Sekundärskam

Jag blir lite smått less på mänskligheten ibland. Ibland är en lögn. Ofta är mer en sanning.

Hursomhelst anser jag att varje människa ska få vara precis som den vill. Var och en får också stå för vem de är samt ta konsekvenserna. Personligen har jag inte vett att skämmas och jag är nog ganska burdus, brysk och framfusig. (Jag tror de orden betyder samma sak egentligen, men det låter bra.) Skitsamma. Sådan är jag. Nu skulle inte det här handla om mig. Men jag är väldigt egocentrisk också. Det har jag från min mormor.

Jag förstår att det finns ett rätt tillfälle för saker och ting och att man ska anpassa sig efter sammanhanget. Det är inte brukligt att skrika jag älskar satan under en gudstjänst. Men varför inte? Jag blir så less på alla människor som skäms för din omgivning. Jag hörde ett bra begrepp för syndromet. Sekundärskam.

Jag tänker aldrig mer sekundärskämmas. Det är fult och elakt.
Jag tror de flesta människor har det i sig. Att vara just bättre än så.