Vår vän vägledaren

Idag har jag och min kära vän J varit utrikes. Vi har nämligen varit på en dagsutflykt till Finland. Resan var mycket lyckad. Jag har svettats, andats tungt och piskat min bärande bitch hela dagen.

Något som är helt sjukt är att Whyred har en outlet i Haparanda. Tyvärr kommer nog butiken inte finnas kvar eftersom människorna runt omkring är dumma, har dålig klädsmak och är snåla. Butiksbiträdet berättade att Haparandakarlarna kommer in och klagar på att jeansen kostar 300 kronor eftersom de kan köpa jeans för 50 på lågprisvaruhusen i Torneå. Är inte detta märkligt, Finland är ett av de mest världsledande länder inom design men den stora folkmassan matchar fortfarande träningsbyxor med pumps och köper sina jeans på stormarknad. Skrämmande.

Vi hann även med att gallra gallerian i Torneå. Efter den stora besvikelsen över annandagsrean i Luleå tog jag igen all oshoppad shopping, fick hybris och köpte allt jag gillade. Bara för att verkligen statuera ett exempel köpte jag allt i 2 färger. Allt detta för att misshushålla riktigt ordentligt med pengar på annan ort än den fördömda staden Luleå.

På vägen hem blev jag kompis med en bil framför oss som jag förbjöd J att köra om, han sa att han hatade min kompis och ville preja honom av vägen. Jag hotade att hoppa av i farten om han gjorde något mot min vän, min vän vägledaren. Plötsligt fick jag en uppenbarelse om att ifall vi inte följde vägledaren skulle dö på väg hem. I Kalix tappade vi bort honom och vem utbrast i ett glädjetjut vid kråkfällan när vår vän volvon plötsligt hamnade framför oss igen. Jag var glad, J blev ledsen att återigen behöva köra 80 kilometer i timmen.

Men vi kom hem oskadda, tack vare vår förnuftiga vän.
Ytterligare ett bevis på att fröken Ö alltid har rätt.

Underskattad....

De senaste åren har Kan du vissla Johanna visats efter Kalle på julafton. Detta måste ju vara en av de mest underskattade filmerna i världshistorien. Det mesta är klockrent. Scenografin är lysande, sällan man skådar något liknande. Fotot är helt otroligt och sen skådespeleriet, kan det bli misslyckad när Per Oscarsson är med.

Jag vet inte vad det är med den här filmen, men den trycker på alla knappar hos mig. Redan i inledningen vill jag lägga mig i fosterställning och grina hysteriskt. Filmen är ofta beskriven som en varm och underhållande komedi med djup, vad är det för svammel. Den är rakt igenom hjärtskärande, men på ett fint sätt med en sällan skådad skildring av relationer.

Kameraexperten

Att min magkänsla är rätt är inget jag längre tvivlar på. För ungefär 2 veckor sedan beställde jag en kamera på nätet. Jag kollade lite snabbt omdömen, webbplatsen såg seriös ut osv, så vad gjorde jag, ja, jag beställde kameran och betalade direkt via min internetbank.

Dagen efter kollade jag min mail, hade inte fått något mail med en bekräftelse på min beställning så jag slängde iväg ett lagomt argt mail till kundtjänst. Fick faktiskt svar efter några dagar, men efter det har jag försökt nå dem via telefon, vilket visade sig vara omöjligt. Arg som man är som människa har jag under hela veckan raljerat om hur jag om detta företag blåser mig, ska viga mitt liv åt att sänka dem. Alla har skrattat åt mig och sagt att jag överdriver och att det är såååååååå liten risk att bi blåst. Grattis, jag hade rätt, ni andra har fel. Inte för att det var någon nyhet å andra sidan. Vad möts man om idag, jo feta rubriker om elektronikföretaget som blåst flera hundra människor.

Naturligtvis är det just detta företag jag beställt min kamera ifrån. Oturen är min ständige följeslagare. Nåja, morgonen spenderades ringandes till banker, konsumentverk, polisanmälan m.m. Dock har jag nu en ny uppgift i livet och det är fallet KameraExperten. Jag har bett om alla uppgifter från utredningen som man kan få tillgång till och jag berättade för polisen som tog min anmälan att jag i privat regi kommer att driva en egen utredning. Han tyckte jag var gullig. Tomheten efter Carolinfallet är numera borta, jag är en hel människa igen. Jag mår som bäst när jag jagar bovar.

Bonde sökert fru. Så varför får inte jag bli din...

Jag har inte följt den här serien, okej, jaja det får räknas som en skämsgrej.

Men såhär var det i alla fall. I lördags när jag var bakis så visade de ett bonde söker fru maraton på tv4+, såg alla avsnitt från den gångna säsongen. Om man ser ett program från klockan 12 på dagen till 22 på kvällen måste ju något vara bra. I mitt fall handlar det till 99% om Peter, se bild nedan.



Det enda problemet är att Peter gillar killar. Det känns oerhört svårt för mig att det inte är mig han älskar och avgudar. Tyvärr gör den här bilden inte denna man rättvisa. Ni måste se programmet för att förstå. Vilka ögon, vilken personlighet, vilka vettiga åsikter, vilken framtoning och vilken utstrålning. Ja, jag är nästan lite kär, det här är nog enda gången i mitt liv som jag önskar att jag hade varit kille istället. Vilken idiot bonden Peter måste ha varit som inte valde denna Peter. Han hade chansen och han tog den inte, han kan inte ha alla hästar i hagen. Otacksamt tycker jag. Fy skäms!

Nomins och annat löst folk

När jag är ute och kör bil i trafiken känner jag mig mycket ensam.
Är jag den enda människan som kan köra bil i den här stan? Är jag omgiven av nomins? Är alla medtrafikanter kamikazepiloter? Är jag med i ett experiment där någon vill testa hur stort ett tålamod kan bli?

Min nya karriär

Igår var jag hemma hos mina föräldrar, då visade mamma mig den här nallen. Hon fick den när hon föddes, det vill säga den är 49 år gammal. Som ni ser är munnen lite nyare. Tydligen ville jag överraska henne och sy dit en ny mun när jag var liten eftersom den inte hade kvar någon av årens slitage. Jag gjorde det verkligen stiligt, känns inte alls restaurerat. Tror jag ska börja i nallebranschen. Jag tror verkligen hon var genuint tacksam.

Vackert

Vackert.

Hotbrev

I morse när jag kom till jobbet hade jag fått ett hotbrev. Just nu är jag mycket förvirrad och rädd.

Ett medicinskt under

Igår när jag skulle sova på maten råkade jag se lite på The Doctors. Jag kunde bara tänka på en sak och det var att läkaren Lisa Masterson måste ha ett rådjur som antingen mamma eller pappa.

Funderingar kring snor

Nu har jag varit snorig/snuvig sen sista helgen på min semester. Jag vägrar acceptera detta, det är inte kul att gå runt och känna att skallen är en sprängfylld snorballong. När jag ser tillbaka på mitt liv tänker jag snor, snor är ordet som sammanfattar mitt liv. Jag vill inte vara snor mer, jag vill vara energi eller något annat häftigt. Känns inte så sexigt att gå runt med droppande näsa jämt. Men om jag ser på min far och farbror verkar mina framtidsutsikter inte ljusa. Kanske lika bra att erkänna, de annars fulländade generna har en miss.

I morse hittade jag ett snorpapper i trapphuset, hittade kanske är fel ord, såg stämmer nog mer, det var inte så att jag tog upp det. Pappret var mönstrat och var liksom snurrat. Alla som någon gång jobbat på ålderdomshem vet att ett papper med den utformningen inte är något engångspapper. Jag har aldrig förstått det här med att kladda runt med papperstussar och varför i hela världen ha dem liggande i ärmslutet. Då går det som för denna stackars människa, man lämnar ett spår efter sig och så vitt jag vet är det aldrig bra.

Man lär sig något nytt varje dag...

Jag känner en tjej. Hon är ganska kort men väldigt söt ändå. I söndags berättade hon att hon blivit biten i skalpen. Vad sa jag. – Jag blev biten i huvudhalva på dansgolvet igår svarade hon. Tankarna rusar genast iväg och plötsligt spelas en väldigt häftig sekvens upp. Det är klart att man frågar sig vad det är för galningar som är ute på krogen, inte för att det är någon nyhet. När jag fick förklaringen verkade det hela som en av de naturligaste saker i världen.

När korta människor dansar på dansgolvet hoppar de runt som små studsbollar. Alla långa människor gör precis som de korta. Och vad gör man mer på dansgolvet, jo, man sjunger. Allas munnar är ständigt öppna. Vad finns i munnen, jo tänder. När små korta människor hoppar samtidigt som de långa människorna är risken att få de långa människornas tänder i skalpen överhängande. Nu vet man det, jag älskar att lära mig nya saker.

