Igår gjorde jag en ovanlig sak, jag fick plötsligt handlingskraft att göra något jag länge velat göra.
I snart tio är har jag pratat om att jag vill börja sy, men i vanlig ordning har det mest varit prat. Jag är bra på att prata, men lite sämre på att agera. Igår skedde det som jag aldrig trodde skulle ske, jag slet fram mormors gamla Singer från skrubben.
Där stod den, som en relik från en annan tid. Efter nostalgi över tyglappen som satt fast under nålen och att mormor nog sytt i den sist, samlade jag ihop mig och körde igång. Jag tror aldrig någonsin en människa varit mer stolt över tre raksömmar. Helt plötsligt höll jag i ett kuddfodral och det var inte vilket kuddfodral som helst. Det var perfekt, det var ju det jag visste, det är inte svårt att sy. Det är bara att köra. I helgen ska jag påbörja en 50-tals klänning. Kommer lyckan vara i proportion till mitt kuddfodral kommer jag vara världens lyckligaste människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Fröken.
Tack för kommentarerna. Vad menar du med "var hittar du allt detta underbara material"? Jag hittar det i min omvärld, det gäller att hålla ögonen öppna. Du har väl läst inlägget där jag rapporterade om en diabild jag hittade på stan föreställande en naken kvinna och en champagneflaska?! Jag tar det ändå som en komplimang.
Du hittar ju sånt också, för tusan. Din blogg är mycket underhållande, jag kommenterar för sällan, generellt.
You go giiirl :)
Skicka en kommentar