Ett axplock av företeelser som man förhoppningsvis lärde sig något av.

Att ta bussen in till stan vid varje barnbidrag. Gå direkt till JC och köpa upp alla pengarna. Det räckte precis till en fruit of the loomtröja och ett par 501:or. Sen var man black och rökte fimpar utanför det lokala ålderdomshemmet.

Att vilja ha något så mycket så mycket att man inte kan vänta tills det finns i ens egen storlek. Converseskor i storlek 42, inga problem, bara det finns minst tre par stickade strumpor i hushållet.

Att ha icapåsar i Bh:n. Någon gång påvisades det som den bästa fyllningen.

Att dricka 14 tequila sittandes med en kroppshydda på 50 kilo och sen tro att man står efter det.

Att cykla med skorna släpandes mot asfalten för att få den ”rätta” nötta känslan. Patinerat! Det ska se ut som om man sparkat många.

Att klippa sönder splitternya jeans för att skapa en alldeles egen bootcut. Lärdomen av att inte göra research innan, slits på utsidan är inte lika läckert.

Att åka till mörka stugor med knakande träd direkt efter Blair witch project.

Sen.

Min blogg är död. Ambitionen är att väcka den till liv igen. Jag var nyss ute och gick med Doris och kom på mig själv med att tänkta. Sen. Hela livet har jag tänkt sen. Nu har det gått 10 år sedan jag blev medveten om detta bedrövliga tänkande, men fortfarande tänker jag sen. Från och med idag ska jag tänka. Nu. Tragiska människa.

Min lilla svampinjon

Ibland lyser solen t.o.m. på de mörkaste av platser

Jag är pank, jag är skinnad. Igår visade det sig att jag har en ostronskivling till hund. Det är inte billigt att föda en svamp i dessa tider. Igår kostade Doris Champinjon mig 1500 kronor, inte nog med det, snart måste jag gå ner i halvtid för att sköta hennes sporer. Idag har jag droppat, tvättat, och gnuggat hennes åkommor. Känns perfekt med denna komplettering av sysslor när jag inte ens har tid för min egen hygien.


Champinjonhunden Doris

Tur att det var fint väder idag. Blåshålet bjöd på solsken för en gångs skull. Årets första kvällskaffe i solen, det enda som saknades var en Sève Fournier. Det går nog att parasita kvar på den här valen en stund till.

Mitt nya custommade tangenbord

Det här är mitt nya tangentbord, mitt gamla är borta. Jag tror att det är en gåva eller kanske en överraskning. Dock förstår jag inte de fyra stora nominknapparna. Jag har ingen aning vad de kan betyda, undra om de har något med min personlighet och olika sinnestämningar att göra. Personen som designat det nya tangentbordet har en otrolig känsla för estetik, se bara på Applelogotypen, den är fanemej bättre än originalet.

Grus grus och gåtan kring lämningar

Jag har hittat en brist i Internet. Internet är ansedd som en komplett informationskälla. Det mesta finns, jag har alltid hittat det jag sökt och även det jag inte ens visste existerade.

Igår dök en problematisk situation upp. Vi hittade suspekt exkrement, vårt fynd var oidentifierbart. Fyndet startade en lång kedja av funderingar. Driften att hitta vem spillningen härstammade ifrån blev till en besatthet. Djurböckerna lästes igenom, Internet dammsögs på information. Efter lite diskussioner kom vi fram till att spillningen nog kom från tranor.

Efter två timmar aktivt sökande insåg jag att det var här Internet hade en brist. Information och bilder på transpillning är i princip obefintlig. Det närmaste en ledtråd som gick att finna var en bild på en container med ihopsamlad transpillning från Hornborgarsjön, dock går avföringen inte att identifiera. Härmed efterlyser jag en närbild på exkrement från ryggsträngsdjuret Grus grus.