Inte sen......

Just nu känner jag mig som en brinnande kamin med öppna spjäll. Efter att ha varit kreativt medvetslös i snart ett år har glädjen äntligen kommit tillbaka. Jag vill formge, jag vill skriva, jag vill skapa i allmänhet. Eftersom hela min person bygger på detta känns det på något sätt som att få en ny chans.

Igår anmälde jag mig på en kurs i kreativt skrivande och jag kan knappt vänta till den börjar, någon gång efter jul. Kunde knappt sova igår för att jag började fundera ut historier att skriva om. Jag har bestämt mig för att må bra och enda sättet för mig att göra det är att uttrycka mig. Nu tänker jag damma av mig själv som en gammal matta. Livet är här och nu, inte sen.

Dagens glädjeämne, ingen balle

Jag måste verkligen ha gjort stordåd i mitt förra liv. För som kvinna är jag motsatsen till det största straffet av alla, att födas och sedan växa upp till en osäker man.
Det är nästan så att man blir religiös och just nu är jag så fruktansvärt tacksam att jag inte har en balle.

Jag möter dem hela tiden, männen som tror de har allt och att de är så överlägsna. Det går bra att sitta och berätta hur söt man är i fyllan, men när det är ljust ute igen är blicken fylld av förakt. Varningslamporna blinkar när människor tar integritet för ilska.

Ja... det är en av världens bästa

Återupptäckte just en låt... och ja, den är en av världens bästa. Jag har en utmärkt och väl utvecklad smak när det kommer till musik. Så det är inget svammel, utan en sanning.





Till serveras lite van Gogh

Kulturtanter, flanellskjortor och rivningshus

Kom just hem från Kulturens hus, har lyssnat på Majgull Axelsson. Jag har varit helt betagen av henne i flera år och läst nästan alla hennes böcker. 95% av publiken var gamla kulturtanter och nu har jag ytterligare ett bevis på att det bor en tant i min unga kropp.

På väg hem tog jag mig fram på hoppa steg och som vanligt blir jag alldeles för betagen för min egen skull. Funderade både på att kidnappa henne och fråga om hon ville adoptera mig, men det var så mycket folk som ville ha sina böcker signerade så jag struntade i det.

Nu vill jag också bli författare och skriva om alla knasiga figurer som springer runt i mitt huvud om nätterna. Men innan jag sätter igång måste jag svälta mig själv, min inre bild av mig själv som författare innefattar att jag är mager, har jättelångt hår, hår under armarna, boendes i ett rivningshus. Där sitter jag i ett stort fönster med en gammal skrivmaskin med runda knappar, skrivandes med en cigg i ena handen och en alldeles för stor flanellskjorta. Sen pimplar jag vin också, ur stora dricksglas och tar bort korken med tänderna. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig själv, varför ska jag alltid vara så pretto. Jag har sett alldeles för mycket film i mina dagar.

Det finns covers och covers...

Kan inte göras så mycket bättre.

Ironi

Igår var jag så fruktansvärt bakfull, jag trodde allvarligt talat att jag skulle dö på riktigt. Men på något sätt lyckades jag samla ihop mig själv och mitt i allt hade jag städat lägenheten, fixat en stek, hasselbakspotatis och inkokta päron. När mina föräldrar och gammelfaster kom stod jag där med rutigt förkläde och kaffepannan i högsta hugg, med ett leende som hade kunnat lysa upp hela världen. Okej jag överdrev lite, jag tror det syntes hur sliten jag var eftersom pappa hotade med att stanna länge.

Vid efterrätten kom i alla fall en gammal incident upp. Jag kommer aldrig vara kapabel till att återberätta detta på ett sätt som kan jämföras med ögonblicket i verkligheten, men jag gör ett försök.

För några år sedan firade jag och P nyår hemma hos mina föräldrar.
Vi åt gott, drack vin och firade nyår i vanlig svensk anda. Under kvällen skröt pappa om hur han köpt de värsta fyrverkeripjäserna någonsin, att hela byn skulle bli avundsjuka och hur otroligt häftigt det skulle bli, superbomben kallade han fyrverkeriet.
Tolvslaget närmade sig och jag och mamma började bylsa på oss kläder för att gå ut. Varför är det alltid 30 minusgrader på nyår? Nåja, när de andra såg att jag och mamma var på väg ut gjorde de det normala och följde efter. Väl ute ställde sig alla på gårdsplanen och tittade på de andra fyrverkerierna. Jag och mamma stod och tittade på pappa, manande liksom, ja vart är fyrverkerierna. Ingen reaktion. Tillslut frågade mamma

- Men ska du inte tända fyrverkerierna
- Vilka fyrverkerier svarar pappa

Mamma ger mig en blick, vilken idiot, fattar han ingentingblicken.

- Ja men herregud nu har vi ju klätt på oss och allt, var är fyrverkerierna.
- Jag har inga fyrverkerier
- Men varför är vi ute då?
- Jag gick bara ut för att alla var så himla uppjagade och skulle ut

Alla stod som fågelholkar, svårt att förstå något alls just i den stunden. Det hela slutade med att vi fick kolla på Vitåbornas fyrverkerier samt att vi fick smaka på ironins bittra men ack så underhållande eftersmak.

Freudiansk felsägning

En freudiansk felsägning är ett begrepp inom psykologin. Felsägningen går ut på att en person avser att säga en sak, men av misstag säger något annat. Det av misstag sagda är då det som personen faktiskt menar, på ett semi-omedvetet plan.

Felsägningen anses, enligt denna skola, vara ett tecken på en bortträngd längtan, t. ex. av sexuell karaktär eller något som på annat sätt socialt sett är olämplig att yttra.

Idag ringde jag Falun-kontoret. Ringde för att kolla om några grejer jag beställt hade kommit fram. Så här löd samtalet.

- Hej, jag tänkte bara ringa och kolla om grejerna jag beställt kommit fram till er i Falun, så jag vet om jag ska ligga med leverantören.

- Oj det var drastiskt

- Hahaha jag menade ringa, det här stannar mellan oss va?
- * Asgarv 10 min.
- * Hysteriskt skratt ytterligare 10 min
- Okej då säger vi så, ha det bra!

Alien...

Jag är rädd för aliens och då menar jag rädd som i psykiskt sjukt rädd. Det hela började med att jag läste boken Närkontakt av Whitley Strieber när jag var 14 år. Efter att ha läst boken var jag inte mig själv på kanske tre år och som ni märker bär jag men fortfarande. Vet inte om boken skulle ha samma inverkan på mig om jag läste den idag, förhoppningsvis inte, men jag skulle inte läsa om den för alla pengar i världen. Nyss googlade jag på bokens titel för att ladda ner en bild till detta inlägg, bara åsynen av bilden gör att jag vill lägga mig i fosterställning och svälja mängder av gift.

Nåja, idag på jobbet började vi prata om aliens. Eftersom jag inte har vett nog att skämmas för min patetiska rädsla för aliens pratade jag vitt och brett om min rädsla. Naturligtvis kom diskussionen upp angående de nya solsystem som fotograferas för några veckor sedan. Alla var rörande överens om att det är väldigt osannolikt att vi är de enda intelligenta, levande varelser som existerar.

Nåväl, fikat var över och jag gick tillbaka till mitt kontor, satt och jobbade när allt plötsligt blev becksvart. Det tog mig kanske en millisekund att fabla ihop att det var självklart att det var aliens som skulle hämta mig och just mig. Varför ska jag berätta snart. Jag hör hur folk börjar röra sig och gå hem för dagen eftersom det är lönnlöst att jobba utan ström. Jag greppar tag i närmaste person och håller fast honom och säger

- lämnar du mig nu kommer jag för det första skita på mig och för det andra kommer detta företag att få bekosta en mycket dyr och lång terapi. Killen blev så chockad så han stannade kvar.

När jag äntligen kom till bilen började mina gamla alienfobier gro och växa sig större och starkare än någonsin. Jag är inte längre 14 och idag vet jag så mycket mer än då, jag kan även tänka rationellt och snickra ihop teorier på en rätt hög nivå. Helt plötsligt verkade det helt sunt och riktigt att jag nog skulle bli bortförd av aliens. Varför? Ja men det var ju självklart. Jag är ju det perfekta ämnet för ett experiment. Jag är kvinna, snart medelålder och jag kan mycket väl fungera rätt bra som värd för en alieninsimation. Jag är ett utmärkt exemplar av människorna i mitten. Med det menar jag, jag är medel, medel i det mesta. Vad är den genomsnittliga skostorleken för kvinnor 38, check, BH-storlek, 75 B, check, längd 167 cm, check, medelvikt, medellångt hår, medelbildad, jag kunde vid tillfället fortsätta hur länge som helst. Allt hade ett samband. Om dessa aliens nu är i behov en bärare av världens första människo/alien hybrid är jag det självklara valet.

