När ett nomin försöker vara ordentlig

Idag har jag ändrat mig, jag är inte längre en vaccinmotståndare. Driftig som man är knallade jag in på NLL:s hemsida för att boka en vaccinationstid på direkten.

Jag hittade bokningen och såg att det fanns en hel drös av tider. Tänkte att nästa vecka blir perfekt, valde onsdag den 2 december mellan klockan 13.00-14.00. Enkelt tänkte jag. Vad folk överdriver, det här är ju hur smidigt som helst. Skrev ut ett vaccinationsformulär och fyllde i det på en gång. Klart!

Nu efter eftermiddagsfikat hade jag ett missat samtal och ett röstmeddelande.
Jag citerar:

- Hej det är ***** från Vårdcentralen Stadsviken. Vi har fått in din bokning. Det är lite otydligt på webben, men tyvärr vaccinerar vi inte vuxna på BVC. Som sagt, du måste vända dig till kyrkans hus, för vi behandlar inte vuxna.
Kvinnan avslutade med. -BVC, betyder barnavårdscentral.

Är det inte ödet så säg. Nu är jag motståndare igen. Gud vill att jag ska fortsätta vara kärringen mot strömmen.

Uppdatering II
Eftersom de numera har omyndigförklarat mig fick jag nyss ett förtydligande email från VC

Du har bokat tid för vaccination för Nya influensan via Webbokning på Stadsvikens vårdcentrals Barnavårdscentral. Vi vaccinerar endast barn från 6 månader till och med 5 år där. Vi kommer att ta bort Din bokning den 2 december. Vuxna kan webbboka vid Kyrkans Hus.

Jag tror jag har förstått.

Efterskalven från baconbikinin

En konversation mellan mig och en kär vän.

J
-Men det är en bild på dig va?

Fröken Ö
- ja

Fröken Ö
- rolig ide, va?

J
- försöker du spicea upp ert sexliv lr? Alltså P snackade något om att du skulle lägga på dig, men detta var juh lite extremt

J
- haha, det är inte alls du

J
- sluta ljuug

Fröken Ö
- känner du inte igen min kropp?

J
är det du?
J
- du har inte så där lockigt hår
J
- brösten är väl ganska lika?

Fröken Ö
- jag har inte lika hängiga

J
- haha

J
- ja jag vet inte

Jag är redo att besegra dig svininfluensan

Det värker i lederna. Det kliar i halsen. Det svider i ögonen. Det susar i skallen. Är det svinis som är på väg att besöka?

På lunchen idag skräddade jag en baconbikini. Nu är jag redo. The game is on.

Om någon är intresserad av mönstret maila på: baconbikini@hotmail.com

Djungelvrål och lökringar

Tisdag, sicken värdelös veckodag. Helt vansinnigt.

Dagen började med hockeydiskussioner och det är ingen vidare start för en fröken. Jag fick gå och tungandas på toaletten i mörkret och dutta med pappersservetter under armarna.

Ute regnar det och en sjuk längtan efter vinter har infunnit sig. När jag ser ut genom fönstret känns det som att stirra genom ett barnafingrakladdigt mjölkglas. Deprimerande.

Nyss fick jag en djungelvrålklubba av en kamrat. Nu känns allt bättre, men dessvärre är klubban snart slut. Den är god, mycket god till och med.

Igår var jag på vattengympa med M och en massa tanter. De som skrattar åt vattengympa kan ta och svälja sina egna tungor. Det är ingen lek, det är tungt. Under all tanthud måste det dölja sig perfekta figurer.

No cigg, but England

Bild: Min far förra året i stugan.

Jag har skapat ett vad. Jag har kanske strypt mig själv ekonomiskt, men det kan det verkligen vara värt. Jag har hellre en far än pengar.

