söndag 13 december 2009

Fallande löv, urin och annat mindre trevligt



Idag har varit en bra Söndag. Söndagar för mig är ofta en dag man inte riktigt räknar med. Detta beror till stor del på att jag ligger i bakfylleångest. Om jag inte gör det, är det den vanliga söndagsångesten som ankrar mig. Det är helt enkelt ingen ide att göra något eftersom morgondagen kantras av arbete.

Dagen började med att jag hann gå runt sjön medan solen fortfarande höll på att drunkna i horisonten. Jag såg den i alla fall och kände mig bländad. Det var krispigt ute och jag hann med att svetta ner jackan, så borde varje dag få börja.

Jag brukar inte så ofta ha tur, med det menar jag ren lyckträff. Men idag var det äntligen dags för mig att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Av en ren slump var jag på Coop. När Coop hade 110 års jubileum gav de ut en nyutgåva av Stig Lindbergs fallande löv. Jag åkte dit i enkom, på dagen för jubileumet, fast muggarna var naturligtvis slut. Jag till och med ringde runt och jagade muggar, resultatlöst. Idag fanns där en hel låda full med muggar. Jag köpte 8 st. Nu känns livet lite bättre. Jag fick mig till och med en kökshandduk.

Ikväll har vi även haft lilla julafton med flickorna från ungdomen. Trots att vi är personer från, jag vill nästan säga olika världar, har vi så fruktansvärt genuint trevligt tillsammans. För mig som inte riktigt förstår vart jag är i tiden är det rent otroligt att hälften av flickorna sitter med jättekulor och andra hälften har avkommor som är flera år gamla. Jag har ju inte ens insett att jag har menstruation. Jag är fortfarande lika förvånad varje gång jag vaknar i en blodpöl.

Men trevligt var det och många sorters fika, jag tror nästan det fanns sju olika som det skall vara. Väl hemma fick jag urinläckage när jag skulle stoppa i motorvärmarsladden. Innan jag var uppe i lägenheten hade jag nästan gjort ner mig på både ett och två och fick skrikande springa in på toaletten. Sambon trodde att jag hade blivit knivskuren. Det är så man summerar en trevlig kväll. Det är i alla fall ett bevis på att fikat, glöggen och kaffet smakade bra och att man njuter av livets goda. Väl ute från toaletten fick jag strumpbyxorna sönderrivna av en galet glad fralla. Det är då man känner sig älskad. Livet är allt bra ändå.

Inga kommentarer: