Där ska skåpet stå

Glen Hansard gör Cry me a river. Jag är fan kär!

Barn har inte ensamrätt på påskägg

I fyra års tid har jag gnällt om påskägg. Är det bara jag som förstår betydelsen av denna underbara gåva, vem vill vara utan?

Förra året spenderades påsken hos mina svärföräldrar. Från det att jag satte min fot i deras hus började jag gnälla om påskägg, att jag ville ha ett, att jag borde få ett och så vidare. Jag förklarade för svärfar att han kanske kunde gömma ägget i skogen och att han sen kunde lämna ledtrådar och spår så att jag sedan kunde leta efter ägget. Behöver jag säga att jag aldrig fick något ägg.

I år ska vi fira påsk för första gången på massor av år med mina föräldrar i stugan. Igår skrev jag ett sms till min far. Jag hoppas du inte glömmer att göra ett påskägg till mig och ett till Doris.
Idag fick jag höra att han varit ute i uthuset och letat efter mitt stora mastontpåskägg jag alltid fick som liten. Det fanns inte kvar, men han skulle fixa ett nytt. Det är tur jag har en konstig pappa som köper Tom och Jerrymix när man kommer hem på helgen.
På påskaftonsmorgon får jag återigen vakna med ett barns förväntan. Jag tycker det borde vara lag på att få påskägg och att människor ska räknas som barn till åtminstone 35-års ålder.

Billig bulldogg

Jag rekommenderar starkt att skaffa hund, verkligen, jag rekommenderar. Är det någon som är sugen på en bulldogg kan ni höra av er. Utropspris 99 svenska kronor.

Är det någon som vill ha tag i mig kommunicerar jag numera via morse eller röksignaler.

Till er som köper hundgodis, knapparna 6, 9, * och # fungerar lika bra.

Utan ström startar samtalen

Igår klockan 20.30 stod jag i burspråket och spanade ut över staden. Jag såg en skillnad, det gjorde jag. Det fanns människors som släckte, men inte nog många och plötsligt hade detta blivit en hjärtefråga för mig. Jag stod och skrek och bannade. Varför gör det svenska folket alltid oss besvikna? Jag blev arg och pekade på olika fönster tills jag inte orkade mer. Säkert blinkade det frenetiskt i någon lägenhet långt borta, av någon knäpp jävel som istället klickade frenetiskt på lysknappen.

Idag hörde jag på nyheterna att ca en halv miljon svenskar hade släckt ljuset. En halv miljon. Över fem miljoner människor röstar på melodifestivalen, det finns ärligt talat inget hopp för mänskligheten. Lika bra att bygga sig en jordkula och bo där i sin ensamhet. Jag hade i alla fall väldigt trevligt med mitt goda samvete. Vi stängde av huvudströmbrytaren och det kan ibland vara det som krävs för att människor ska börja föra vettiga konversationer.

Earth Hour 2009

De som inte är med tänker jag aldrig mer prata med.

Fotboll, vad är det för en jävla ursäkt, som om vuxna mäns äckliga lekar är viktigare än vår miljö. Ta ställning för helvete och sluta kleta er själva på pungen och skrika som utvecklingsstörda apor. Otacksamma människor. SUCK

Läs mer: Earth Hour 2009

Skälvande jazzupplevelse

Käkade nyss pizza och såg ett suspekt jazzprogram på TV. För de som inte vet har jag väldigt svårt för jazz, speciellt jazzlåtar som är 44 minuter instrumentalt hamrande. Jag tror inte det är dålig i sig utan att det mer handlar om min oförmåga att vilja förstå.

Nåväl. Programmet handlade i alla fall om tre jazzsågerskor från norden och deras olika sound, tror jag. När ena sångerskan sjöng en låt började jag rysa. Jag blev förvånad över mig själv och tänkte att min förmåga att ta in och vara öppen för nya möjligheter är häpnadsväckande. Jag skulle just öppna min mun och skrika ut orden när jag plötsligt rös till igen. När jag kollar till vänster är balkongdörren på glänt och det är 6 minusgrader ute. Jag är inte där än, men kanske snart.