Jag har sagt till min fader, att i fall han slutar röka ska jag bjuda honom på en långweekend till England. På valfri ort. Resa och boende står jag för, han får själv betala sitt anglofilande.

i Lördags stal han en slutarökabok i en förbutik Haparanda. Han är kittad och klar. Nu får vi se om det bara är tugg eller om det händer något. 30 års rökning måste få ett slut. Sanatorierna är nedlagda, det finns ingen återvändo. Bronkiten är bara ett hjärtslag bort.

Tid är inte pengar

Det är inte lätt att bli medelålders. Min två år äldre vän var på kaffe igår kväll. Hon lever ett hektiskt liv med karlar från höger, vänster, uppifrån och nedifrån. Som stadgad kvinna får man lyssna, beakta och försöka leva sig in i situationen. Eftersom jag fortfarande är purung känner jag ingen stress och tänker att jag har hela livet framför mig.

Tydligen kan två små år förändra denna illusion. Som självtitulerad relationsexpert rådde jag till att dejta flera karlar samtidigt, känna lugnet, känna efter och bara ha roligt medans man kan.

Då fick jag allt höra, att det inte alls var någon bra idé. Att fokusen måste ligga på ett objekt för att hinna med det som skall hinnas med. Vännen slog näven i bordet och sa!

- Tid, är inte pengar.
- TID ÄR ÄGG!

Nu vet ni.

Håll er till vad ni vet och känner

Igår fick jag den briljanta iden att testa ett annat sushihak än mitt stamställe. Nu vet jag varför man ska vara försiktig med att prova nya saker.

Jag beställde en Surprise. Ja visst fan var det en överraskning. Kändes lite som att äta självdöd ilandfluten Brax. Vissa bitar gick inte att identifiera. Jag är rädd att en bit var delfin, en annan snorgärs. Den obehagligaste biten var en rulle av sjögräs. Den såg godast ut och den tände något sorts hopp inom mig. Jag tog en tugga och kände något hårt och litet som kändes som att det var rullat i kokos. Nu befarar jag att det var ett barnfinger. Hela gårdagskvällen nojade jag över att jag ätit barnfingrar. Jag åt nämligen båda två innan jag blev ordentligt skeptisk.

Jag vet inte hur jag ska få bort fisksmaken. Jag vet inte om jag någonsin kan bli människa igen.

Världens mest obehagliga karl

Idag har realityserien Kniven mot strupen premiär. Alexander Nilson åker runt på syltor och leker Gordon Ramsay. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv skådat en sådan obehaglig människa. Det enda jag kan tänka på är galenskap i kombination med amfetamin, och den fria tillgången till riktigt vassa knivar.

Kalla kårar. Nu ska jag dra ut sladden från TV:n så att jag safear upp ordentligt.

My name is Sussie

Jag har börjat bli kärring. Virrigheten blir värre för var dag som går. Igår lyckade jag få bilen inlåst i ett parkeringshus i stan. Kan vara bra att kolla när det stänger, men inte jag inte.
Jag börjar väl snart inbilla mig att jag kan sticka in kontanter där man får ut biljetten.

Fick knata dit tidigt i morse med mössan i hand och förklara min dumhet.
Han släppte ut mig, gratis. Det kan bara ha varit av en anledning. Medlidande.
Jag tror att jag ska döpa om mig till Sussie.

Tanter utan vett

Kom just hem från teatern. Det var en bra teater, Måsen av Anton Tjechov. Allt var mycket bra, förutom tanterna bakom. Hade det inte varit för min princip att inte hyscha folk hade jag vänt mig om och hyschat så mycket en människa kan hyscha. Det var som att ha en sportkommentator bakom sig.

Projektionerna på ridån läste de högt.
- Nu har det gått två år
- Akt 2
- Måsen fortsätter efter pausen osv.

Sen var de även tvungna att kommentera handlingen, just när det var som mest spännande.
-Nu kommer han nog att skjuta sig.

När föreställningen var slut kastade de sig ut i gången och sprang. Ja, de KUTADE. Varför. Jo för att hinna först till garderoben. Man tror fan inte det är sant.

Gårdagens lärdom

Man lär sig något nytt varje dag, visst är det så det heter? Varför nöja sig med en sak?