Sväljer hårt.

A Complete History of My Sexual Failures

Såg en fantastisk film igår och detta kan jag tacka kära H för som alltid berikar mitt liv med bra tips.



A Complete History of My Sexual Failures heter filmen och den är filmatiserad som en dokumentär. Filmen handlar om en kille som efter att ha blivit dumpad otaliga gånger bestämmer sig för att göra en film om detta för att försöka komma på vad det är för fel på honom, relationerna och kvinnorna. Det är svårt att veta hur mycket som är sant och vad som är fiktion. Huvudrollen Chris Waitt spelar i alla fall sig själv. Jag har bestämt mig för att utgå ifrån att allt är sant, eftersom det då känns som om världen är en lite roligare plats.

Det jag tycker är så intressant är att jag tror de flesta tjejer någon gång träffat en kille som Chris. En sexig Curt Cobain kille med trasiga jeans, rufsigt hår och stickers på gitarren. Ja, jag erkänner man blir lite kär i karaktären när man ser filmen. Detta trots att han har hur många issues som helst. Av egen erfarenhet vet jag att killar som Chris är de mest intressanta. Det är attraktivt med komplexa och konstnärliga människor som lever för dagen. Men ofta är själva idén om ett förhållande med en sådan kille mer sagolik än realiteten. Det är häftigt med någon som har grodyngel som husdjur hemma i badkaret, men efter ett tag kan till och med det bli påfrestande.

Hursomhelst, Chris är en sådan kille som tigger pizzakanter och tittar på en med tomma, oförstående ögon. Men jag kan ändå inte förneka att jag hade blivit dödligt förälskad i honom om jag träffat honom i verkligheten. Dock hade jag nog dödad honom efter en vecka eller två. Men tiden innan dess hade nog varit rent filmiskt. Ett ögonblick kan vara mycket värt.

A Complete History of My Sexual Failures hade även ett bra slut, det är inte ofta det händer. Finns det något värre än förutsägbara, amerikanska äckelromantiska slut. Slutet var romantiskt, men på ett sådant sätt att jag utan att grimasera kan säga att det ger hopp om att det finns en, eller flera rätta för alla och då menar jag alla.

Hyresgästens helvete

Jag bor i hyresrätt. Jag trivs. Jag älskar den ansvarslösa möjligheten detta ger. Tänk er, spisen går sönder, det enda jag behöver göra är att ta upp telefonen och ringa någon som fixar, inte kostar det något heller. Man behöver inte skotta snö, delta i gårdsstädningar, tänka på att köpa nya vitvaror. Okej det fanns inte lika många fördelar som jag trodde när jag började skriva detta inlägg men jag fortsätter i alla fall.

Det finns naturligtvis även en baksida med att vara hyresgäst. Denna baksida kan skapa paranoia och nervösa tics. När jag är i tvättstugan skrider jag fram över golvet och glömmer aldrig att ta bort luddet ur torktumlaren. Ja detta är inte för att jag rättar mig i ledet, jag unnar helt enkelt inte fru Sundvall och gänget nöjet att få skriva dataskrivna hatbrev. Nä istället ser jag till att inte göra ett endaste misstag, det är lite som att städa en brottsplats, jag lämnar inga spår efter min närvaro.

Samma gäller när jag är ute med hunden, är någon i närheten är jag mycket duktig och använder bajspåse, däremot kan jag vara lite wild and crazy när jag är ute med Doris nattetid. Då kör jag hardcore och kollar över andra axeln när hon uträttar sina behov.

Jag har haft fest några gånger, bäst var nog tjejfesten när utebordet gick sönder och två groggar ramlade ner på tanten unders balkong. Men jag misstänker att hon är en Gilbert Grapemamma eftersom jag aldrig sett henne, så det är ingens större fara. Senare på kvällen stod även några brudar och dansade toppless på balkongen, detta tror jag enbart uppskattades eftersom det bor en hormonstinn yngling mittemot.

Det finns även tillfällen när jag druckit ett glas vin och bestämmer mig för att gå ut och ropa i trappen. En gång tappade jag ett par skitiga trosor i trapphuset på väg ner till tvättstugan och hittade dem först efter 4 h, de låg kvar, jag trodde lätt någon skulle ta dem som souvenir. Nu sist ringde min svägerska på en grannes dörr klockan 23.30 för att fråga efter ett sugrör. Jag känner mig älskad i vår trapp. Jag är nog lite av en favorit.

Den nakna sanningen

Detta är ingen banbrytande upptäckt, men något jag tror många funderar på. Det är ingen idé att låtsas som om vårt samhälle är jämställt och att allt är jättebra. Alla som lever i verkligheten får bevis på att det är precis tvärtom varje dag. Det patetiska med det hela är att många av de män som utger sig för att ha så fruktansvärt jämställda förhållanden har den vidrigaste kvinnosynen av alla, och detta på ett sätt som jag vill kalla i smyg.

Jag är ingen ninjafeminist, jag är inte ute och protesterar. Jag vill att jämställt ska vara jämställt och inget annat. Men det är svårt att respektera män som tror att bara för att de dammsuger hemma en gång i veckan och hämtar ungarna från dagis, så lever de i jämställda förhållanden. Någonstans känns det som om aphjärnan än en gång regerar. Om folk skulle sluta lägga fokus på att jämföra skulle allt bli så mycket lättare.

Faktum kvarstår, och sanningen är den, karlar är svin. Jag känner flera vettiga, men majoriteten är äckliga grisar som tycker om att sitta i bastun och klappa varandra på sina skalliga skallar, berätta för varandra hur jävla bra de är och hur jävla mycket pengar de tjänar. Vid dagens slut är vinnaren den med störst kuk och mest pengar i plånboken.

Det går kanske någonstans att förhoppningsvis föreställa sig hur deras syn på kvinnor ser ut. Jag orkar inte ens ta det nu. Jag ska åka till Vildmarksshoppen och köpa en riktigt vass kniv.

Det behövs ofta inte mer än ett ord

Igår var jag och fikade hos en kompis. Hon berättade om sin helg. Hon hade varit på en fest och en kille hade suttit och limmat på henne. Jag undrade vad som hade hänt. Då svarade hon.

-Fia, hans ben var lika grova som en korvring.

Jag behövde inte fråga mer.

Särskrivning

Idag har jag fått ett mail med världens hemskaste särskrivning.

Hem-sida

Världens bästa present

Jag har fått en present. När jag kom hem låg ett litet sött kuvert innanför dörren. Avsändaren var Fjollträsk. Spänningen var olidlig. Jag öppnande och fann detta.



Kika du är underbar. Du har gjort min kväll, min dag, min nästa vecka. Jag kan inte tänka mig en underbarare present. Du har rätt, ingen förstår. Vissa kan säkert tycka det är kul och skratta lite. Men ingen fattar den otroligt höga och avancerade nivån på denna humor. Bajs till dig med.

Tusen tack!

Nästa gång jag kommer till sthlm bjuder jag på ÖL!

Zigenarsemester i en Citroen Berlingo

Jag längtar till sommaren. Svensk sommar slår det mesta. Hittade den här bilden skrotandes på min mobil. Jag och Mall på en bensinstation klockan 3.00 på natten i Oulo. Vilken kväll. En sak är säker, vi har aldrig tråkigt tillsammans. Slank ner en och annan Koskenkorva Battery den kvällen.



Jag saknar dig varje dag gumman!

Utmaningen

Jag har fått en utmaning av den käre Headon. Utmaningen går ut på att jag ska berätta 7 st saker om mig själv, både alldagliga och knäppa.

Utmaningen går ut på att:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1: Jag har bott ihop med Sara. När vi städade lägenheten använde vi oss av fuktat toalettpapper som vi rengjorde golvet med. Detta under 3 månader innan Malou kom på att vi kunde använda duschskrapan.

2: Varje gång jag handlar på Ica Maxi, eller någonstans där de säljer korv måste jag köpa minst 2 st och ondtrycka.

3: Jag har varit vegetarian i 5 år och avslutande vegetarianismen med att trycka en burgare i bakisheten på Burger King när jag bodde i Sthlm.

4: En gång har jag använt mig av bortförklaringen – Jag kan inte prata nu, jag meckar med bilen.

5: Jag har varit kär i Billy Corgan på riktigt.

6: En gång hävdade jag att en filofax även kan kallas makulender.

7: Jag drömmer i hemlighet om att bli läkare, bara för att få skrapa i rugor, klippa hud m.m

De utmanade är:

Sara
Kika
Farfar
Jocke
P-A
Lina
I huvudet på en oompa-loompa

Dåliga gener

Idag har jag varit hos tandläkaren. Jag bävar alltid för att gå dit eftersom jag efter 25 års självinsikt vet jag att jag har både fula och dåliga tänder. Dubbeltrubbel.

Sist jag var hos tandläkaren, tror det var för ca 1,5 år sedan hade jag 4 hål, men då hade jag inte varit där på 5 år eftersom jag levde i självförnekelse. Okej men efter den notan, som delvis tog knäcken på hela min ekonomi, har jag tänkt om och bett dem kalla mig varje år.

Ja idag var då dagen när ett år passerat. Kommer dit lägger mig i stolen, blir röntgad och sen börjar tandläkaren gräva runt.

- Hmm använder du tandtråd varje dag?

Automatiskt, som alla människor gör i denna situation, ljuger jag och säger, ehhh inte varje men nästan. Fast egentligen händer det på sin höjd en gång i veckan/månaden.

- Du måste börja använda tandtråd! Sen kommer nästa fråga:

- Äter du mycket godis, dricker juicer och läsk?

Vad ska jag göra, ska jag säga, jag konstant har en godis i käften, dricker läsk/juice varje dag, på det tjuvröker jag och kan om det bjuds ta en snus, dricker flera gånger i veckan mm. Nej det orkar man inte så jag körde martyren.

- Ja jag får helt enkelt sluta äta och börja viga mitt liv till tandtråd.

Ingen skrattade.

På vägen hem var jag tvungen att du ut min frustration över mina dåliga gener på någon, så jag åkte om till min pappas jobb.

Så här löd samtalet.
- Tack ska du ha!
- Vadå, säger min pappa.
- Du borde ha steriliserats, det är inte sunt att avla på sådana gener?
- Vad då? Vad menar du?
- Ja men dina jävla björntänder, har ju fått dem, kommer från tandläkaren, hade två hål det kommer kosta flera tusen.
- Fifan vad skönt att du är vuxen nu och jag kan lyfta bort min hand.

När man gör allt man inte borde

Sitter och försöker jobba med ett skivomslag. Det går sådär, först gick det jättebra och nu går det inte alls. Men medan jag väntar in inspirationen och handlingskraften kan jag alltid grotta ner mig i annat. Musiknördandet och surfandet på Internet tar gärna överhand. Jag är en svag människa.

Har lyssnat på The Perishers hela dagen, deras skiva från 2005 Let There Be Morning är helt jävla sjuk. Finns inte ett enda dåligt spår. Dock blir man deprimerad samtidigt som man vill göra uppror när man lyssnar på den.

Jag har lyckats hålla mig borta från Flashbacktråden om Carolin. Har insett att det inte är sunt att sitta och läsa igenom 750 sidor på tråden + alla källor och artiklar. Hemskt. Nä det ska jag sluta med. Besatthet är aldrig bra och det kanske är bra att inse att jag inte är spaningsledare samt att jag aldrig kommer att bli Leif GW:s kvinnliga motsvarighet.

Årets låt

Jag är besatt. Vilken låt, den har allt. Måste bara posta den. Tack T för att du spelade den. Hade varit hemskt att gå miste om något så mästerligt.

När jag ska göra en in to the wild

Idag fick jag höra detta av en arbetskompis.

– klart du skulle kunna klara dig i vildmarken. Jag tror du skulle vara kapabel till att bita ihjäl ett djur enbart med tänderna.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Men jag tog det som en komplimang, på ett sätt. Nu börjar jag fundera om han kanske bara menade att jag har stora tänder.

Äh, skitsamma, det är ju coolt hursomhelst.

När ska man sluta förvånas?

Det här är nog det dummaste jag hört på länge.
Jag hade ingen aning om att gårdsnamn användes tillsammans med personnamn längre. Med det menar jag namn som exempelvis Gällsbo Emil Olsson, som används som tilltalsnamn idag, 4 november år 2008.

Ja, jag talar sanning. Har upplevt den bittra verkligheten idag. Fick en idiotförklaring över detta. Hade så gärna velat svara:
– jag är född på 80-talet och trodde dessa underliga beteckningar försvann på början av 1900-talet. Jag tror bestämt även att det är år 2008 nu. osv………

Men istället för att vara bitter och inskränkt skall jag dela med mig av denna kunskap. Håll till godo.

Gårdsnamn är primärt namnet på en viss gård, men kan också användas för att beteckna de personer som kommer från denna gård. Gårdsnamnen kan vara baserade på såväl naturnamn som personnamn. I äldre tid användes bland allmogen ett mycket begränsat antal namn och patronymikon. Det kunde därför ofta finnas flera med samma namn, till exempel "Anna Ersdotter" eller "Lars Andersson" i samma by eller socken. Det fanns därför ett stort behov av särskiljande benämningar. Ett gårds- eller platsnamn kunde fungera på detta sätt, men titlar och soldatnamn, egna eller förfäders, kunde fungera på samma sätt, eftersom gårdens namn, som sällan var formellt, kunde ändras efter dess brukares namn.
Det finns två mönster för hur personbeteckningar konstrueras med hjälp av gårdsnamn: På den svenska landsbygden placerades gårdsnamnet i regel sist i namnet: Anders i Backen, Kerstin Bengtsdotter vid Dammen, Mor på Torpet. I Dalarna och vissa angränsande områden satte och sätter man dock alltjämt gårdsnamnet som genitivbestämmning före förnamnet: Backens Anders, Dammens Kerstin Bengtsdotter.

Hade Lars far eller farfar exempelvis varit nämndeman (något som gav hög status) kunde han kallas Nämkars Lasse. Om denne "Nämkarls Lasse" sedan byggde upp en ny gård, så är det troligt att denna gård skulle komma att kallas Nämkarls-Lasses efter honom. Om han hade en dotter eller dotterdotter som hette Brita, kunde hon benämnas Nämkarls-Lasses Brita (Larsdotter).

Efterhand har gårdsnamnen formaliserats, men alltjämt är det vanligt med informella nykonstruktioner efter detta mönster, varvid det ofta förekommer att samma person kan benämnas på olika sätt, och att sättet att benämna en person ofta säger något om i vilken relation talaren står till den omtalade. Om Brita gift sig och flyttat från "Nämkarls-Lasses" till "Karis" i en annan by (Karis-gården heter så antagligen därför att den först brukades av någon som hette Karin), så är det troligt att en person från hennes ursprungsby kommer att fortsätta kalla henne för Nämkarls-Lasses Brita medan de i hennes nya by kommer att kalla henne Karis Brita, också när de talar med varandra om henne. Ett sådant invecklat språkbruk kräver naturligtvis mycket stor personkännedom och kan bara upprätthållas i små orter med mycket stabil demografisk struktur och stark kontinuitet.
När gårdsnamnskicket formaliseras följer namnet med gården, vilket innebär att om en man gifter sig till en gård (dvs gifter sig med en kvinna som ärver en gård), så tar han gårdens och därmed hennes namn. På motsvarande sätt tar kvinnan mannens gårdsnamn, om hon flyttar till hans gård. När mannen tar kvinnans namn kallas det att "ta särknamnet". Exempel enligt det äldre namnskicket med patronymikon: Kerstin, som är enda barnet till Anna och Anders på gården Dammen, gifter sig med Jöns som är son till Sakris och Sara på gården Utmarken. Jöns och Kerstin tar över Dammen. De kommer då att kalla sig Dammens Kerstin Andersdotter och Dammens Jöns Sakrisson.
Bruket av gårdsnamn som personnamn passar inte in i det rikssvenska namnskicket och klassas enligt den svenska namnlagen som förnamn vilket kan upplevas som diskriminerande. Under 1900-talet har många gårdsnamn omvandlats till släktnamn. Detta har skett parallellt med att bruket med patronymikon har avskaffats.

Hämtat från Internets säkraste källa. Wikipedia.se

För att knyta ihop säcken. Behöver jag ens nämna att personen som var inblandad kommer från Dalarna.

Hur fint kan det bli? Inte finare än så

Så här vill jag måla i lägenheten. Kul att man bor i hyresrätt. Inte. Jag får stå ut med standard köksluckor, fula plastmattor, risiga lister och barnsäkra skåp. Ja, det får helt enkelt bli när man blir vuxen.

Ordförbistring

När jag och M var på bilsemester i Finland i somras träffade vi några tjejer vi hängde med en kväll. Här lärde vi dem förolämpa svenska tjejer med amerikansk ghetto-style. Något gick fel, men så mycket gulligare det blev. I fortsättningen kommer jag använda detta eminenta uttryck när jag knuffas i kön på väg in på krogen.

Suck

Jag blir mer och mer feminist för var dag som går. Snart är jag manshatare. Varje dag får jag ytterligare bevis på att karlar är de största av idioter som vandrar på vår jord.

Fluga som indikator

Igår var jag med om en intressant upplevelse. Jag har haft ett zoo samt vandrarhem här senaste veckan och roligt har det varit.

