Bäst, ett helt onödigt ord.

Igår var jag på en föreläsning med Gunnar Westrin. Ni vet han med regnbågsrandig mössa som skriver om fiske. Gunnar pratade om Nordkalotten. Det var faktiskt lite som ett uppvaknande, att fatta hur mäktigt och unikt det är här uppe. Nog för att jag egentligen är fullt medveten, annars måste man ju vara riktigt efterbliven. Jag orkar inte börja tjata om hemmablindhet, ovett att uppskatta osv. Den som inte begriper, han går ändå inte att få att förstå.

Hursomhelst. Det jag ska skriva om nu handlar egentligen inte om att leva i Norr, det handlar om att vara bäst. Ja det handlar om både och, och inget av dem. Jag får väl försöka knyta ihop den där säcken som jag så ofta lämnar fullständigt vidöppen.

Gunnar berättade om vän som bodde i Piteå och var en riktigt duktig flugbindare. Han beskrev det som om att ifall den här mannen nu bestämt sig för att åka till Stockholm hade han varit en av dem som räknades till eliten inom den smala genren flugbindning. Men nu gjorde han inte det, han stannade kvar i Piteå och band sina fantastiska flugor hemma på kammaren.

Någonstans uppkommer ett missförstånd om vad som är viktigt och inte. Det är egentligen inte alls konstigt med tanke på dagens ideal och så klart den största boven av dem alla, media. För hur bra vi än är, vill vi oftast inte vara det på kammarn utan på en mer global och kommersiell arena, där vi kan mätas med andra.

Att vi inte förstår bättre, det är det som är så märkligt. Det handlar inte om att vara känd eller springa 60 meter på tid snabbast. Det handlar om att vara människa. Att det ska vara så svårt och kravfullt, när det kan vara så jävla enkelt. Jag har alltid velat vara bäst i det jag gör, eller duktig. Jag kommer ihåg på lekis när vi ritade och jag knycklade ihop min teckning för att någon ritade finare. Riktigt så illa är det inte i dagsläget, nuförtiden är det mer viktigt att jag kan stå för det jag gör, och inte ens det fixar jag särskilt ofta.

När ens tankevärld blivit fri från duktigheten, det är då man blir befriad. Det är när man raderar ordet bäst från sitt vokabulär som man blir en vinnare. Det är då det är fullkomligt omöjligt att förlora.