Rear Gear. Butt Covers for your Cat and Dog...

Konsumtionen. Bara tanken på att det finns en marknad för en sådan här produkt gör mig självmordsbenägen.

Fick tipset att köpa sådana här till min hund. Bara så att alla vet, det är absolut inget fel på Doris rövhål, det är ett alldeles utmärkt rövhål.

Jag tycker innovatören till denna uppfinning ska klistra igen sin käft istället.

Beskrivning av produkten:
Is your pet feeling left in the dirt because of his/her unsightly rear? I’ve got them covered... Rear Gear is handmade in Portland, OR and offers a cheerful solution to be-rid your favorite pet’s un-manicured back side.

Rear Gear comes in many designs including a disco ball, air freshener, heart, flower, biohazard, smiley face, number one ribbon, cupcake, sheriff's badge, dice, and you can even make yours custom, so there’s a Rear Gear for everyone.

Get yours today here at etsy or write me an email and support small business! Please contact me if you'd like multiples... Make sure to note which style you'd like in the shipping notes and enjoy!



Tör, något för Britt eller Boris?
(För oss som inte tejpar våra barns rövhål.)

Ondskans tanter

Det är en tant på mitt område som ofta är ute med sin hund. Hon ser väldigt gammal och snäll ut. Hon har både rullator och käpp, så hon står stadigt på vår jord. Hennes hund är en sådan där liten långhårig och plågsam sak. De är ett passande ekipage, de ser ut att förtjäna varandra.

I helgen när jag var ute med Doris på kvällen spionerade jag på tanten. (jag hade lite att göra) Då hörde jag tanten skrika åt sin hund

- men pissa då!
- men pissa då!
- men pissa då!

Sen slog hon hunden i baken med sin käpp. Då kissade hunden.

Jag var tvungen att gå åt andra hållet. Annars hade jag brutit lårbenshalsen av kvinnan. Nu ska jag ta reda på vad hon heter, sen ska jag ringa någon myndighet och skvallra. Även om man är gammal och ensam får man inte bete sig som en galning.

/djurrädderksan i nöden

Min lilla svampinjon

Ibland lyser solen t.o.m. på de mörkaste av platser

Jag är pank, jag är skinnad. Igår visade det sig att jag har en ostronskivling till hund. Det är inte billigt att föda en svamp i dessa tider. Igår kostade Doris Champinjon mig 1500 kronor, inte nog med det, snart måste jag gå ner i halvtid för att sköta hennes sporer. Idag har jag droppat, tvättat, och gnuggat hennes åkommor. Känns perfekt med denna komplettering av sysslor när jag inte ens har tid för min egen hygien.


Champinjonhunden Doris

Tur att det var fint väder idag. Blåshålet bjöd på solsken för en gångs skull. Årets första kvällskaffe i solen, det enda som saknades var en Sève Fournier. Det går nog att parasita kvar på den här valen en stund till.

Ture.... du är så söt och fin

När jag slötittar på Hitta hem och börjar gråta för att en hund heter Ture vet jag att jag har PMS. När sedan ett par på 70 + som hette Gunnar och Britta adopterar Ture går det inte att hålla samman. Just nu är jag fullständigt knäckt. Jag vet också vad komma skall, det här är bara början. En vecka i månanden, 12 veckor om året. Det är verkligen en ynnest att vara kvinna. Nu ska jag äta strösocker och plåga mig själv med vinjetten till Hitta hem.

Om du behöver gråta en stund. För jag klarar inte mig sjäv...ähhähää själv.

Kabbleka heter det faktiskt

Igår blev jag tvingad att se musikal. Mamma Mia. Jag klarade det, dock visade det sig att min svikare till hund är en musikalflata, jag känner besvikelse. Inte nog med det, i Skåne klipper de gräset nu, det sa det på radio och då är det sant. Här är det metervis med bajsbrun snö. Det finns inga tecken på vår, de få som finns är bara till för att förbrylla. Igår låg jag mitt på isen och kände kärlek till den här platsen, idag vill jag knivhugga mig själv. Må våren och kabblekorna komma snart, för vitsippor är man fan inte bortskämd med.

Lärde mig något nytt idag. De heter inte Kabeleka utan Kabbleka, även kallad Caltha palustris L. Jag klandrar mina lågstadielärare som än en gång lurat mig. Jag trodde poäng stavades påäng till högstadiet, inte underligt man känner sig nomin.

Allan och Beda. De är från Lycksele.

Idag har jag suttit i en bil hela dagen. Har suttit bak och stirrat så koncentrerat på vägen att jag numera har strumaögon. Dagen har varit en enda stor prövning, jag är nämligen grymt åkrädd och måste hela tiden kolla vad som händer på vägen eftersom ingen chaufför i världen är tillförlitlig. All mötande trafik utgår jag ifrån är med mindre.

I Lycksele lyckades jag med att adoptera jag två stycken filurer. Jag ska aldrig mer gå in på Dollarstore, varje gång jag kommer ut därifrån har jag ytterligare ett djur. Jag är en mycket storsint människa som vill ta hand om allt och alla, i alla fall när det kommer till mjukisdjur.
Det hela började med att jag passerade en mjukisdjurställning och där ser jag Allan hängandes i en prislapp. Han bokstavligen skriker:

- köp mig, köp mig, annars får du olycka i ditt liv.

Jag är ond, men inte så ond att jag lämnar en bedjande varelse. Inte på det hemska, vidriga varuhuset och absolut inte i Lycksele. Okej jag tar honom i handen och går vidare, tänker att en går bra, det är inte så farligt. På väg att leta duschcrème passerar jag en annan ställning och där hänger den lilla apan Beda och kör samma fula trick. Eftersom jag tog mig an Allan kände jag att det inte var mer än rätt att köpa även henne när jag ändå var på gång. Jag vill heller inte riskera ett långt och lyckligt liv. Må jag aldrig gå in på ett barnhem.

Sådan matte sådan hund

Sådan matte sådan hund. Måste säga att det passar precis in på mig och Doris. Nu är denna bild beskuren och tack och lov för det. Om ni ser Doris profil kan ni någonstans kanske försöka skapa er en bild av min. Jag kan tillägga att Doris i jämförelse med mig har en väldigt utmejslad käklinje.