Min kära vän E som bott här är en riktigt duktig städerska som hittar skit där man trodde det var rent. Jag tycker själv att jag har det rätt kliniskt, men inte enligt henne.

För några dagar sedan slog jag ihjäl en fluga med slaskskrapan. Jag orkade inte ta bort den utan lät den ligga kvar på kanten bakom diskhon. E har diskat varje dag och igår när jag diskade låg den kvar så jag tog bort den. Direkt E kom hem från stan sa hon:

- så du har tagit bort flugan, ville bara se hur länge det skulle ta innan du tog bort den.

Jag har alltså blivit utsedd för ett test, ett experiment. Tydligen är jag en äcklig människa. För trots att jag varit och torkat kring bänken har den legat kvar i hela 4 dagar.

Collorit´n

Mina föräldrar har förstört mig. Det är först nu vid 25 års ålder som jag insett att sås inte behöver vara svart.

Tidigare har jag nästan varit rädd för ljusa såser. I min familj är collorit soya en husgud när det kommer till matlagning. Jag har försökt förklara att det inte är ett smakmedel utan ett färgämne. Men icket, även om de använder vanlig soja i maträtter smyger de ner lite Collorit när ingen ser.

I sommar skulle jag och pappa göra morrikkamat. Jag ansvarade för matlagningen och använde vanlig soja för att smaksätta. Pappa stod bredvid mig med en bekymrad min och plötsligt utbrast han undrande.

- Du glömmer väl inte Collorit´n.

Doris

Ja, ska man skratta eller gråta :)

Personnamn

Det finns några namn som jag finner rent äcklande, eller det kanske var en överdrift, vi säger motbjudande istället.

Jenny
Motivering: Namnet i sig är inte fagert. Sen har jag bara träffat en vettig Jenny i mitt liv.
De flesta Jennysar brukar vara riktigt fittiga och elaka.

Jennifer
Motivering: Ja det börjar på Jenn….. läs ovan.

Jörgen
Motivering: Hur kan man utsätta sitt barn för detta? Det känns som om att barn/människa med Jörgen som tilltalsnamn inte har de bästa av förutsättningar här i livet. Jag vill nästan våga hävda att jag kan peka ut en Jörgen i en stor samling människor.

Åsa
Motivering: Inget jättefel på namnet. Men de flesta Åsor jag träffat har ett starkt drag av blåsthet. Samma gäller Sussie. Det brukar vina rätt rejält där.

Cindy
Motivering: Vem döper sitt barn efter en docka som har så stora bröst att hon inte kan stå på egna ben, ja inte ens det utan en billig kopia till fenomenet.

Sonny
Motivering: Låter som någon TV-spels karaktär, namnet går ej att ta på allvar överhuvudtaget. En Sonny känns även som någon som kan ha 300 terrabyte porr på sin hårddisk.

Ronny
Motivering: Läs ovan. Sonny. Gillar även mosbricka och parisare.

Urban
Motivering: Jaha……. Har affischer på nakna brudar på väggen i garaget. Vid framgång har de dålig självinsikt. Gillar ofta motorcyklar och läder.

Receptet till framgång

Jag har alltid drömt om att bli författare. Nu har jag listat ut hur. Eftersom jag är en hjälpsam person ger jag er här framgångsreceptet.

Ta en dubbel dos Cocillana-Etyfin innan läggdags. Jag lovar det sätter sprutt på fantasin.
Lycka till med skrivandet!

/ Eder räddare i nöden

Sådan matte sådan hund

Sådan matte sådan hund. Måste säga att det passar precis in på mig och Doris. Nu är denna bild beskuren och tack och lov för det. Om ni ser Doris profil kan ni någonstans kanske försöka skapa er en bild av min. Jag kan tillägga att Doris i jämförelse med mig har en väldigt utmejslad käklinje.

Vuxenheten AB

Just nu kokar jag sylt. Har skaffat hund. Igår var jag rastlös och visste inte vad jag skulle göra så jag åt en påse polly och kände mig nöjd med det. Nu sköljde insikten över mig.

Mirikitanis katter

Igår satt jag och surfade på svt:s webbplats. Ramlade över en dokumentär som är helt underbar.

Dokumentären handlar om en japansk hemlös liten farbror som är konstnär. Hans teckningar är helt otroliga. Hela dokumentären var filmad och regisserad på ett väldigt gripande sätt, det är omöjligt att lämnas oberörd. Se den!

Jag vill också ha en liten japansk konstnärsfarbror som inneboende :(

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=81516&a=1237643&lid=puff_1242462&lpos=lasmer

Åkerbär

Tidigare i höst plockade jag åkerbär ute i stugan. Totalt fick vi ihop ca 5 liter. Det är roligt att plocka åkerbär, men rensningen däremot skulle jag lätt leja bort.

Det sjuka med alltihop var att jag blev åkerbärsbesatt. Nätterna efter plocknigen drömde jag om åkerbär, såg åkerbär när jag blundade. Jag var som en narkoman som tänkte på en sil. Den enda jag kunde tänka på var vart jag kunde hitta mer bär. Som tur är gick det över efter ca en vecka, annars hade det kunnat bli riktigt jobbigt

Tilläggas bör också att jag gav bort hela 1 liter åkerbär, måste bara berätta om det så alla förstår vilken fruktansvärt fin människa jag är.

Äntligen efter månader av undran

Jag såg detta tyg för ganska länge sedan, sedan dess har jag försökt hitta vart mönstret/tyget kommer ifrån. Nu vet jag äntligen. Tydligen har jag inte gjort någon banbrytande upptäckt. Tyget är bloggat om till förbannelse.

Det är inte så lätt som man kan tro, att bara googla på elefant+ tyg. Det finns en hel uppsjö av elefanttyger. Men just det här elefantmönstret är helt underbart, vill tapetsera väggarna, sy gardiner, mattor, lampor, häfta fast i taket. Jag vill ha det här tyget i alla färgkombinationer som finns, överallt i mitt hem.

För de som är lika dumma som jag heter tyget Elephant och kommer från Mairo. Var helt bombsäker att det var ett Ikeatyg eller att det kom från Svensk Tenn eller dylikt. Nu ska jag bara börja panta burkar så jag har råd med några meter.

Doris

Jag kan inte låta bli, måste få vara lite töntig. Visst är detta det gulligaste man kan skåda. Nu kryssar jag i kalendern för fullt. 9 dagar kvar.
Doris i söndags. Har köpt henne en rosa filt, rosa, hur ska detta sluta. Jag köper rosa snuttefiltar och planerar att vara hemma med Doris om helgerna och sticka.


Här var Grodan bara 5 veckor


Här var Grodan bara 5 veckor

Demens

Så här kan det se ut ibland när minnet börjat svika.

Stockholm

Jag har väldigt svårt att förstå människor som resonerar så att om du inte bor i Stockholm är du automatiskt misslyckad. Det är som att dessa människor inte kan förstå att man har valt att inte bo där för att man vill bo någon annanstans. Dessa människor är ofta från norra Sverige och bor i just Stockholm, känns som att detta har något att göra med komplex. De känner sig jättelyckade bara för att de bor i Sveriges huvudstad. Det spelar ingen roll hur du mår bara du har en 08:a adress.

Jag är ledsen, det är valfritt att bo vart man vill i världen. Det är inte så att det behövs en speciell VIP-inbjudan för att bo i Stockholm. Alla har vi möjligheten att göra vad vi vill av våra liv. Visst är man priviligerad om man får tag i ett boende och jobb där, det är inget snack om den saken. Skulle jag ha råd att köpa en stor lägenhet på söder och få ett toppenjobb skulle jag inte heller tveka. Men att se ner på människor som väljer att bo kvar där de kommer ifrån tycker jag är hemskt. Att anta att dessa människor är människor utan ambitioner och drömmar är löjligt. Det enda jag strävar efter att vara lycklig vart jag nu i världen är lycklig är sekundärt.

Världens bästa trolleritrick. Vänd på något gammalt och få något nytt

Igår när jag var och handlade skulle jag köpa en deodorant. Vad roligt det låter, deodorant.

Vad är det med det här att vända upp och ner på grejer. Hela deohyllan var full av upp o nedvända deodoranter. Om ett märke vänder på sin förpackning följer alla andra genast efter. Hur kan folk gå på sådan skitreklam och lurendrejerier.
Okej, vi har en produkt, vi kan inte utveckla den mer. JAAAAAAAG vet, vi vänder förpackningen upp och ner och marknadsför den på nytt. Äckligt. Finns det människor som är dumma nog att gå på detta.

Rexona ser tydligen sin reklam som superlyckad. Åh vad kreativa och finurliga de är. Att visa en upp och nedvänd värld där tjejers bröst blir superfasta och stora. Jag vill spy i en spann.