Ljudet av död är dagen efter

För ett tag sedan drömde jag att jag blev skjuten hos mina föräldrars alkoholiserade granne. Han sköt mig i skallen. När jag låg där skjuten kunde jag varken se eller känna. Dock kunde jag höra ljudet av blod som pulserade ur mitt huvud. Det lät som när man tömmer ur en vinare dagen efter, med reverb.

Lektion 1: Att bråka snyggt

Fröken Ö: (16.18.40)
killen som har läst 3 böcker

Y säger: (16.19.22)
kul

Fröken Ö: (16.19.23)
mongo

Y säger: (16.19.28)
jag har faktiskt läst 6

Y säger: (16.19.33)
tönt

Fröken Ö: (16.19.36)
tror det mesta som skrivs är rätt könsneutralt, ibland är du den värsta mansgrisen av alla

Y säger: (16.19.59)
nog vet jag vad en roman är

Y säger: (16.20.11)
du är mongo

Fröken Ö: (16.20.18)
du är bajs

Y: (16.20.23)
och din mamma oxå

Fröken Ö: (16.20.27)
din mamma med

Y säger: (16.20.27)
du äter bajs

Fröken Ö: (16.20.32)
du luktar bajs

Y säger: (16.20.42)
tss ja men du luktar korv

Fröken Ö säger: (16.20.51)
och du bajs+ korv

Y säger: (16.22.46)
hmm...ja jag har juh fått lukten av dig så

Y säger: (16.23.03)
dessutom din nya lukt: spya alla fröken ö är inte så gött faktiskt.

Fröken Ö säger: (16.23.03)
du fick den av din mamma när du föddes

Y säger: (16.23.14)
nee av din mamma

EMO

Jag fick just höra att jag är ett emo av en 8-åring. Detta p.g.a att jag tatuerat en svala på handleden. Barn har insikt, de kan se genom vem som helst. Akta er för dem, det känns.

Kabbleka heter det faktiskt

Igår blev jag tvingad att se musikal. Mamma Mia. Jag klarade det, dock visade det sig att min svikare till hund är en musikalflata, jag känner besvikelse. Inte nog med det, i Skåne klipper de gräset nu, det sa det på radio och då är det sant. Här är det metervis med bajsbrun snö. Det finns inga tecken på vår, de få som finns är bara till för att förbrylla. Igår låg jag mitt på isen och kände kärlek till den här platsen, idag vill jag knivhugga mig själv. Må våren och kabblekorna komma snart, för vitsippor är man fan inte bortskämd med.

Lärde mig något nytt idag. De heter inte Kabeleka utan Kabbleka, även kallad Caltha palustris L. Jag klandrar mina lågstadielärare som än en gång lurat mig. Jag trodde poäng stavades påäng till högstadiet, inte underligt man känner sig nomin.

Tre raksömmar är mer än många förmår

Igår gjorde jag en ovanlig sak, jag fick plötsligt handlingskraft att göra något jag länge velat göra.
I snart tio är har jag pratat om att jag vill börja sy, men i vanlig ordning har det mest varit prat. Jag är bra på att prata, men lite sämre på att agera. Igår skedde det som jag aldrig trodde skulle ske, jag slet fram mormors gamla Singer från skrubben.

Där stod den, som en relik från en annan tid. Efter nostalgi över tyglappen som satt fast under nålen och att mormor nog sytt i den sist, samlade jag ihop mig och körde igång. Jag tror aldrig någonsin en människa varit mer stolt över tre raksömmar. Helt plötsligt höll jag i ett kuddfodral och det var inte vilket kuddfodral som helst. Det var perfekt, det var ju det jag visste, det är inte svårt att sy. Det är bara att köra. I helgen ska jag påbörja en 50-tals klänning. Kommer lyckan vara i proportion till mitt kuddfodral kommer jag vara världens lyckligaste människa.

Valar och kuksugare

Det här badandet tar knäcken på mig, jag har fortfarande inte en fjortonårings kropp och jag flåsar fortfarande som en fet gubbe med hjärtproblem.

Igår förvandlades jag även till en kärring i bassängen. Herr M påpekade detta när jag skrek åt några ungar -för fan lugna ner er. Jag var inte ens medveten om min ondhet. När jag simmar stör jag mig mer än jag simmar. Antingen simmar folk för långsamt eller så stänker de för mycket omkring sig. Jag blir ondheten själv och kallar simnazister för kuksugare.

Inte nog med det. Igår satt jag bredvid en 50 årig kvinna i bastun, hon hade tightare kropp än jag. Istället för att känna mig nerslagen ser jag detta som ett hopp, ett hopp om att även jag en dag ska få fingrarna ur och sluta äta vallass och ligga pall.

Sjukdom och sjukdom

Idag jobbar jag hemma. Likt en småbarnsförälder är jag helt slut. Doris hade feber igår och var jättehängig. Jag var oroligare än under ett bombhot och dramatisk som man är tog jag ut död och begravning i förskott. Hade Helena Bergström sett mig igår hade hon gått i förtidspension. Nu snackar vi tårar och bara bröst.

Fått tid hos veterinären efter lunch. Som jag la på luren efter att ha beställt en akuttid förvandlades fröken Doris till sitt piggaste jag. Jag åker dit ändå med risk för att vara hundhypokondriker.

Nyss var det hit en rörmockare och kollade rören. I vanlig ordning gömde jag knivarna och höll mig i närheten av dem. Känns väldigt friskt att alltid utgå ifrån att hantverkare och dylikt som entrar ens hem är våldtäktsmän. Dock var denna man ett undantag, han gjorde bara sitt jobb och gick sedan.

Under ytan...

Igår var jag och lunchade med lilla underbara argingen. Bredvid oss satt en vältalig man och drack espresso och läste tidningen. Helt plötsligt böjde han sig fram för att plocka upp något ur sin portfölj. När han sträckte sig fram avslöjades en röd spetsstring. Efter denna upptäckt studerade vi mannen mer noggrant. I glipan mellan manchesterjeansen och loafersarna kunde man även skymta röda nätstrumpbyxor. Vi blev exalterade och klappade händerna utan att de någonsin slogs ihop.

Vi fortsatte vår lunch, men som svältfödd på annorlunda människor kunde vi inte riktigt släppa taget om mannen i de röda spetstrosorna. Efter en stund tog mannen fram en iPhone och började titta på bilder. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv sett sådana stora kukar. De var gigantiska, de var inte ens mänskliga. Efter en stund av tittande på diverse könsorgan, tog mannen på sig sin kofta och avlägsnade sig från platsen.

Mannen gjorde mig glad. Han gjorde sin grej. Han lurade alla. Han överlistade samhällets pekpinne och fast han var sig själv i smyg, så var han det likt förbannat.

Bajs,Bratz och kejsare

Total avsaknad av inspiration har gjort att jag inte skrivit mycket på senaste. Har fått många klagomål om att min blogg inte är intressant mer, om den nu någonsin varit det för någon stackare. Tydligen gick inte mina små musikaliska tips hem där i stugorna. Visits har gått ner med 29%. Något fel måste jag göra. Tur att jag skriver av egoistiska skäl och inte för att tjäna pengar. Då måste man skriva om dyra lattes på stureplan, bilder på dagens outfit och om inköp av minkpälsar.

Jag kan skriva om bajs. Fatta att vi bajsar i dricksvatten. Vilken vidrig värld. Jag vill inte vara människa mer.

Här kommer två ostrukturerade tankar.



Det här är en riktigt äcklig tanke. En man med skinnhandske håller i en Bratzkalender. Vart är han på väg och framförallt, vad ska han göra?




Kejsarn av Portugallien. Måste läsa boken, men filmatiseringen är inte fy skam. Vill man slå ihjäl tre timmar så är det att rekommendera.