Till att böja med har jag lärt mig att kombinationen klänning med små, runda blanka knappar, ryggsäck med tung Mac-dator och förbisusande Arlanda Expresståg inte är kompatibla. Det hela slutar med att man flashar brösten för danska farbröder som bryter ut i hysteriska skrattattacker.

Tvångsmässigt beteende kan ibland vara det som håller ett flygplan uppe i luften. Min rosa noshörning jag stal som 7-åring och en sten med kinatecken (logiskt) från Indiska fungerar lika bra som vilken som helst annan amulett. Jag tror till och med att de överträffar gudsläran.

Att gå vilse i Hammarby Sjöstad är en bedrift. Att till slut hitta ut ur en våldtäktsskog med framtänderna i behåll är ett mirakel. Att fråga en kille och närmsta tunnelbana, och sedan få svaret:
-Den är några hundra meter åt det hållet och sen till höger, jag är nämligen på väg dit.

Att ta detta som en invit att promenera dit tillsammans är ett felaktigt antagande. Det är lätt att vara efterklok. Jag hade också vänt på skallen var 5:e meter om någon gick tre meter bakom mig i över en kilometer. Jag är bra på att forcera och stressa. Stackarn kommer aldrig mer att ge någon en vägbeskrivning.

Veckans konstaterande.

Varje vecka ska jag publicera ett konstaterande. Jag vill leka Gud och uttrycka sanningar.

Det är bara till att konstatera. Vårt samhälle håller på att gå åt helvete, än mer. Privatisering av skola, vård och omsorg. Och nu även apoteken. De säger att det handlar om större valfrihet och mer individanpassad service. Skitsnack.
Lika för alla, vad hände med det? Barn i friskola behöver inte köa för vaccinering. Vidrigt. Äckligt.

Ja vet! Vi låter de rika bli ännu rikare och vi lär våra barn att vi är olika värda. Ja. Vilken bra idé. Skjut mig, gör något, jag orkar inte plågas mer.

Hur du botar baconfebern

Här kommer lösningen, att det är så enkelt. Rätt åt Nasse. Han är så grymt irriterande och präktig, och rädd för allt. Låt han svälta ihjäl på den där flotten.

Att äta ur ett öppet sår

Det är bara där jag kommer ifrån som man kan skapa en pizza med denna utformning. OM det är något jag hyllar är det kreativitet och det här är kreativt. Här har man tänkt utanför boxen.

Hur många gånger i livet får man chansen att leka doktor och äta innandöme från en utomjordisk figur? Hur ofta får man utföra obduktion på en sjöman samtidigt som man äter middag?

Jag blir iaf sugen på pizza. En sjömans special tack.

Det här kallar jag porr

Trippelt i stickat. Det blir alldeles för mycket för mig. För mycket för en sticketröjafetischist. Jag bugar och tackar för lite gratis förlustelse.

Dagens ungdom

Idag när jag körde till jobbet såg jag tre stycken 12-13 åringar i en busskur. När jag körde förbi kastade de något mot min bils däck. Det var en delad snusdosa med fastlimmade taggar runt kanterna. Det närmaste jag kan beskriva den som är en modern kaststjärna.

Jag gjorde inte mig själv till ett offer. Om jag försvinner, hoppas jag ni rapporterar detta till GW. Detta kan göra skillnaden mellan ett kallt och hett spår.

Min svägerskas kalsong

Detta är min svägerskas kalsonger. Hon har haft dem sedan hon var 11 år, de är i strl 160/170. Vi ifrågasatte hennes kalsonger och varför hon inte köper nya. Då svarade hon som som om det var det självklaraste i hela världen.

- men det är ju bena jag fryser om.

Dum fråga.

Jag kunde inte sluta tänka på hur ett one night stand skulle reagera. Min sjuka hjärna använder sina egna vägar. Vi fick oss ett gott skratt i alla fall. Kalsongerna är kvar. Som min gynekolog alltid påminner mig. Det skall inte vara för tätt.

Jag bara dör