Jag köpte i alla fall ett upp och nedvänt deo. Inte för att jag är dum nog att gå på marknadsföringstricket. Utan helt enkelt för att jag inte hade något annat val. Willys egen deodorant biter nämligen inte på min svett.

Äppel, Päppel, Piron, Paron…..

Äppel päppel piron paron
hon sa ett, hon sa tu ute ska
du vara nu!

Jag kan än idag sakna Äppel, Päppel, Piron böckerna. Åh vad roliga de var. Det enda som var lite jobbigt var stressen de orsakade. När jag ser tillbaka på lågstadietiden tänker jag nästan först på jäktet och tävlingen kring vem som först gjorde ut äppel, päppel, piron, paron böckerna.

När jag gick i lågstadiet fanns alla de böckerna i ett glasskåp längs ner i klassrummet. De låg fint uppradade i ordningsföljd. Man såg så tydligt vilken bok som var vilken eftersom alla hade olika färg, det tog inte länge att kunna avgöra enbart på färgen vilken bok någon längre bort i klassrummet var på. Var på, ja frågan vilken bok är du på? ställdes nog mer än en gång.

Jag kommer ihåg att vissa var så seriösa att de tog hem och gjorde ut böcker under helgerna och på måndag fick man värsta chocken när det första man fick se var att fröken hämtade en ny bok åt någon. Nyfikenheten väcktes alltid till liv så fort fröken rörde sig nere vid glasskåpet.
Då kom stressen och magontet som på beställning. Jag tror jag har blivit skadad av detta. Jag skyller allt på mina överseriösa fd klasskamrater. Undra om jag kan skicka terapiräkningen till min gamla lärare.

Inte bra att betta för mycket

Jag och Marie var ute i stugan i helgen. Började diskutera olika karaktärer och kom in på Prussiluskan. Jag hävdade bestämt att Prussiluskan var med i mumintrollen. Marie kontrade med.

- Jag sätter mitt rövhål på att det är i Pippi Långstrump Prussiluskan är med, det vet jag med säkerhet.
- Jag sätter mitt på att det är Mumintrollen

Eftersom vår stuga ligger ute i skärgården med varken el eller rinnande vatten kan man inte ta det kära google till hjälp. Men numer finns den underbara tjänsten 118 100. Tjänsten går ut på att man sms:ar valfri fråga till dem och inom en kort stund får man ett svar. Helt fantastiskt. By the way kom jag faktiskt på denna idé för 10 år sedan. Synd bara att man inte är driftig nog att driva igenom sina idéer, då hade jag varit rik nu. Skitsamma, jag messade i alla fall till dem.

Vem är Prussiluskan?

Innan några minuter fick jag tillbaka följande:

Prussikluskan är en påhittad mycket konservativ dam som finns i Pippi Långstrumps värld. Hon heter egentligen fru Pryselius och hon försöker alltid få in Pippi på barnhem.

Gissa vem som äger mitt rövhål nu.

Margot at the wedding

Jag är nörd när det kommer till film och brukar knäcka flera i veckan. I sommar har jag inte haft varken tid eller lust. Men igår sent på eftermiddagen fick jag världens filmsug. Hittade Margot at the wedding. Visste inte mycket om filmen innan. Men efter fem minuter var jag helt fast. Vilken film. Helt fantastisk. Det är inte ofta jag ser en film som jag blir lika exalterad över som Margot at the wedding. Se den, missa den inte.

Jag brukar normalt ha väldigt svårt för Nicole Kidman. Men i den här filmen är hon briljant. Detta i kombination med ett foto som är skönt dassigt och väldigt okomplicerat gör denna film till något utöver det vanliga. Jack Black spelar en asskön snubbe och man bryter ihop av skratt hela tiden. Vilken kille. Barnskådisen som gör Claude, jäklar vilken talang. Han kommer man garanterat se mer av. Måste stalka regissören Noah Baumbach och leta reda på allt han gjort tidigare.

Om jag ändå hade en badanka

Det är sommar och sol. Alla är ute och leker i det vackra vädret. Alla utom jag. Det är synd om mig. Jag sitter fast i arbetets starka klor. Jag tycker livet är väldigt orättvist.Jag vill bada. Jag är varm. Jag luktar svett. Jag är törstig. Livet är allt bra orättvist.

Jag äger inte ens en badanka...........

Äckliga och ljuvliga saker

De flesta har väl sett filmen Amélie från Montmartre, en helt fantastisk film. Något jag fascinerades mycket av när jag såg filmen var detaljerna.

Scenen där Amelie beskriver känslan av att sticka ner handen i en säck med vete. Har vi inte alla sådana moments, men ingen pratar någonsin om dem.

När det kommer till äckliga ögonblick tänker jag genast på känslan av att ta upp ett fårskinn, knakljudet som kommer av att man lyfter skinnet är inte trevligt, ljudet av hår som slits från sitt skinn. Man kan gnissla tänder för mindre. Eller känslan att bita i lakansväv, eller känslan av att kliva på hundbajs, det halvvarma kletiga som pressas upp mellan tårna. Något som inte heller är så mysigt är känslan av att bita i en sena som liksom klickar till och sprättar tillbaka mot tänderna. Och sen fastnar och känns som ett gammalt levande gummiband i munnen.

Ljuvliga uppfattningar är känslan av att gå barfota, sitta naken på en solvarm sten, trycka hela munnen full av salta pengar, simma naken i en bottenlös tjärn, klippa i tjocka blomblad, äta pallad frukt, slita bort gammal hud från fötterna och inte att förglömma känslan av att klösa sårrugor. Rätt roligt att sitta och fundera på vad man egentligen tycker om. Jag läste ett bra ordspråk igår. Du är den du är när ingen annan är med. Tycker detta går att applicera rätt bra på just detta fenomen. Fast lite annorlunda förstås.

Verkar gilla det här med att vara naken mot olika material.

Aspergers, jag har blivit upplyst!

Igår hade jag en släng av Aspergers. Allt jag såg på bara flödande in i min hjärna och jag hade plötsligt fotografiskt minne. Tanken att nu har äntligen min sjukdom brutit ut blev en besvikelse. I morse var jag lika vanlig som innan.

Men under min lilla Aspergersstund så uppmärksammade jag saker som jag tidigare inte haft potentialen att se. Vad ser jag då? Jo att när 90 % av alla människor pratar med mig, så blinkar det med ena ögat. Inte den traditionella flörtblinkningen utan, jojo lilla gumman det blir nog bra blinkningen. Fruktansvärt irriterande. Så käckt och äckligt. Jag hatar att vara ung tjej.

Dikt

slemmiga smet, sliskiga klet i ohyrans träskvattniga öga, blodiga nagel, o du svettiga fläsk
på bröd skall du läggas, i elden förgås
din själ fia, brännas i ugn på pizzeria.

Fick just denna dikt av en kär vän, vet inte hur jag ska tolka den

Libresse Design Edition

Libresse har gjort en ny kollektion dambindor. En kollektion DAMBINDOR! Tydligen har man designat förpackningarna och gjort enstycksförpackningar. Detta för att göra bindorna mer tilltalande att bära med sig i handväskan. Måste vara en karljävel som kommit på denna helt idiotiska idé. Den dagen jag bryr mig om hur mina bindförpackningar ser ut ska jag släpa mig själv efter en bil i rullgrus. Men det värsta är att så länge det finns Ebba von Sydow människor kommer detta sälja. Ur miljösynpunkt skulle det kanske vara bra att helt sluta producera förpackningar. Lite skit på bindan spelar ingen roll, den är som sagt till för att samla upp mensblod.

Slogan för hela kampanjen är ”gör det lite roligare att ha mens” Lite roligare att ha mens. Jomevisst, för en snygg förpackning på en mensbinda hjälper säkert till mot uppsvälld kropp,ryggvärk, magvärk och självmordstankar.

Vad har gått fel. Vilken reklambyrå har utformat denna kampanj. Hela skiten övergår mitt förstånd.

DET HÄR KALLAR JAG HUMOR

Humor på högsta nivå. Äckligt roligt. SE SE SE SE SE SE!
Ska rita en cpruta senare ikväll.

Foxy

Började tänka på de här otroligt äckligt fula byxorna som vissa sprang runt med för några år sedan. Mjukisbyxor med texten foxy på röven. Tydligen startade Linda Rosing, den store ikonen denna trend när hon bar sådana byxor i BB. Det som är intressant är hur uttrycket foxy kom till.

SÅ vart kommer uttrycket ifrån? Jag börjar genast tänka på fox= räv , utifrån det hittar jag genast en massa gemensamma nämnare. Kan det rent ut vara såhär. Foxy betyder samma som het ungefär. En räv har päls. Pälsar är varma, alltså heta. Rävar är rätt snygga djur också, heta djur blir het människa. Kan det vara så enkelt?

SCHHHHVAMMEL

Det här är det största svammel jag någonsin stött på. Att en kvinna skrivit denna bok och ”utvecklat” denna livsstil är skrämmande. Kolla in detta:

http://www.surrenderedwife.com/

Det handlar om att kvinnor underkastar sig sina män, kapitulerar som de så fint kallar det. Detta för att få ett bättre förhållande och livsstil. OM man som karl tycker detta är vettigt kan man lika gärna leva och knulla på en sten. Orkar inget mer, måste gå och skalla en betongvägg.

När blev vi ett vi?

Var till Stockholm över dagen igår. Kom att tänka på något jag varit med om vi ett flertal tillfällen. Vad är det som händer med människor när de flyger. Den svenska drygheten och avståndstagandet till okända människor är som bortblåst. Nu var det tredje gången jag hamnade i en mycket irriterande situation.

När planet landar så säger som vanligt stewarden eller flygvärdinnan, ”var god sitt kvar på era platser med bältet fastknäppt till kaptenen släckt symbolen blablabla.

Sitter kvar, längst in mot fönstret, det sitter en kvinna bredvid mig. Hon sitter i mitten på raden som har tre platser. När planet stannat och symbolen släckts börjar jag skruva på mig och visa att nu är jag beredd att ställa mig upp och gå ut ur detta förbannade flygplan. Kvinnan sitter kvar i godan ro och ignorerar totalt mina små tecken som visar hur bråttom jag har. Helt plötsligt ser hon mig rakt in i ögonen och säger:

- vi sitter kvar, vi har ju inte så bråttom, alla är så stressade
- men jag har lite bråttom, kan jag få komma ut
- nej vi sitter kvar, det går inte fortare om man tränger sig

- men halva planet är ju redan ute, gången är i princip helt fri

- nu tar vi det lugnt

När blev vi ett vi. När började jag och den okända damen ta gemensamma beslut.

Mitt livs misstag

Än en gång tittar jag tillbaka i tiden och undrar varför jag inte föddes tidigare. Nu vet jag vem min absoluta drömman är. Lasse i alla vi barn från Bullerbyn. Vilken kille, han har allt. Han är busig, hittar jämt på rackartyg och har världens underbaraste skratt. Fy vad roligt vi kunde haft tillsammans.

Saft, och hur den ska blandas! Del 2

Skickade detta mail till Fun Light:

Hej!

Jag har en liten fråga angående er reklam. I alla reklamer toppblandar ni er saft, jag tycker detta är mycket märkligt eftersom jag aldrig sett någon blanda saft på det sättet på riktigt. Hur kommer det sig att ni visar själva blandningssättet av saft på det vis ni gör?

tacksam för svar
/ Sofia

Fick detta svaret:

Hej Sofia!
Tack för att du hörde av dig angående din fråga reklam för saft.

Anledningen till att vi blandar så är två:

Konsumenterna använder inte FUN Light som en "traditionell saft" utan sätter snarare smak på sitt vatten med FUN Light. Först tar man glaset, fyller på med kallt kranvatten och toppar med sin FUN Light. FUN Light blandar sig direkt med vattnet och skummar inte. När det gäller vanlig saft, som exempelvis BOB, blandar man ofta i kanna och då med saften först och vattnet därefter. Anledningen till detta är att saften inte är lika koncentrerad som FUN Light (det behövs mer saft) samt att saften skummar och den blandar sig inte heller med vattnet utan att man rör om. Den andra anledningen är att det ser läcker och läskande ut när de fina FUN Light-färgerna blandas med det kalla vattnet - och lämpar sig därför väl för film!


Jag säger då det huuuga

Din stil, din storlek, tack för den!

Brukar rätt ofta surfa på www.reklamfeber. se. Där finns en riktigt okej "avdelning" som heter Din Stil. Rätt rolig sida, inspirerande att se vanliga människor outfits. Idag var det en tävling:


Ja de är inte dumma i alla fall. Att priset är en klänning i strl 34 borde minimera deltagandet rätt rejält. Jag menar jag känner säkert 3 stycken 12 åringar med den storleken. Fyfan så äckligt. Sen pratar BlondinBella i p3 också. Kan det bli värre?

Skattjakt

Igår var jag på skattjakt. Jag tror nästan jag vågar påstå att det är mitt nya fritidsintresse. För er som inte vet vad geocaching är kolla in www.geocaching.com

Skörden av gårdagens skattjakt blev en plasthaj, hello kitty figur och en tom hylsa.

Sååå kul. Jag som tyckte det var tråkigt att vara vuxen.

2 nomin och en vettig, ett samtal om humlor

- Humlor är coola djur, egentligen borde väl inte de kunna flyga. Jag menar kroppen i relation till vingarna är ju rätt oproportionerlig.

- Har ni tänkt på att humlor låter när de flyger och är tysta när de landar.

- De kanske stänger av motorn? hehe

- NI tror inte det kan vara något som har att göra med frekvensen av vingslag och det är det som låter?

- Fifan vad dum jag är, säg inte åt någon.

Tyska med sina diftonger och grejer

Jag ogillar tyska, jag förkastar tyska som språk i allmänhet. Det är ett mycket avskyvärt språk. Jag tycker det låter lite som om de kräks i munnen. Jag vägrade redan på högstadiet studera detta språk. Blir riktigt imponerad vilken otroligt liten smart människa jag var redan då.

Tyskan har även krånglat till allt med egna bokstäver och grejer. Vad är det med dem egentligen. Helt onödvändiga. Ska ni ha egna bokstäver så ha ett helt eget alfabet. Hieroglyfer är mäktigt! Era konstiga U och nomintecken som ß. Ett dubbel s, som används i skriven tyska efter lång vokal samt efter diftongerna au, äu, eu, ei. ?????????

Ja behöver jag säga mer, omständiga tyskar. Jag tycker ni ska ta livet på lite mindre allvar, jobba lite mindre, rensa alfabetet på onödigheter och bli lite mer humoristiska.

Saft, och hur den ska blandas!

Saftfrågan tycker jag är väldigt viktig. Den är även väldigt aktuell i dessa safttider. Nu är det sommar och då fan ska man dricka saft! (Helst hemmakokt svarvinbärssaft av Saras Lillpappa.)

I alla reklamer toppblandar de saft. Hallå! Ni kan ingenting, ni gör helt fel, och ni lurar hela svenska folket! Så ska inte saft blandas, alla som har lite vett vet att saft bottenblandas.

Norrbottens nyheter. Nyheter av världsklass!

Kolla in detta: http://www.kuriren.nu/lokala/gallivare_artikel.aspx?ArticleId=3695896&place=G%E4llivare

Minnesgudstjänst hålls i kyrkan på Örnäset på söndag. Vi ska hedra minnet av Gällivers enda igelkotte. Fika och kaffe serveras efteråt.

MVH
Igelkottssällskapet Igel + kotte

Fältstudie 22 Maj

Den 22 Maj kommer en empirisk fältstudie utföras på ICA, förhoppningsvis till förmån för äppelteorin. Jag hoppas på att värva en assistent/kollega. Någon som känner sig manad?

Äpplen och päron

Jag har kommit på det bästa sättet att kategorisera människor. Människor skall stoppas in i fack. Det är det bästa sättet att sortera ut de goda från de onda.

Jag har en teori, den teorin stämmer. Teorin är baserad utifrån vad olika människor gillar för äpplen.

Jag har aldrig träffat en cool och intressant människa som gillar ljusgröna äpplen. Sådana som är helt menlösa. De har en ursolkad färg och de smakar ingenting. Så är även oftast de människor som föredrar dem.

De som gillar krispiga, knallgröna, sura läckra äpplen som Granny Smith äpplen är häftiga, kulturella, konstnärliga och intelligenta människor. Bör tilläggas att det är mina favoritäpplen.

De som gillar röda, mjöliga äpplen är typiska svenssonmänniskor med barn och grejer.

Behöver jag säga mer.

Fågelskådning

Jag har ofrivilligt blivit ornitolog. Var på Stockholmsbesök i helgen. I vanlig ordning var jag överförtjust och helt fruktansvärt begeistrad i körsbärsträdens blommor. Men så blir det när man bor i norrland och det mest exotiska att skåda är ruttet gräs. I Stockholm är det sommar och här är det finsk efterkrigstid, detta är en mycket godtagbar förklaring till knäppheten.

Mitt i all uppståndelse av fotograferande av djupa, konstnärliga macrobilder såg jag detta. Var så virrig att jag nästan missade dem. Vem kan tro att fåglar bygger bo mitt i stan, en och en halv meter upp i ett träd. Snacka om att bo centralt med naturen runt hörnet.

