Under ytan...

Igår var jag och lunchade med lilla underbara argingen. Bredvid oss satt en vältalig man och drack espresso och läste tidningen. Helt plötsligt böjde han sig fram för att plocka upp något ur sin portfölj. När han sträckte sig fram avslöjades en röd spetsstring. Efter denna upptäckt studerade vi mannen mer noggrant. I glipan mellan manchesterjeansen och loafersarna kunde man även skymta röda nätstrumpbyxor. Vi blev exalterade och klappade händerna utan att de någonsin slogs ihop.

Vi fortsatte vår lunch, men som svältfödd på annorlunda människor kunde vi inte riktigt släppa taget om mannen i de röda spetstrosorna. Efter en stund tog mannen fram en iPhone och började titta på bilder. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv sett sådana stora kukar. De var gigantiska, de var inte ens mänskliga. Efter en stund av tittande på diverse könsorgan, tog mannen på sig sin kofta och avlägsnade sig från platsen.

Mannen gjorde mig glad. Han gjorde sin grej. Han lurade alla. Han överlistade samhällets pekpinne och fast han var sig själv i smyg, så var han det likt förbannat.