Freudiansk felsägning

En freudiansk felsägning är ett begrepp inom psykologin. Felsägningen går ut på att en person avser att säga en sak, men av misstag säger något annat. Det av misstag sagda är då det som personen faktiskt menar, på ett semi-omedvetet plan.

Felsägningen anses, enligt denna skola, vara ett tecken på en bortträngd längtan, t. ex. av sexuell karaktär eller något som på annat sätt socialt sett är olämplig att yttra.

Idag ringde jag Falun-kontoret. Ringde för att kolla om några grejer jag beställt hade kommit fram. Så här löd samtalet.

- Hej, jag tänkte bara ringa och kolla om grejerna jag beställt kommit fram till er i Falun, så jag vet om jag ska ligga med leverantören.

- Oj det var drastiskt

- Hahaha jag menade ringa, det här stannar mellan oss va?
- * Asgarv 10 min.
- * Hysteriskt skratt ytterligare 10 min
- Okej då säger vi så, ha det bra!

Alien...

Jag är rädd för aliens och då menar jag rädd som i psykiskt sjukt rädd. Det hela började med att jag läste boken Närkontakt av Whitley Strieber när jag var 14 år. Efter att ha läst boken var jag inte mig själv på kanske tre år och som ni märker bär jag men fortfarande. Vet inte om boken skulle ha samma inverkan på mig om jag läste den idag, förhoppningsvis inte, men jag skulle inte läsa om den för alla pengar i världen. Nyss googlade jag på bokens titel för att ladda ner en bild till detta inlägg, bara åsynen av bilden gör att jag vill lägga mig i fosterställning och svälja mängder av gift.

Nåja, idag på jobbet började vi prata om aliens. Eftersom jag inte har vett nog att skämmas för min patetiska rädsla för aliens pratade jag vitt och brett om min rädsla. Naturligtvis kom diskussionen upp angående de nya solsystem som fotograferas för några veckor sedan. Alla var rörande överens om att det är väldigt osannolikt att vi är de enda intelligenta, levande varelser som existerar.

Nåväl, fikat var över och jag gick tillbaka till mitt kontor, satt och jobbade när allt plötsligt blev becksvart. Det tog mig kanske en millisekund att fabla ihop att det var självklart att det var aliens som skulle hämta mig och just mig. Varför ska jag berätta snart. Jag hör hur folk börjar röra sig och gå hem för dagen eftersom det är lönnlöst att jobba utan ström. Jag greppar tag i närmaste person och håller fast honom och säger

- lämnar du mig nu kommer jag för det första skita på mig och för det andra kommer detta företag att få bekosta en mycket dyr och lång terapi. Killen blev så chockad så han stannade kvar.

När jag äntligen kom till bilen började mina gamla alienfobier gro och växa sig större och starkare än någonsin. Jag är inte längre 14 och idag vet jag så mycket mer än då, jag kan även tänka rationellt och snickra ihop teorier på en rätt hög nivå. Helt plötsligt verkade det helt sunt och riktigt att jag nog skulle bli bortförd av aliens. Varför? Ja men det var ju självklart. Jag är ju det perfekta ämnet för ett experiment. Jag är kvinna, snart medelålder och jag kan mycket väl fungera rätt bra som värd för en alieninsimation. Jag är ett utmärkt exemplar av människorna i mitten. Med det menar jag, jag är medel, medel i det mesta. Vad är den genomsnittliga skostorleken för kvinnor 38, check, BH-storlek, 75 B, check, längd 167 cm, check, medelvikt, medellångt hår, medelbildad, jag kunde vid tillfället fortsätta hur länge som helst. Allt hade ett samband. Om dessa aliens nu är i behov en bärare av världens första människo/alien hybrid är jag det självklara valet.

Sväljer hårt.

A Complete History of My Sexual Failures

Såg en fantastisk film igår och detta kan jag tacka kära H för som alltid berikar mitt liv med bra tips.



