PO var cool och inspirerande. Som alltid när jag är på dessa författargrejer vill jag bara springa hem och fatta pennan, förändra mitt liv och bli svår.
När PO var 28 år hade han redan gett ut två romaner, samtidigt hoppade han höjdhopp i Jerusalem. Känns rätt knäckande. Dock inser man när någon som är 75 år berättar om sitt liv, hur mycket man ändå kan hinna med. Om man nu får privilegiet att leva. Kanske är de i onödan man ligger i kallsvetten om nätterna. Ja jag vet inte. Det enda jag vet är att latheten är människans värsta fiende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men skriv då! Skriv! Skriv! Skriv utav helvete... Själv tänker jag fortsätta att ligga på soffan och känna mig lat och usel - och fundera på att skriva.
Hoppas det går bättre för dig!
Jag ska, jag ska. För helvete. :)
Jag kollar fortfarande din novellblogg. Men där är det gode dött.
Skicka en kommentar