Vildsvinsjakt ger skador

I förrgår skulle jag tvätta min hunds öron. Det är en procedur i sig. Direkt hon ser själva flaskan vet hon vad komma skall. Detta resulterar i att hon kutar runt så fort att man bara ser svarta streck i luften.

Jag har försökt överlist henne genom att dränka in bomull i öronmedel, det gick bra första gångerna. Nu har hon genomskådat det hela. Så till själva händelsen. Jag jagade runt fröken Doris, kröp under bord, försökte finta henne och luras på allehanda vis.

Då reser sig min far och säger:
- Hur jävla svårt kan det vara att få tag i bulldoggen, jag ska ta fast det lilla svinet. (han kallar henne nämligen just det, av kärlek, hoppas jag)

Han lurar in henne i köket, och stänger grinden (det är inget särboende, de har valp). Det som händer sedan är en rad mer och mindre sjuka händelser.

Först försöker han på vanligt vis fånga bulldogen. Det går inte. Då tar han den onämbare Hugos (katt´n) mat och kastar det på golvet. När Doris inte reagerar lägger han sig ner på alla fyra och låtsas äta kattmaten. Det visar sig att hans försök inte gör kattmaten mer intressant. Men plötsligt gör det lilla svinet ett utfall mot maten.
Pappa som då står upp slänger sig efter hunden. Han får tag i bakbenen samtidigt som han faller handlöst i golvet. Plötsligt ligger far på golvet i fosterställning och kvider. Doris har sprungit tillbaka under soffan. Det visar sig att han har slagit sitt knä (möjligen ur led), han skriker och ojar sig. Jag tar kort och skrattar.





Far blir efter fallet uträknad ur leken. Jag lyckas fånga Doris och tar upp henne i famnen. Då som en blixt från ingenstans dyker lillebror Zeke upp och biter mig i armbågen. Jag faller och tappar Doris till frihet igen. Lägger mig sedan själv i framstupa sidoläge. Så gick det i alla fall till när det lilla svinet vann kampen om örontvätten.

Far gick och lade sig för kvällen med ett pulserande knä. Fick rapport av min människobroder att fortfarande haltar. Själv har jag problem med armbågen.