mer. Det känns tomt ibland. Först trodde jag att jag rent av hade gett upp, att jag blivit en sådan där masatråd som bara följer med livet.

Jag kommer på mig själv med att tänka på kakelugnar och längta efter knarriga trägolv som sticks. Doften av nybakt bröd känns lyxigare än att vara på någon creddig VIP-fest i Stockholm. Jag har inte drivet i mig mer. Att sträva efter ett trendigt skrivbord, en fet appleskärm och vänner med stora glasögon. Jag längtar inte längre efter en titel eller en berömmande hand på axeln för mitt arbete. Jag vill mest bara vara. Dricka kaffe ur min röda bleckmugg med vita prickar.

Vi lär våra barn att prestationer är det som räknas. Vad fint du ritar, vad högt du hoppar, vad söt du är i ditt lockiga hår. Inte undra på att vi blir uppfuckade och försöker förverkliga oss själva genom, ja just det, prestationer. Som om det är jobbet man tänker på när man ligger där på sitt yttersta. Från och med nu. Tänk om, tänk rätt.

Den döende svanen

2009-10-13T10:01:00.002+01:00

Otippat. Kursen i kreativt skrivande blev inte av, för få anmälda. Det var väl bara jag och en till, även denna gång. Blåshålet gör mig ofta besviken.

Dock har jag två saker att se fram emot. Trots ett helt uruselt program har Kulturens hus två intressanta programpunkter denna kalla månad.

Fredag 23 Oktober. Asha Ali

Måndag 26:e Oktober KONTEXT — PO ENQUIST

Jag kommer gå på båda. Ur min börs ska det rulla pengar för kulturen. Det är ty det enda vettiga vi har kvar i denna döende stad.

Det här kallar jag musik

2009-10-12T12:16:00.008+01:00

Det finns mest bara svammel där ute i musikvärlden. Nu har jag hittat något som är så ofattbar BRA. Det är den största skatt jag hittat på mycket mycket länge. Som att få Neil, Bob och Leonard i säng samtidigt.
Om någon säger något annat behöver ni inte tilltala mig mer.

Tyvärr fanns inte denna låt med på Youtube men för er lyckliga satar som har spotify kan ni avnjuta den här: Elvis Perkins – Ash Wednesday

PS 1: Skäggiga igen. Börjar jag se ett mönster?

PS 2: Tör ser du att jag gjorde länken som man ska denna gång. Glöm aldrig att det var jag som lärde dig att bädda in filer.

Helgen

2009-10-12T08:48:00.005+01:00

Helgen som var, en helt okej helg. Vindrickande med kära vänner på Fredagen. Glasögonstyling, brunch, båtupptagande och byte till vinterdäck på Lördagen. Avslutade helgen med en härlig gammeldags Söndagstek med brysselkål och hela faderullan.

Helgen har även handlat om förintelsen. På Lördag såg vi filmen Pojken i randig pyjamas. Jag grinade, snörvlade och ville inte leva på en jord där saker som förintelsen fått hända.
På Söndag började jag se ett barndrama på SVT Play, En Ö i havet. En väldigt bra serie för den som vill slå ihjäl några timmar och samtidigt bryta ihop mentalt. Det blev lite för mycket av andra världskriget på en och samma helg, man kan lägga sig och bryta ihop för mindre. Jag toppade det hela med att se en dokumentär om det smutsiga kriget" i Argentina år 1976-81. Ett stulet barn, ett stulet liv.

Jag förstår att vissa människor inte ens klarar av att läsa nyheterna. Det finns för mycket ondska och orättvisa i den här världen för att man ska klara av det.

Pojken i randig pyjamas
En Ö i havet
Ett stulet barn, ett stulet liv

När en plåga görs till en smekning

2009-10-09T09:34:00.006+01:00

Jag är mycket nöjd med min rubrik. DÅ vet ni det.

M visade mig denna igår. Jag tänkte, hur är det möjligt. Min hatlåt, den har plågat mig och jag har stört mig utöver alla gränser. Hur kan man vända på något på ett sådant sätt att det helt plötsligt blir fantastiskt och begripligt. Det ska vara rätt person för att en text ska komma fram.

Tyvärr gick inte filmen att få inbäddad. Men det är väl värt besväret att klicka på länken.
http://www.youtube.com/watch?v=8-8nkkOA_AM

PS: Han har dessutom skägg.

