Idag har jag suttit i en bil hela dagen. Har suttit bak och stirrat så koncentrerat på vägen att jag numera har strumaögon. Dagen har varit en enda stor prövning, jag är nämligen grymt åkrädd och måste hela tiden kolla vad som händer på vägen eftersom ingen chaufför i världen är tillförlitlig. All mötande trafik utgår jag ifrån är med mindre.
I Lycksele lyckades jag med att adoptera jag två stycken filurer. Jag ska aldrig mer gå in på Dollarstore, varje gång jag kommer ut därifrån har jag ytterligare ett djur. Jag är en mycket storsint människa som vill ta hand om allt och alla, i alla fall när det kommer till mjukisdjur.
Det hela började med att jag passerade en mjukisdjurställning och där ser jag Allan hängandes i en prislapp. Han bokstavligen skriker:
- köp mig, köp mig, annars får du olycka i ditt liv.
Jag är ond, men inte så ond att jag lämnar en bedjande varelse. Inte på det hemska, vidriga varuhuset och absolut inte i Lycksele. Okej jag tar honom i handen och går vidare, tänker att en går bra, det är inte så farligt. På väg att leta duschcrème passerar jag en annan ställning och där hänger den lilla apan Beda och kör samma fula trick. Eftersom jag tog mig an Allan kände jag att det inte var mer än rätt att köpa även henne när jag ändå var på gång. Jag vill heller inte riskera ett långt och lyckligt liv. Må jag aldrig gå in på ett barnhem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar