Äppel, Päppel, Piron, Paron…..

Äppel päppel piron paron
hon sa ett, hon sa tu ute ska
du vara nu!

Jag kan än idag sakna Äppel, Päppel, Piron böckerna. Åh vad roliga de var. Det enda som var lite jobbigt var stressen de orsakade. När jag ser tillbaka på lågstadietiden tänker jag nästan först på jäktet och tävlingen kring vem som först gjorde ut äppel, päppel, piron, paron böckerna.

När jag gick i lågstadiet fanns alla de böckerna i ett glasskåp längs ner i klassrummet. De låg fint uppradade i ordningsföljd. Man såg så tydligt vilken bok som var vilken eftersom alla hade olika färg, det tog inte länge att kunna avgöra enbart på färgen vilken bok någon längre bort i klassrummet var på. Var på, ja frågan vilken bok är du på? ställdes nog mer än en gång.

Jag kommer ihåg att vissa var så seriösa att de tog hem och gjorde ut böcker under helgerna och på måndag fick man värsta chocken när det första man fick se var att fröken hämtade en ny bok åt någon. Nyfikenheten väcktes alltid till liv så fort fröken rörde sig nere vid glasskåpet.
Då kom stressen och magontet som på beställning. Jag tror jag har blivit skadad av detta. Jag skyller allt på mina överseriösa fd klasskamrater. Undra om jag kan skicka terapiräkningen till min gamla lärare.