Vi är alla olika

2009-10-09T08:38:00.002+01:00

Jag har träffat en kille. Ett riktigt supernomin. Ibland säger han, helt utan anledning och förvarning.

IMSE..
VIMSE
SPINDEL

Innan han ska säga något viktigt.

Det är bara början. Jag har mycket värre saker att berätta. Jag har bitsår i underläppen och nypsår på låren. Knogarna kommer aldrig mer återfå sin forna färg.

Sorg och smärta

2009-10-08T08:57:00.001+01:00

Idag var jag hurtig och gick till jobbet. Mitt på bron satt en tonårsflicka på huk vid sin cykel. Hon pratade i telefon. Hon skrek och grät så att snoret sprutade. Jag hann tänka hemska tankar. Då hörde jag henne skrika i telefon.

-Men hjulet snurrar inte ens.

Vi är alla olika. Vad är det man burkar säga. Allt är relativt.

De duobus malis minus est semper eligendum.

2009-10-07T17:24:00.004+01:00

För er som är lika bildade som jag och kan latin flytande behöver jag inte förklara. För er andra kan jag berätta att citatet i rubriken betyder, av två onda ting skall man alltid välja det minst onda. I mitt liv har detta citat och det klassiska, alla goda ting är tre korsparat sig och fött fram en hybrid av antal och innerbörd. En ond avkomma som fördunklar mitt liv.

Vart ska jag börja. Idag skulle jag med Doris till veterinären. Hon har haft klåda ett tag, ett ganska långt tag. På väg dit backade jag i en stolpe. Där har vi ettan.

Väl hos veterinären fick jag vänta i en timme på att få komma in. (Jag höll mig lugn, det hade trots allt kommit in två överkörda hundar, det respekterar jag och känner vördnad inför) Det visade sig att fröken Doris har skabb. Rävskabb. (det smittar inte till människor, de små djuren kan inte föröka sig på oss, dock leva en stund eller två) Ni behöver inte ta avstånd, men gör det gärna ändå.

Direkt efter veterinärbesöket som resulterade i försening på två timmar åkte jag till Apoteket. Apoteket är nu mitt andra hatobjekt efter Posten. Postens namn kan jag inte ens ta i min mun.

Väl på apoteket tog jag en lapp. Nr 195 stod det på lappen. På tavlan ovanför diskarna stod det 188. Det var inte så farligt tänkte jag. Efter ca 25 minuter var det nr 191:s tur. Personalen var som hasande reliker. De hasade sig fram utan vare sig mening eller mål. Mitt i allt började de småprata med någon Börje och någon Majlis som de var tjenis med.

Jag har väldigt anarkistiska tankar om lagar och regler men när det kommer till kösystem är jag rent slavisk. Det här kösystemet fungerade inte. Finns det en lapp med mitt nummer ska jag fan inte bli förbisedd.

45 minuter senare fick jag komma fram till disken. Tanten kollade på mitt recept och skrev med de trögaste, mest sega pekfingervals jag någonsin skådad. Det tog väl en sådär 10 minuter att krafsa ner två meningar. Jag slet fram kortet för att vara redo att betala. Då kläcker tanten.- Nu får du gå till nästa kassa så att farmaceuten kan godkänna receptet och ta betalt. – Driver du med mig, sa jag. – Nej, sa damen. Det är bara fyra före dig avslutade hon med. Jag brann, som en övertänd skyskrapa. Jag ville spränga och förgöra. Hade jag haft en handgranat hade jag dragit ut sprinten, jag lovar. Jag hade offrat mitt liv för sakens skull.

Nu satt jag plötsligt i en ny kö. Farmaceuttanten var en sådan tant med kort hår på ena sidan och page på anda. De tanterna kan surra och de tanterna tänker inte på att komprimera sitt budskap. De pratades Lobelior och vårlökar till förbannelse. 20 minuter senare var det min tur. Efter det var jag 1000 kronor fattigare, Djursjukhuset inkluderat.

