Rapport

Nu är det Onsdag. Det har redan hunnit vara en händelserik vecka i mitt lilla liv. Den fina helgen fick sina efterdyningar. UVI:n kom som ett brev på posten. Jag som trodde det var en myt att man ska vara försiktig med att bli kall om rumpan. Jag blir bara mer tant för var dag som går. Som tur är kan man stoppa en lovikavante i trosan och livet leker igen.

Under veckan har vi även hunnit med att få en stalker. Han ringer på vår dörr och rycker i handtaget. Han påstår sig göra en undersökning för unga människor, men det är inget religiöst och han har varken papper eller dator.

Jag och M har köpt träningskläder och skrattat åt rumpor i Lycra. Lycra är inte mitt material, det är då ett som är säkert. På måndag börjar det nya livet.

Igår fyndade jag ett par röda platsrosörhängen. Plast i rött gör mig glad och barnsligt lycklig. Jag samlar på dem som små karameller. I veckan fick jag även mitt efterlängtade string blombord. Dock har jag inga blommor att ha på det och ingenstans att ställa det. Mitt hem är aldrig för litet för 50-tals saker.

Ur min börs har pengar åter rullat till Djursjukhuset. Doris hade inte rävskabb. Nu är hon foderallergiker och måste ha specialfoder. Fodret har ungefär samma kilopris som oxfilé. Det är bara att glömma att unna sig. Tur det är säsong för rotsaker.