Håll er till vad ni vet och känner

Igår fick jag den briljanta iden att testa ett annat sushihak än mitt stamställe. Nu vet jag varför man ska vara försiktig med att prova nya saker.

Jag beställde en Surprise. Ja visst fan var det en överraskning. Kändes lite som att äta självdöd ilandfluten Brax. Vissa bitar gick inte att identifiera. Jag är rädd att en bit var delfin, en annan snorgärs. Den obehagligaste biten var en rulle av sjögräs. Den såg godast ut och den tände något sorts hopp inom mig. Jag tog en tugga och kände något hårt och litet som kändes som att det var rullat i kokos. Nu befarar jag att det var ett barnfinger. Hela gårdagskvällen nojade jag över att jag ätit barnfingrar. Jag åt nämligen båda två innan jag blev ordentligt skeptisk.

Jag vet inte hur jag ska få bort fisksmaken. Jag vet inte om jag någonsin kan bli människa igen.

EMO

Jag fick just höra att jag är ett emo av en 8-åring. Detta p.g.a att jag tatuerat en svala på handleden. Barn har insikt, de kan se genom vem som helst. Akta er för dem, det känns.

Man får inte äta snor

Som kvinna har man en jävla massa krav på sig, jag betvivlar inte för en sekund att det är likadant för män. Jag har dock inte orkat sätta mig in männens situation eftersom min egen som kvinna tar nog mycket tid och energi. Egentligen är allt detta bara dravel, varför ens jämföra, vi är ju alla människor.

Jag vet inte när jag passerade en gräns för den måste ha varit osynlig. Helt plötsligt börjar folk fråga mig om barn och grejer. Jag är själv ett barn för guds skull, jag hade nyss min första menstruation, vad är problemet? Jag ska inte generalisera, men när jag svarar de frågande människorna ser många ut som om jag just svalt en snorkråka. Blicken när folk kollar lite snett och rullar ett halvt varv med ögonen och drar lite med munnen åt höger. Den minen får jag, en blandning av äckel och oförstånd.

Som kvinna ska man vilja ha barn, det ska vara en av de sakerna man ser fram emot i sitt liv, på samma sätt som kvinnor ska drömma om att en dag bli någons fru. Om man inte vill bruka guds gåva, fruktbarheten, möjligheten att ge nytt liv, är man otacksam. Det här är förmodligen gamla värderingar som lever kvar på något outgrundligt sätt.
Men är det inte så, att det samhället vi lever i idag, har gjort det nog svårt för oss att ta hand om oss själva.