Fascistsäkerhetsvakter

I Tisdags på väg hem från Stockholm fick jag vara med om en intressant händelse på Arlanda.

Kommer till säkerhetskontrollen, där står Bill och Bull, den onde och den fule, Anna och långa farbrorn, eller rättare sagt en väldigt lång och kort säkerhetsvakt. Jag började skratta vid blotta åsynen av dem. De var ett klassiskt exempel på två personer som drömt om att bli poliser men aldrig kommit in på polisutbildningen. Istället blev de säkerhetsvakter som tar livet på alldeles för stort allvar.

Före mig i kön stod en ung tjej och kille. Killen körde igenom sin väska först. Då säger den långe:

- Vad har du i din väska, jag ser ett vasst föremål

Killen svarar:

- Jag har inget vasst föremål

- Det ser ut som en brevkniv eller rättare sagt en dolk

- Men jag har inget sådant i min väska

- Jag ser ett vapen

- Men jag har inget vapen

- Jag ser en behållare med vätska också

Det hela slutar med att killen blir bortkörd och får gå och checka in väskan. Hans tjej står ensam kvar och lägger upp väskan på bandet. Då beslutar sig den långe för att även börja trakassera henne

- Du har mycket vätska

- Jag har två parfymer, de sa vid incheckningen att jag kunde ta med dem

- Har du kvitto på det här?

- Jag har köpt dem i Mexico har tyvärr inte kvar kvittot

- Vet du om att Mexico ligger utanför EU, det här är inte bra alls

- Men de där nere vid incheckningen sa att jag kunde ta med dem i handbagaget

- Du får gå ner och checka in ditt bagage

Nu var det min tur, gick igenom, började pipa i vanlig ordning. Den lille tog mig åt sidan och jag fick höra en typisk spread your legs.

Den lille förde sin lilla grej överallt över min kropp, pep i princip överallt. Började pipa extra mycket när han höll metalldetektorn över mitt hårspänne. Då fick jag höra

- Kan du ta av dig ditt hårspänne, jag vill se närmare på det.

Tog av mig hårspännet och sa:

- Självklart, det är en kniv

- Är detta ett hot

- Nej det är det inte, det är ett skämt

- Vet du om att vi kan hålla kvar dig här när du hotar

Den omtalade, onämnbare Hugo

En smskonversation mellan far och barn

- Hej får jag sova hos er inatt?

- Hej! Mamma och jag har pratat. Vi känner att vi har dåliga erfarenheter av tillfälliga boenden, vissa kan vara flera år. Vi nämner inga exempel. Vi känner att vi måste ha ett familjeråd och omröstning om detta. Med vänlig hälsning Pappa och mamma, Wilma och den onämnbare, nu hårlöse Hugo Nomin

- Då vet jag, kan ni ta mer en pinnstol nästa Lördag?

- Inga stolar är tillåtna enligt Böla

- Klart och betalt. Ses imorgon. Kör försiktigt och ta med en pinnstol. Kram

- Mamma och jag har pratat igen. Den onämnbare är nu bunden på en pinnstol ute. Vi ansåg att han var för krävande. Lösensumman för frisläppande av Hugo Nomin är 1350:- enligt Böla.

- Fan vad länge det ska ha tagit för dig att plita ner det där. Låt kattn dö

- Hjulet har stannat, hamster är avsvimmad, jag har tangentbord nu nomin. Vad hörnet vi med katten kreamering i pannrummet????

- Du är jävulsk på ordspåk.

Förvirrade kvinnor

Vad är det med kvinnor i 45-års ålder som är helt disorienterade? Nyss var det in en kvinna här, hon kom in genom dörren men när hon skulle gå hittade hon inte ut ur lokalen? Hon irrade runt och var allmänt förvirrad, skrattade nervöst och sa med gäll röst:
-vart hittar man ut, åh herregud så galet.

Detta är inte första gången jag ser detta mönster hos kvinnor i den åldern. Jag har varit med min egen mamma på stan och promenerat efter storgatan, ibland har vi tagit en sväng på någon bakgata och helt plötsligt vet hon inte vart hon är. Hennes väninnor är likadana. Men det konstiga är att när de exempelvis är utomlands klarar de sig hur bra som helst. Då kan de ta bussar till andra städer, hitta pittoreska lokala restauranger som ingen annan hittar, och de lyckas alltid ta sig tillbaka till hotellet. Konstigt!

Rätt och fel

När människor idag börjar komma upp i 25 års ålder börjar vi räknas som vuxna. Man får en egen meny på restaurangen och behöver inte längre sitta vid barnbordet på 40-årsfesterna. Tydligen är det någonstans här i krokarna klivet in i vuxenvärlden tas.

I fredags var jag och hälsade på en kär vän som jag inte träffat på ett par månader. Eftersom vi inte träffas ideligen handlar våra samtal ofta om människors liv i vår vänskapskrets.
Allt oftare handlar det om vem som ska ha barn och jag lovar det är var och varannan.
När vi pratar om dessa människor som ska ha barn så reagerar jag alltid på ungefär samma sätt:
- men vad säger du, hon är ju bara ett barn, men gud så hemskt, unga pojken, han kan inte bli pappa och så vidare.

Detta är min spontana reaktion. Jag blir rädd, och mest av allt blir jag förvånad. Jag står fast vid att man vid 25 år fortfarande är väldigt ung. Det går inte att jämföra med låt oss säga våra föräldrars generation. Då började folk jobba efter 9:an och man hade fast jobb innan 20. Idag är allt förskjutet. Det tar tid att utbilda sig, göra karriär och hitta ett eget boende. Jag ser denna utveckling som något positivt, jag ser det som en chans för varje människa att kunna vara egoistisk och testa saker innan man behöver ta ett livsavgörande beslut.

Att en 20 åring skaffar barn tycker jag går att likna vid att låta en 5-åring tatuera sig. Visst de finns alltid undantag och det finns de som vet vad de vill. Men saken är den, vill man eller tror man att man vill. Eller vet man helt enkelt inte bättre. Det är svårt att veta när vi har ett samhälle som så starkt präglar oss.

Fortsättning följer…….

Läs Bitterfittan!

Säljarjävel

Igår var jag på Ica Maxi. När jag hade betalat och passerat kassan såg jag en monter från Bredbandsbolaget. Såg två stycken riktiga stekare med backslick, säljarhållning och hela kittet, alltså böjd armbåge händerna framme, redo att gestikulera.

Vände genast ner blicken i backen, strök mig efter motsatt vägg och försökte göra mig själv så osynligt som möjligt. Men inte, de fattade ändå inte vinken utan började vifta med armarna och härja.

- kom hit vi har ett jättebra erbjudande!
- nej tack
- men kom hit, vad har du för leverantör idag?
- jag har er, tack, hejdå!
- men stanna, vad betalar du för din telefoni?
- inget
- men vi har ett jättebra erbjudande
- jag har sagt nej tack 3 gånger och hur kan ni ge mig ett bättre pris än gratis, tack, hej
- men stanna, vi har ett erbjudande
- vad är det du omöjligt inte förstår, jag är nöjd som det är
- men om du tar det här erbjudandet så sänker du din månadskostad….
- det är så billigt så jag vill inte ha det billigare, vad är det du inte förstår

Var till slut bara tvungen att gå därifrån. Vad kan man omöjligt missa. Tyckte jag var tydlig, men tydligen inte.

Din krävande börda!

Jag har köpt en jättefin hortensia till mitt köksfönster. Jag var så nöjd när jag ställde blomman i fönstret förra veckan och såg hur hela rummets karaktär blev komplett.
Men sedan började helvetet.

Jag har sällan varit med om en sådan krävande varelse. Om man missar att vattna den på kanske 8 h så hänger den och är sloken som jag vet inte vad. Alltså är den mer fordrande än ett ammande småbarn. Hortensian håller på att driva mig till vansinne. Den må vara vacker men den är helt jävla dum i huvudet. Jag tar inte sådan här skit från människor så varför ska jag göra det från en växt? Nu är det färdigthaft!

Boktest! Rooooligt

När man gissar fel i vem är hunden så går det såhär!

Schnauzern tillhör de äldsta tyska raserna och kallades ursprungligen för "strävhårig pinscher". Dess utseende har knappast förändrats. Hundarna är mer robusta än slanka, kraftiga, muskulösa och kvadratiska till kroppsbyggnaden. De ar intelligenta och duktiga jägare av råttor och andra smådjur.




Jag presenterar Herr Gruber.

Världens bästa klätterträd

Idag har jag klättrat i världens bästa klätterträd. En stor fet braka gran. Det är säkert 17 meter till toppen och perfekta grenar hela vägen upp. Lärde mig något nytt idag om trädklättring. Det optimala är inte att ha skoterskor och bautadunjacka. Eller som min käre far sa.

-Du är för svag och fet skyll inte på något annat