A Complete History of My Sexual Failures heter filmen och den är filmatiserad som en dokumentär. Filmen handlar om en kille som efter att ha blivit dumpad otaliga gånger bestämmer sig för att göra en film om detta för att försöka komma på vad det är för fel på honom, relationerna och kvinnorna. Det är svårt att veta hur mycket som är sant och vad som är fiktion. Huvudrollen Chris Waitt spelar i alla fall sig själv. Jag har bestämt mig för att utgå ifrån att allt är sant, eftersom det då känns som om världen är en lite roligare plats.

Det jag tycker är så intressant är att jag tror de flesta tjejer någon gång träffat en kille som Chris. En sexig Curt Cobain kille med trasiga jeans, rufsigt hår och stickers på gitarren. Ja, jag erkänner man blir lite kär i karaktären när man ser filmen. Detta trots att han har hur många issues som helst. Av egen erfarenhet vet jag att killar som Chris är de mest intressanta. Det är attraktivt med komplexa och konstnärliga människor som lever för dagen. Men ofta är själva idén om ett förhållande med en sådan kille mer sagolik än realiteten. Det är häftigt med någon som har grodyngel som husdjur hemma i badkaret, men efter ett tag kan till och med det bli påfrestande.

Hursomhelst, Chris är en sådan kille som tigger pizzakanter och tittar på en med tomma, oförstående ögon. Men jag kan ändå inte förneka att jag hade blivit dödligt förälskad i honom om jag träffat honom i verkligheten. Dock hade jag nog dödad honom efter en vecka eller två. Men tiden innan dess hade nog varit rent filmiskt. Ett ögonblick kan vara mycket värt.

A Complete History of My Sexual Failures hade även ett bra slut, det är inte ofta det händer. Finns det något värre än förutsägbara, amerikanska äckelromantiska slut. Slutet var romantiskt, men på ett sådant sätt att jag utan att grimasera kan säga att det ger hopp om att det finns en, eller flera rätta för alla och då menar jag alla.

Hyresgästens helvete

Jag bor i hyresrätt. Jag trivs. Jag älskar den ansvarslösa möjligheten detta ger. Tänk er, spisen går sönder, det enda jag behöver göra är att ta upp telefonen och ringa någon som fixar, inte kostar det något heller. Man behöver inte skotta snö, delta i gårdsstädningar, tänka på att köpa nya vitvaror. Okej det fanns inte lika många fördelar som jag trodde när jag började skriva detta inlägg men jag fortsätter i alla fall.

Det finns naturligtvis även en baksida med att vara hyresgäst. Denna baksida kan skapa paranoia och nervösa tics. När jag är i tvättstugan skrider jag fram över golvet och glömmer aldrig att ta bort luddet ur torktumlaren. Ja detta är inte för att jag rättar mig i ledet, jag unnar helt enkelt inte fru Sundvall och gänget nöjet att få skriva dataskrivna hatbrev. Nä istället ser jag till att inte göra ett endaste misstag, det är lite som att städa en brottsplats, jag lämnar inga spår efter min närvaro.

Samma gäller när jag är ute med hunden, är någon i närheten är jag mycket duktig och använder bajspåse, däremot kan jag vara lite wild and crazy när jag är ute med Doris nattetid. Då kör jag hardcore och kollar över andra axeln när hon uträttar sina behov.

Jag har haft fest några gånger, bäst var nog tjejfesten när utebordet gick sönder och två groggar ramlade ner på tanten unders balkong. Men jag misstänker att hon är en Gilbert Grapemamma eftersom jag aldrig sett henne, så det är ingens större fara. Senare på kvällen stod även några brudar och dansade toppless på balkongen, detta tror jag enbart uppskattades eftersom det bor en hormonstinn yngling mittemot.

Det finns även tillfällen när jag druckit ett glas vin och bestämmer mig för att gå ut och ropa i trappen. En gång tappade jag ett par skitiga trosor i trapphuset på väg ner till tvättstugan och hittade dem först efter 4 h, de låg kvar, jag trodde lätt någon skulle ta dem som souvenir. Nu sist ringde min svägerska på en grannes dörr klockan 23.30 för att fråga efter ett sugrör. Jag känner mig älskad i vår trapp. Jag är nog lite av en favorit.

Den nakna sanningen

Detta är ingen banbrytande upptäckt, men något jag tror många funderar på. Det är ingen idé att låtsas som om vårt samhälle är jämställt och att allt är jättebra. Alla som lever i verkligheten får bevis på att det är precis tvärtom varje dag. Det patetiska med det hela är att många av de män som utger sig för att ha så fruktansvärt jämställda förhållanden har den vidrigaste kvinnosynen av alla, och detta på ett sätt som jag vill kalla i smyg.

Jag är ingen ninjafeminist, jag är inte ute och protesterar. Jag vill att jämställt ska vara jämställt och inget annat. Men det är svårt att respektera män som tror att bara för att de dammsuger hemma en gång i veckan och hämtar ungarna från dagis, så lever de i jämställda förhållanden. Någonstans känns det som om aphjärnan än en gång regerar. Om folk skulle sluta lägga fokus på att jämföra skulle allt bli så mycket lättare.

Faktum kvarstår, och sanningen är den, karlar är svin. Jag känner flera vettiga, men majoriteten är äckliga grisar som tycker om att sitta i bastun och klappa varandra på sina skalliga skallar, berätta för varandra hur jävla bra de är och hur jävla mycket pengar de tjänar. Vid dagens slut är vinnaren den med störst kuk och mest pengar i plånboken.

Det går kanske någonstans att förhoppningsvis föreställa sig hur deras syn på kvinnor ser ut. Jag orkar inte ens ta det nu. Jag ska åka till Vildmarksshoppen och köpa en riktigt vass kniv.

Det behövs ofta inte mer än ett ord

Igår var jag och fikade hos en kompis. Hon berättade om sin helg. Hon hade varit på en fest och en kille hade suttit och limmat på henne. Jag undrade vad som hade hänt. Då svarade hon.

-Fia, hans ben var lika grova som en korvring.

Jag behövde inte fråga mer.

Särskrivning

Idag har jag fått ett mail med världens hemskaste särskrivning.

Hem-sida

Världens bästa present

Jag har fått en present. När jag kom hem låg ett litet sött kuvert innanför dörren. Avsändaren var Fjollträsk. Spänningen var olidlig. Jag öppnande och fann detta.



Kika du är underbar. Du har gjort min kväll, min dag, min nästa vecka. Jag kan inte tänka mig en underbarare present. Du har rätt, ingen förstår. Vissa kan säkert tycka det är kul och skratta lite. Men ingen fattar den otroligt höga och avancerade nivån på denna humor. Bajs till dig med.

Tusen tack!

Nästa gång jag kommer till sthlm bjuder jag på ÖL!

Zigenarsemester i en Citroen Berlingo

Jag längtar till sommaren. Svensk sommar slår det mesta. Hittade den här bilden skrotandes på min mobil. Jag och Mall på en bensinstation klockan 3.00 på natten i Oulo. Vilken kväll. En sak är säker, vi har aldrig tråkigt tillsammans. Slank ner en och annan Koskenkorva Battery den kvällen.



Jag saknar dig varje dag gumman!

Utmaningen

Jag har fått en utmaning av den käre Headon. Utmaningen går ut på att jag ska berätta 7 st saker om mig själv, både alldagliga och knäppa.

Utmaningen går ut på att:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1: Jag har bott ihop med Sara. När vi städade lägenheten använde vi oss av fuktat toalettpapper som vi rengjorde golvet med. Detta under 3 månader innan Malou kom på att vi kunde använda duschskrapan.

2: Varje gång jag handlar på Ica Maxi, eller någonstans där de säljer korv måste jag köpa minst 2 st och ondtrycka.

3: Jag har varit vegetarian i 5 år och avslutande vegetarianismen med att trycka en burgare i bakisheten på Burger King när jag bodde i Sthlm.

4: En gång har jag använt mig av bortförklaringen – Jag kan inte prata nu, jag meckar med bilen.

5: Jag har varit kär i Billy Corgan på riktigt.

6: En gång hävdade jag att en filofax även kan kallas makulender.

7: Jag drömmer i hemlighet om att bli läkare, bara för att få skrapa i rugor, klippa hud m.m

De utmanade är:

Sara
Kika
Farfar
Jocke
P-A
Lina
I huvudet på en oompa-loompa

Dåliga gener

Idag har jag varit hos tandläkaren. Jag bävar alltid för att gå dit eftersom jag efter 25 års självinsikt vet jag att jag har både fula och dåliga tänder. Dubbeltrubbel.

Sist jag var hos tandläkaren, tror det var för ca 1,5 år sedan hade jag 4 hål, men då hade jag inte varit där på 5 år eftersom jag levde i självförnekelse. Okej men efter den notan, som delvis tog knäcken på hela min ekonomi, har jag tänkt om och bett dem kalla mig varje år.

Ja idag var då dagen när ett år passerat. Kommer dit lägger mig i stolen, blir röntgad och sen börjar tandläkaren gräva runt.

- Hmm använder du tandtråd varje dag?

Automatiskt, som alla människor gör i denna situation, ljuger jag och säger, ehhh inte varje men nästan. Fast egentligen händer det på sin höjd en gång i veckan/månaden.

- Du måste börja använda tandtråd! Sen kommer nästa fråga:

- Äter du mycket godis, dricker juicer och läsk?

Vad ska jag göra, ska jag säga, jag konstant har en godis i käften, dricker läsk/juice varje dag, på det tjuvröker jag och kan om det bjuds ta en snus, dricker flera gånger i veckan mm. Nej det orkar man inte så jag körde martyren.

- Ja jag får helt enkelt sluta äta och börja viga mitt liv till tandtråd.

Ingen skrattade.

På vägen hem var jag tvungen att du ut min frustration över mina dåliga gener på någon, så jag åkte om till min pappas jobb.

Så här löd samtalet.
- Tack ska du ha!
- Vadå, säger min pappa.
- Du borde ha steriliserats, det är inte sunt att avla på sådana gener?
- Vad då? Vad menar du?
- Ja men dina jävla björntänder, har ju fått dem, kommer från tandläkaren, hade två hål det kommer kosta flera tusen.
- Fifan vad skönt att du är vuxen nu och jag kan lyfta bort min hand.

När man gör allt man inte borde

Sitter och försöker jobba med ett skivomslag. Det går sådär, först gick det jättebra och nu går det inte alls. Men medan jag väntar in inspirationen och handlingskraften kan jag alltid grotta ner mig i annat. Musiknördandet och surfandet på Internet tar gärna överhand. Jag är en svag människa.

Har lyssnat på The Perishers hela dagen, deras skiva från 2005 Let There Be Morning är helt jävla sjuk. Finns inte ett enda dåligt spår. Dock blir man deprimerad samtidigt som man vill göra uppror när man lyssnar på den.

Jag har lyckats hålla mig borta från Flashbacktråden om Carolin. Har insett att det inte är sunt att sitta och läsa igenom 750 sidor på tråden + alla källor och artiklar. Hemskt. Nä det ska jag sluta med. Besatthet är aldrig bra och det kanske är bra att inse att jag inte är spaningsledare samt att jag aldrig kommer att bli Leif GW:s kvinnliga motsvarighet.

Årets låt

Jag är besatt. Vilken låt, den har allt. Måste bara posta den. Tack T för att du spelade den. Hade varit hemskt att gå miste om något så mästerligt.

När jag ska göra en in to the wild

Idag fick jag höra detta av en arbetskompis.

– klart du skulle kunna klara dig i vildmarken. Jag tror du skulle vara kapabel till att bita ihjäl ett djur enbart med tänderna.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Men jag tog det som en komplimang, på ett sätt. Nu börjar jag fundera om han kanske bara menade att jag har stora tänder.

Äh, skitsamma, det är ju coolt hursomhelst.

När ska man sluta förvånas?

Det här är nog det dummaste jag hört på länge.
Jag hade ingen aning om att gårdsnamn användes tillsammans med personnamn längre. Med det menar jag namn som exempelvis Gällsbo Emil Olsson, som används som tilltalsnamn idag, 4 november år 2008.

Ja, jag talar sanning. Har upplevt den bittra verkligheten idag. Fick en idiotförklaring över detta. Hade så gärna velat svara:
– jag är född på 80-talet och trodde dessa underliga beteckningar försvann på början av 1900-talet. Jag tror bestämt även att det är år 2008 nu. osv………

Men istället för att vara bitter och inskränkt skall jag dela med mig av denna kunskap. Håll till godo.

