Ordet fejk borde läggas ner

Jag har en grymt bra nos för fejk. Jag är som ett tryffelsvin när det kommer till den frågan. Jag dömer och jag generaliserar. Allt det jag hatar hos andra är jag värst på själv. Men jag har i alla fall insikt om det, och självinsikt är sunt har jag hört. Dock känner jag ofta att det är alla andra det är fel på och inte mig. Det däremot är nog ett symtom och ett bevis på att allting inte står helt rätt till. Skitsamma, nu hamnade jag på sidospår igen.

Vad det egentligen handlar om är vissa människor är väldigt besynnerliga när det kommer till musik. Det är vad jag tror. De säger att de gillar det och det, men i hemlighet lyssnar de på något helt annat. Inte för att det är fel, det som är fel är att utge sig för att vara något man inte är. Eller är det fel egentligen, har man en plikt att vara ärlig i det avseendet? Det är återigen samhällets fel, det är inte ”creddigt” att gilla Lady Gaga. Jag har nära vänner som står för detta, jag håller inte med dem och tycker att de borde låta sig undersökas. Men det är ju det som skapar dynamik. Att inte vara just likadana.

Det går i alla fall att konstatera att väldigt många människor identifierar och uttrycker sig med hjälp av musik. Inga konstigheter. Ibland blir man positivt överraskad och inser att någon faktiskt på riktigt lyssnar på, låt oss dra till med ett slumpvis valt exempel, Red House Painters.

Sen får man vara musikaliskt schizofren också. Vissa finner sina hjärtan nog stora att rymma både Radiohead och Alcazar. Det är beundransvärt.

Någon slutsats blev det inte. Det var inte heller meningen. Bara en förvirrad tanke som är avsedd att inte vara begriplig.