På väg hem i bilen tänkte jag att nu kommer en sak till hända, så fungerar mitt liv. Väl hemma började jag hafsa och slafsa i hunger för att få till någon föda. Nikkalouktasoppa stod på menyn. Har varit sugen på det i över två veckor. Tror ni inte jag slänger ner köttfärsen i den heta oljan så det stänker ner hela mitt ansikte. Självklart. Nu vill jag inte säga eller göra mer idag. Förutom att klia mig.

Lat, fet = perfekt affär

2009-10-07T11:12:00.001+01:00

Jag ska börja träna. Ja, jag vet. Jag har sagt det tusentals gånger, men den här gången är det på riktigt. Jag är en lat fan, men jag klarar inte av att vara både lat och fet, det är en avskyvärd kombination.

Det är väldigt svårt att förstå att ett träningskort kostar 4700 kronor. Det är fanemej ett rån. Men som sagt, det är desperata människor som är målgruppen. Glöm aldrig det. Där de svaga och desperata finns, där kan man tjäna pengar.

Kontrollerat kaos

2009-10-06T08:10:00.002+01:00

Såhär känns det på morgnarna när jag kör till jobbet, fast lite mindre kontrollerat.

Zebradag

2009-10-05T14:05:00.002+01:00

Jag har inte hunnit skriva på ett tag. Anledningen är att jag varit på resande fot och kört en 4-dagars förra veckan. Jag orkar inte längre en 4-dagars, det är bara till att konstatera. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer att bli människa, men så har det ju känts förr. Jag har aldrig mer blivit människa men i alla fall ett nomin.

Jag drog dvärgskämtet på en middag en av kvällarna och förväntade mig stående ovationer. De uteblev. Jag ska aldrig mer försöka vara rolig. Jag får hålla mig till pungskämten med gubbarna.

Fick höra idag att jag var lik en zebra med hjälm. Det värmde. Tur att man fortfarande kan roa folk på något sätt.

I brist på annat

2009-09-29T08:39:00.002+01:00

Sitter i skrivande stund på Sandy´s på Arlanda. Jag har aldrig någonsin skådat så stora fikabröd. Allt är mega. Jättemuffins, jätte morotskaka och så vidare. Jag fullkomligt hatar den amerikanska stilen, men när det kommer till fikabröd är syndromet en ren välsignelse.

Steg upp klockan 5.00 i morse. Det var 0 grader och kolsvart och det här är bara början... Tror jag hittat min drömplats på jorden, det är i södra Frankrike och jag kan inte stava till namnet (återkommer om den). Dit ska jag fly en vacker dag och bo i ett korsvirkeshus.

Nu gäller det bara att klara av den här veckan. Nästa vecka börjar livet.

Sidospår

2009-09-28T09:45:00.005+01:00

Jag har påbörjat en sidokarriär. Trots sjukt tryck på min Undrareblogg och pengar inströmmandes som en vårflod, tar jag mig tid. Vem kan tacka nej till Herr Törs initiativ till en Blandbandsblogg.

http://kassettmix.blogspot.com/

Rädsla

2009-09-22T22:03:00.003+01:00

Nu är det tisdag, om 55 minuter onsdag. Jag har fortfarande träningsvärk från ridningen. Jag måste vara den vekaste och mest otränande människa som existerar.

Mitt psyke är också vekt. Fick sen en liten spökvideo som handlade om Michael Jackson tidigare idag. Jag slog sönder armen, skrek och började gråta. Det barkar. Jag funderar på vård.

Imorgon ska jag ta mitt ansvar och knäcka en ny människa.

Livfarliga druvor

2009-09-20T20:22:00.006+01:00

Igår red jag islandshäst. Det var bland det roligaste på länge. Som om det inte vore nog att vara bakis en söndag som den här, är jag totalt ledbruten av träningsvärk. Rida måste vara det mest effektiva, det finns inte en muskel som inte värker. Lägg till ett brutet blygdben på det och ni får min dagsform.

Trots allt detta tog jag mitt ansvar som hundägare idag och åkte till skogs med Doris. På väg hem stannade vi på Coop för att köpa lite godis. Då händer något så oförutsägbart och genomjävligt. Helt ovetande och oskyldigt halkar jag på en vindruva, och på brödavdelningen av alla ställen. Jag sträcker både ljumsken och ryggslutet. Vad är oddsen?

Bra skit helt enkelt.

