Trötthetens trötthet

Jag har drabbats av den stora tröttheten. Jag orkar ingenting. Igår sov jag till klockan 13, var vaken till 15, sov middag till 18, var vaken till 21, somnade, för att vakna klockan 10.30 (idag söndag) av att telefonen ringde. Åkte till Sunderbyn för att träffa en kär gammal vän och hämta ett importerat horläppstift från Hufvudstaden.

Var om en sväng baki psyket och fick mig en mazarin och en kopp tjockt, starkt kaffe. Hämta in en vedkorg. Drabbades av den stora avundsjukan och torpsjukan. Vill flytta ut till skogen och ha en skrivmaskin med runda trögtryckta knappar. Doris vägrade följa med hem. Fick till slut in psykskallen i bilen. Kom hem till ett städat hem. Levererat 4 munkar till karln. Tvättat hundbinda. Nu ska jag baki gymmet och slå ihjäl sistenergin ini kroppa.


Milja, lika ond som alltid. Hon är riktigt uppretad nu när hon har varit inlåst baki psyket hela vintern.


Araben, halvt om natten, ensam på en annars överfull parkering.


Fick se solen i veckan, om än bara som en svag strimma på taken.


Snusa rynka. Den bästa medicinen mot självaste livet.

Miljas pappa, poeten

Fick en dikt av en god vän, Miljas pappa... Den handlar om mig. Aldrig har någon diktat så fint.
Han är väldigt begåvad.. han, Miljas pappa.

Till Fröken Ö....som en flamma i mänskligheten drar hon förbi med en galen glädje till livet, som bör levas här och nu! Sen slocknar hon lite i en koja i skogen under jul & nyår. Men med nya krafter kommer hon som en grindpojke bakom min dörr och singlar med en slant hon tjänat och skriker "Kom nu, jag måste f...å leva" så drar vi ut i vinternatten dricker mjölk på hemvägen!

Det är så att man får tårar i ögonen