Blodöra, laxsallad och jakt i träskor

Idag är bara en sådan där dag man önskar aldrig hade grytt. Jag är redan slut och det är bara mellantid. Dagen började med att två hundar smet och försvann. Kolsvart var det ute, halt så in i helvete och jag sprang runt halvnaken i träskor i storlek 43, behöver jag ens fördjupa mig.

Igår blev jag biten av min lillebror i armbågen (säger man i, eller på?) Hursomhelst har jag ont. Jag har även en släng av foglossning trots ickeexisterade graviditet. Vill bara förtydliga mig så att ryktena inte når Ica hemma i byn. Jag har redan blivit smekt på buken en gång i sommar.

Jag har länge häcklat min moder för att hon sitter och gräver sig i örat med en sticknål eller glasögonskalmen. Nu har jag själv fått blodöra. Min mor skrattar och säger att jag ska lära mig att allt kommer tillbaka. Det finns ingen bra svensk uttryck för detta, what goes around comes around är i alla fall sant. Det var det stödet. Blodöra är faktiskt en allvarlig sjukdom.

Det första som hände när jag kom till jobbet i morse var att jag fick sanera kylen för att min två veckor gamla laxsallad hade inlett en liten förruttnelseprocess. Det var ett jävla gnäll och jag blev hysterisk. De hade halsdukar knutna kring ansiktena och ville att jag skulle tända ljus. Efter det kulminerade händelsen.

Dagen har inte ens börjat. Bara att bita ihop och fortsätta. Återkommer ikväll med en solskenshistoria. Eller hur.