2009-09-18T08:35:00.004+01:00

Snyggaste logon på länge. Grym sajt. Finns inte så mycket spellistor ännu men idén är ju rent briljant. Varför kläckte jag inte det här.

http://www.specifyspot.com/

Idag hyllar jag skäggiga karlar. Jag gillar er! Här kommer en bra spellista dagen till ära:

http://open.spotify.com/user/lason/playlist/6C1By375rI4HhyNjWfJQ8R

Snart är det helg. Imorgon ska jag galoppera för första gången på 10 år.

Att leva för helgen

2009-09-16T10:04:00.005+01:00

Jag saknar förra helgen. Lingonplock. Strålande sol. Goda vänner. Glad Doris. Falska kantareller. Inga bekymmer.
Veckan: Blödarsjuka. Krav. Deadlines. Idioter. Hunger. Asfalt. Regn. Många bekymmer.

Öppet brev till herr Bear Grylls

2009-09-14T18:52:00.009+01:00

Hej Bear.

Jag blev glad när jag hörde att du skulle till Sverige och Nikkaluokta.

Vi människor fungerar ju tydligen så, att vi finner det nära och relaterbara mer intressant. Klart jag gick igång på att du skulle överleva just i den delen av världen som jag känner bäst. Bara därför avsatte jag en timme av mitt liv. Tid av ett människoliv.

Det första du gjorde Bear, var att repellera dig och Will Ferrell ner från en helikopter. Där har jag inget att tillägga. Det såg häftigt ut, men det är ju ingen större bedrift. Det där kan jag lära mig på en kvart. Anledningen till att jag överhuvudtaget nämner det är för att jag inte tror att jag får många fler chanser i livet att använda begreppet repellera.

När du väl landade började du att tjata, ja jag vill använda det uttrycket. Du malde på om hur fruktansvärt kallt det var, - 20 grader. Jag tror dig inte. Du hade ingen mössa. Varför hade du ingen mössa Bear? Är du kvar i stadiet där man tycker det är töntigt med mössa? Eller var det inte så kallt egentligen?

Det bör även tilläggas att jag såg på snön och hela tillställningen att det inte var så kallt. Det borde en så erfaren överlevare som du veta. Att när det är över 20 grader kallt ute bildas rimfrost på eventuell kroppsbehåring som ögonbryn, ögonfransar och det snöar oftast inte.
Det var ett jävla tuggande om kyla och de minimala chanserna att överleva. Varför kan då dagisbarn leka ute hela dagar i de temperaturerna? Det förbryllar mig.

När ni skulle ta er ner i ravinen använde du pinntricket. Det är något man lär sig första året i scouterna. Ingen raketforskning alltså.

Du var rätt fiffig när du gjorde ett par snöskor av björkkvistar, lite cred för det är du värd. Men det är ju inget en normalbegåvad människa inte skulle kunna klara av att räkna ut. Jag tror till och med ett nomin skulle klara av det.

Nu kommer "partiet" som riktigt retar upp mig. Det är när du av en ren slump hittar ett renkadaver. Inte en självdöd ren. Nej det du hittar är en slaktad ren med bara huvudet och själva skinnet kvar. Troligt Bear. Verkligen realistiskt.

Då kläcker du! - Det här är vanligt, att jägarna tar köttet och inälvorna och bara lämnar kvar kraniet och skinnet.
I Sverige finns det inga vilda renar. Du vet, samer, de där människorna som lever av rennäringen, de äger renarna. Och jag tror inte de skulle slakta en ren på plats för att sedan lämna skinnet som är en av de delar de förädlar och säljer. Jag tror inte heller en tjuvjägare hade lämnat ett färdigkarvat renskinn som en ren gest för eventuellt frusna förbipasserande. Men det var ju lägligt för er.

Du fick ju även chansen att återigen visa att du kan äta vad som helst. För att vara en människa som besitter kunskapen att kunna göra upp eld, äter du förvånansvärt mycket rått. Men som sagt, vi har alla våra böjelser. Jag ber dig. Nästa gång ni gör ett program. Tänk på att inte vara så fantastiskt genomskinliga, det är bara skrattretande. Ska man fejka, då får man fan se till att göra det snyggt.

Behållningen var ändå när Will Ferrell ifrågasatte vad du hade gjort om ditt smeknamn istället blivit Grodyngel. Härmed är du för nu och för alltid herr Grodyngel Gryllis

Hör av dig om du vill utföra en så kallad överlevnadsduell.

Din fiende. Fröken Ö

Vars någerst har de grävt upp karln och kvinna?

2009-09-14T10:27:00.007+01:00

Det är obegripligt. Jag hatar modebloggar. Men det här är bara för snyggt. H&M har verkligen lyckats med den här höstkampanjen. Jag vill ha både karl och kvinnoutstyrslarna. Men min största fundering är kring vart de har grävt upp karln och kvinna. De är ju båda två det vackraste mina ögon någonsin skådat.

Titlar med tänder

2009-09-11T08:10:00.003+01:00

Efter stora påtryckningar publicerar jag nu listan med tandtitlar.

Håll till godo. Rösta gärna på bästa titeln.

Tändernas folk
När tänderna tystnar
Titta tänderna snackar
Det våras för tänderna
Dansar med tänder
Borta med tänderna
Tooth wars
Sagan om tänderna
Harry Potter och Tändernas Kammare
Tandfadern
Tandkungen
Shindler's Tand
Flicka med tänderna
Tand Fiction
Tomten är far till alla tänderna
Alla helgons blodiga tänder
Big mommas tänder
En kvinnas tand
Den siste tanden
Tandspotting
En tand i familjen
Die tand
I am Tand
Tand Kong
Robin Tand
Lost in tänderna
The passion of the tooth
The Tooth Lebowski
Tandenstein
The Tand Ultimatum
Requiem for a Tooth
De 12 tändernas armé
Jurassic Tooth
Indiana Jones och de fördömdas tand
Tandisten
Kung Fu Tand..a
Forrest Tand
The passion of the tand
Den perfekta tanden
Tooth on a plane
Pulp Tooth
101 Tänder
Den lilla tanden
Dödlig Tand
Påtaglig Tand
Den gröna tanden
Charlie's Tänder
Svart tand, vit tand
Tandhanger
Tand & Tandigare
Tillbaka till Tandtiden
Kill Tand
Tandlös i Seattle
Schindlers tand
Broke back tand
Mamma Tand
3:10 to tand
Tändernas Planet
No country for old teeth
No teeth for old men
Tandresan
Att angöra en tand
Populärmusik från tanden
Tandommar
Harry Potter och Tandblodsprinsen
Glasblåsarns tand
Tanden som gud glömde
Tänderna måste vara tokiga
Blood Tooth
Tänder som hatar kvinnor
Tanden från Bronx
Tändernas krig
Tand är underbart
Tändernas Tid
Tandimperiet slår tillbaka!
Ett päron till tand firar jul
Tandkyrkogården
De dimhöljda tändernas gorillor

Ett ställningstagande

2009-09-10T14:46:00.000+01:00

Bara som ett statement mot allt svammel kring grissjukan hostar jag och min kollega numera på varandras tepåsar innan vi fikar.

Läppglans, Manolo Blahnik och bubbel

2009-09-10T09:40:00.002+01:00

Idag bloggar vuxna människor. Vuxna kvinnor. Om rosa, höstens accessoarer och vart man kan dricka stans godaste latte. Seriöst. Vi kan bättre än så. Ordet budskap handlar inte om att tala om för någon vad de ska ha på sig och vart det är trendigt att fika. Det är kanske inte medvetet. Ni ser det nog som om ni "tipsar". Gud så gulligt.

Allvarligt. Sluta bidra till myten om att man ska vara som alla andra. Berätta om er senaste hemorrojd. Hela livet är ju som ett outtömligt förråd.

Hummelhonung

2009-09-09T08:24:00.004+01:00

Jag har läst Torgny hela sommaren och jag ligger alltid gapandes av förundran. Men just den här, hummelhonung är nog bland det mäktigaste jag någonsin läst. Den är ett mästerverk.

Två bröder. En cancersjuk, en liggandes på sitt yttersta i fetma. Tävlandes om att överleva varandra. Verkligheten upplevt på två olika sätt. Vad som är en vall för den ena är ett dike för den andra. Den ena gillar sött den andra salt. Kroppvätskor. Trädockor. Existentiell insikt. Motsatser som skapar den renaste balans. Rolig. Sorglig. Sammanfattningsvis en fantastisk upplevelse man aldrig vill ska ta slut.

