Käkade nyss pizza och såg ett suspekt jazzprogram på TV. För de som inte vet har jag väldigt svårt för jazz, speciellt jazzlåtar som är 44 minuter instrumentalt hamrande. Jag tror inte det är dålig i sig utan att det mer handlar om min oförmåga att vilja förstå.
Nåväl. Programmet handlade i alla fall om tre jazzsågerskor från norden och deras olika sound, tror jag. När ena sångerskan sjöng en låt började jag rysa. Jag blev förvånad över mig själv och tänkte att min förmåga att ta in och vara öppen för nya möjligheter är häpnadsväckande. Jag skulle just öppna min mun och skrika ut orden när jag plötsligt rös till igen. När jag kollar till vänster är balkongdörren på glänt och det är 6 minusgrader ute. Jag är inte där än, men kanske snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hahahahahahahahah din sjuke lilla koraaaa!
Skicka en kommentar