Hade en mycket intressant diskussion med en väldigt kär vän igår. Vi säger alltid så kloka saker tillsammans. Vi myntade begreppet världssanning. Världssanning står för en gemensam uppfattning i världen, i innandömet. På något sätt är det som att generalisera men på ett bra sätt. Ett exempel på något som INTE är en världssanning är att Bamse är en bra förebild. Ibland måste man beskriva det motsatta för att kontexten ska bli begriplig.
Vi pratade även om det mytomspunna ämnet ungdomskärlek. De ouppnåeliga pojkarna som man än idag känner sig liten inför. Estetpojkarna som alltid står framför en tegelvägg och röker med flottigt hår, de finns alltid där på något konstigt sätt, framför en vägg av tegel. Estetpojkarna som alltid belystes av ett filmljus med sepiafilter medan man själv stod ute i det klara och avslöjande Luleåljuset. Vi kände jämt att vi inte hade en chans hos dem. Vi ville ha dem och livet som följde med. Häftiga fester, musik, parkvistelser, fylletatueringar och känslan av att kunna dela eyeliner.
Det konstigaste i den här ekvationen är att vi var helt säkra på att de här killarna ville ha tjejer med samma stil och levnadssätt. Men allt som oftast gick de förbi med blonderade tjejer från samhällsprogrammet, så rent teoretiskt borde vi ha haft en chans.
Svaret kom efter en stund. Det måste vara så att det spädde ut sina liv med dessa flickor, lite som blandsaft. De ville inte ta onödiga risker att bli genomskådade. Det är så det måste vara.
Fast dessa killar var drömmen var vi inte dumma på något sätt. De var fina, de hade tajta jeansjackor och de luktade Daxvax. Men i all sin fasad av frihet och öppenhet var de ändå de mest inskränkta av alla. De var och förblir pojkar som är benägna att göra slut om man lyssnar på Coco Jambo en varm sommardag. Men kan vi förebrå dem, de är trots allt bara pojkar som letar okända stenkakor i backarna på Kupan. Svaret får förbli osagt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, ja, ja, ja, ja!! =)
/M
Har du någon aning om hur lång tid det tar att fixa sig så man ser nyvaken ut på ett snyggt sätt?
Vet du hur svårt det är att hålla en gammal skinnjacka som man aldrig tar av sig väldoftande?
Kan du överhuvudtaget komma nära att förstå hur obegripligt svårt det är att ta på sig ett par tajta skinnbyxor efter gympan utan att komma försent till instrumentlekionen efteråt?
Ännu värre är att försöka agera som om man skiter i skolan men ändå få så pass bra betyg att man kan ta sig vidare efter gymnasiet.
Det är synd om estetpojkar, de fightas mot hela världen. För att passa in men ändå vara en outsider. Samhällsbrudarna är den där fasta punkten i tillvaron, det där lättförståeliga och enkla som vissa kallar trygghet.
Efter tio år sitter man ändå där, med en föredetta estetbrud som sambo. En tjej som vågar leva livet och är totalt livsfarlig med konstnärliga ideal och höga krav på intellekt bland sina nära.
Livet är en stor skolgård med osäkerhet, magsyra samt lukten av cigarettrök och otvättade skinnkläder i kombination med en kliande billig eyeliner som inte är testad på djur.
Skicka en kommentar