Inte för de normalbegåvade.

Igår bestämde jag mig spontant för att det skulle motioneras. Jag har inte sprungit sedan jag var 14 år, när de tvingade mig att springa 2000 m på skolgymnastiken. Jag ser det fortfarande som en traumatisk händelse.

Hursomhelst. Tog med mig P och åkte upp till The snake mountain och scoutade kartan över de olika spåren. Blå är bra. Blå är 3,3 kilometer. Ett gemensamt beslut togs. Blå var spåret för oss. Började gå som uppvärmning, efter ca 700 m började vi springa. Jag sprang och jag orkade. Den mentala nedräkningen i mitt huvud började. 1 kilometer gjord, 1,5 kvar. Helt plötsligt kom ett vägskäl. Grön. Svart. Gul. Vi körde grön det var ju det vi bestämde. Slutade springa och började gå. Det kändes långt. Vilse? Grodinvasion. Varningsskylt för huggorm. Mörker. Fortsätter hålla grön. Orkar inte springa. Benen känns som timmerstockar. Grön skylt. 7,5 kilomter gjorda. Vi är fel. Långt kvar? Går någon kilometer till. Ser gul. Genar. Hittar tillbaka. Vad betyder grön? Det finns en anledning till att begreppet den gröna milen finns. I dubbel bemärkelse. Slutsats. Två normalbegåvade människor klarar inte att följa ett färgsystem.