Tranbär

(Sorgekant på naglarna är det nya svarta)

I helgen har jag haft en DNA-helg. Jag känner mig uppriktigt som en ny människa. Det finns inget som röjer bort stress som en hel dag ute i skogen. På lördag packade jag och far ryggsäcken full av fika och drog till det sedvanliga tranbärsstället.

Det hade fallit lite nysnö så det var svårt att se tranbären. För mina unga ögon gick det utmärkt, men för far som snart börjar bli en belastning var det svårare. Stackarn plockade bara en tredjedel av vad jag hann med.

När vi hade handvärmarstunder hann vi med att spårträna med hundarna. Så var inte oroliga, går någon vild i skogen kommer jag med Doodlan.

Avslutningsvis.
Som min kusin sa, plocka tranbär bör man göra för att känna sig som en människa.

Ikväll ska jag och lyssna på PO Enquist på Kulturens. En Måndag kan vara annat än en skitdag.