Bebissjuk

2009-09-07T09:38:00.001+01:00

Jag vill ha minst 10 stycken.

Me and Soprano

2009-09-05T20:03:00.004+01:00

Hemma en Lördag. Krasslig. Vad gör jag? Dammsuger. Deprimerande.

Jag har i alla fall Sopranos mitt i all misär. Jag har fått ransonera avsnitten sedan i Torsdags när jag insjuknade. Tanken var att jag skulle se fyra avsnitt om dagen, men det sket sig rätt snabbt. Istället har jag dragit av två på morgonen direkt efter uppvaknandet, sen matat så många jag orkat och tiden haft plats för. Det gör mig på så himla gott humör. Nu har jag fyra avsnitt kvar och klockan är bara 21.00. De kommer med andra ord gå åt. Imorgon ska jag köpa en cykel som jag ska använda till att på ett miljömässigt sätt transportera mig till Hemmakväll. Där har de två Sopranosboxar för 499 kronor. 1382 minuter ren njutning för en femhundring. Jag gnäller inte.

Tack gud för att det finns många säsonger. Mitt liv känns så fullkomligt nu när jag får hänga med familjen Soprano. Hade det funnits obegränsat med material hade jag inte krävt något annat.

De är här. The end.

2009-09-05T11:58:00.003+01:00

Jag önskar så innerligt att jag aldrig sett detta klipp, men nu har jag det och livet blir aldrig mer detsamma. Jag skiter i om det är Aftonbladet som är källan, jag skiter i om det är självaste en Ding Dong värld. Jag skiter i allt. Nu ska jag ut på Storheden och leta material till en självmordsbox. Jag visste det. Snart är jag väl på smällen också. De kallar det jungfrufödsel, men jag vet minsann vad det är. Mig lurar ni inte. Måste gå nu, ska stänga in mig i skrubben och skrika sönder halsen.

Från och med nu är det var och en för sig själv. Jag önskar er lycka till mina vänner.

Klicka på länken nedan, men jag varnar er för mycket hemska bilder.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5738113.ab

Rapport frånen isolerad

2009-09-04T18:05:00.006+01:00

De senaste dagarna har jag legat utslagen av något slags jävligt virus. Jag har inte fått något professionellt utlåtande, men jag finner det väldigt coolt att självdiagnoserna mig med Grissjukan.

Idag vaknade jag klockan 7.00 av att Doris hoppade ner från sängen och morrade. Hon skyddar sin mor, hon Doris. Där låg ett hatbrev.

DET LUKTAR SOPOR I HELA TRAPPHUSET stod det på lappen. Vem fan gör sig besväret att stiga upp klockan 7.00 för att konstatera att det luktar sopor i trapphuset, gå in till sin lägenhet, ta fram ett skrivblock, riva ut en sida, skriva ner budskapet, gå upp för alla 6 trapporna i jakt på den skyldige. Men det finns rättvisa.Vi bor nämligen högst upp, + att våran granne mittemot hade ute precis lika mycket sopor, och det bör nämnas att hon är vuxen.
Hursomhelst väckte detta en vrede i mig som fortfarande fördunklar mitt sinne. Vad är felet med att knacka på och säga sitt ärende direkt till personen i fråga? Det känns så 80-tal att skicka en lapp. Ett tips, skicka en brevduva, låt oss för guds skull gå bakåt i utvecklingen. Och jag lovar, jag lovar att jag aldrig mer ska vara så sjuk att jag inte orkar gå ut med soporna. Världen kan faktiskt gå under. Det här handlar om allvarliga saker.

Och jag lovar. Ser jag en lappjävel till ska jag bränna ner det här huset till grunden. Det är ett löfte.

Världens längsta dag

2009-09-01T14:10:00.001+01:00

Är det bara jag som upplevt denna Tisdag som världens längsta dag? Två gobullar senare känns den fortfarande lika oändlig. Ikväll blir det filt över skallen och gud som haver barnen kär.

Flyg vilda fågel

2009-09-01T09:46:00.003+01:00

Jag rår inte för det. Jag gillar Lisa Ekdahl. Speciellt hennes gamla grejer. Sjunger man sedan om fåglar är det rätt klippt. Musik på svenska kan faktiskt vara bra. I alla fall om någon som heter Cornelis banat väg och inspirerat.