torsdag 24 december 2009

Julaftons morgon

Att det är julafton idag är inte något jag förstår. Jag är fortfarande kvar där långt bak i oktober. Det känns lite konstigt att tiden går så fort. Är det inte meningen att man ska befinna sig i den, inte utanför. Nu blir det så där krångligt och jag börjar tänka på att man hjärna kanske ligger någonstans i en burk, långt borta i en annan galax.

I skrivande stund sitter jag hemma i byn, det är en sådan frid att vara här. Just nu är det inte så mycket till julstämning eftersom jag är ensam med de tre psykskallarna. Far är och tänder på gravarna, mor är i arbetet och bror ligger nog hemma i sin lägenhet och sover. Lite svårt att skapa julstämning på egen hand. Stackars de människor som sitter ensamma en dag som denna. Fast egentligen är det ju bara inget annat än en vanlig dag, det är ju vi själva som sjåsar upp den.

Nu brakar snart cirkusen igång, bäst att njuta av kaffet och klappa katten en stund till. Här ska bakas saffranskaka. Sen ska vi åka till ålderdomshemmet och fira jul med 100-åringen, fika och byta julklappar med våra få blodsläktingar. Gammel, gammel mostra fyller 100 år i januari. Det känns helt overkligt, kvinnan var ju gammal tant redan när man föddes. Ska försöka tänka på det när jag känner mig stressad och känner att livet rinner mig ur händerna. Efter det ska vi skynda hem och ställa i ordning all mat och sen kommer mor och gammelfaster. Det kanske inte är någon Barnen i Bullerby jul, men det är lik förbannat jul och man har privilegiet att få vara med sin familj.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ensamheten är inte alltid självvald den väljer oss.
Plågan att sitta och tänka på sin barndoms jular som var ett vackert minne, gör så ont att kroppen håller på att gå i bitar.
Vem bryr sig om den ensamme människan i dag. Ingen.