Gårdsnamn är primärt namnet på en viss gård, men kan också användas för att beteckna de personer som kommer från denna gård. Gårdsnamnen kan vara baserade på såväl naturnamn som personnamn. I äldre tid användes bland allmogen ett mycket begränsat antal namn och patronymikon. Det kunde därför ofta finnas flera med samma namn, till exempel "Anna Ersdotter" eller "Lars Andersson" i samma by eller socken. Det fanns därför ett stort behov av särskiljande benämningar. Ett gårds- eller platsnamn kunde fungera på detta sätt, men titlar och soldatnamn, egna eller förfäders, kunde fungera på samma sätt, eftersom gårdens namn, som sällan var formellt, kunde ändras efter dess brukares namn.
Det finns två mönster för hur personbeteckningar konstrueras med hjälp av gårdsnamn: På den svenska landsbygden placerades gårdsnamnet i regel sist i namnet: Anders i Backen, Kerstin Bengtsdotter vid Dammen, Mor på Torpet. I Dalarna och vissa angränsande områden satte och sätter man dock alltjämt gårdsnamnet som genitivbestämmning före förnamnet: Backens Anders, Dammens Kerstin Bengtsdotter.

Hade Lars far eller farfar exempelvis varit nämndeman (något som gav hög status) kunde han kallas Nämkars Lasse. Om denne "Nämkarls Lasse" sedan byggde upp en ny gård, så är det troligt att denna gård skulle komma att kallas Nämkarls-Lasses efter honom. Om han hade en dotter eller dotterdotter som hette Brita, kunde hon benämnas Nämkarls-Lasses Brita (Larsdotter).

Efterhand har gårdsnamnen formaliserats, men alltjämt är det vanligt med informella nykonstruktioner efter detta mönster, varvid det ofta förekommer att samma person kan benämnas på olika sätt, och att sättet att benämna en person ofta säger något om i vilken relation talaren står till den omtalade. Om Brita gift sig och flyttat från "Nämkarls-Lasses" till "Karis" i en annan by (Karis-gården heter så antagligen därför att den först brukades av någon som hette Karin), så är det troligt att en person från hennes ursprungsby kommer att fortsätta kalla henne för Nämkarls-Lasses Brita medan de i hennes nya by kommer att kalla henne Karis Brita, också när de talar med varandra om henne. Ett sådant invecklat språkbruk kräver naturligtvis mycket stor personkännedom och kan bara upprätthållas i små orter med mycket stabil demografisk struktur och stark kontinuitet.
När gårdsnamnskicket formaliseras följer namnet med gården, vilket innebär att om en man gifter sig till en gård (dvs gifter sig med en kvinna som ärver en gård), så tar han gårdens och därmed hennes namn. På motsvarande sätt tar kvinnan mannens gårdsnamn, om hon flyttar till hans gård. När mannen tar kvinnans namn kallas det att "ta särknamnet". Exempel enligt det äldre namnskicket med patronymikon: Kerstin, som är enda barnet till Anna och Anders på gården Dammen, gifter sig med Jöns som är son till Sakris och Sara på gården Utmarken. Jöns och Kerstin tar över Dammen. De kommer då att kalla sig Dammens Kerstin Andersdotter och Dammens Jöns Sakrisson.
Bruket av gårdsnamn som personnamn passar inte in i det rikssvenska namnskicket och klassas enligt den svenska namnlagen som förnamn vilket kan upplevas som diskriminerande. Under 1900-talet har många gårdsnamn omvandlats till släktnamn. Detta har skett parallellt med att bruket med patronymikon har avskaffats.

Hämtat från Internets säkraste källa. Wikipedia.se

För att knyta ihop säcken. Behöver jag ens nämna att personen som var inblandad kommer från Dalarna.

Hur fint kan det bli? Inte finare än så

Så här vill jag måla i lägenheten. Kul att man bor i hyresrätt. Inte. Jag får stå ut med standard köksluckor, fula plastmattor, risiga lister och barnsäkra skåp. Ja, det får helt enkelt bli när man blir vuxen.