Ordet envis har genomsyrat mitt liv. Det är först nu jag har kommit på hur knasigt det är och att envishet inte alltid är något eftersträvansvärt. Jag vet inte hur det kom sig att envishet blev den egenskap jag jämt strävade efter som barn, men jag tror det har något med min tävlingsinstinkt att göra. Ibland när jag tänker tillbaka på min barndom funderar jag på varför jag aldrig hamnade på barnpsyk. Man tycker någon borde ha reagerat när jag klippte av mina vänners ögonfransar och vägrade det mesta eftersom jag och min kusin tävlade om vem som var envisast.
Jag blir nästan bitter när jag tänker på vilken otrolig idrottare jag kunnat bli. Men istället för att drillas som ett kinesiskt/ryskt barn satt man och ritade och blev knepig istället. Kanske lika bra det, jag har grymt svårt för hockeyprogrammetmänniskor.
På tal om ingenting har jag kommit på vad som är det mest intresseväckande hos människor. Härmed slår jag ett slag för integriteten och folk som har vett nog att uppskatta örtsalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Integritet (som jag inte ens kan stava till mig veterligen) är något jag VERKLIGEN skulle vilja skaffa. Men frågan är och förblir: Hur fan gör man.
När munnen fungerar fortare än hjärnan borde det vara en omöjlighet.
Kan man ta en kvällskurs på Medborgarskolan?
Jag tror det delvis är en egenskap man föds med men man kan även jobba fram dem. Studera katter noga, vi har mycket att lära av dem.
Usch - katter är läbbiga djur. Ungefär som skalbaggar men med hår.
Skicka en kommentar