Kicki, jag är envisast

Ordet envis har genomsyrat mitt liv. Det är först nu jag har kommit på hur knasigt det är och att envishet inte alltid är något eftersträvansvärt. Jag vet inte hur det kom sig att envishet blev den egenskap jag jämt strävade efter som barn, men jag tror det har något med min tävlingsinstinkt att göra. Ibland när jag tänker tillbaka på min barndom funderar jag på varför jag aldrig hamnade på barnpsyk. Man tycker någon borde ha reagerat när jag klippte av mina vänners ögonfransar och vägrade det mesta eftersom jag och min kusin tävlade om vem som var envisast.

Jag blir nästan bitter när jag tänker på vilken otrolig idrottare jag kunnat bli. Men istället för att drillas som ett kinesiskt/ryskt barn satt man och ritade och blev knepig istället. Kanske lika bra det, jag har grymt svårt för hockeyprogrammetmänniskor.

På tal om ingenting har jag kommit på vad som är det mest intresseväckande hos människor. Härmed slår jag ett slag för integriteten och folk som har vett nog att uppskatta örtsalt.