Samtal med substans del II

Var på födelsedagsfika hos ett 28 årigt födelsedagsbarn igår. Hade något filmat kvällen hade den personen varit miljonär nu, på riktigt, för det är sant. Samtalet innehöll allt ett samtal kan vara värt att innehålla så länge man gillar amputerade fingrar och flugsvamp.

Det hela började med att världens sötaste barn ljög motoriskt. Sådant gillar jag. Att han sprang runt så hans mamma fick kuta häcken av sig gjorde bara saken bättre. Jag satt i soffan och skrattade och kände mig underhållen.

Efter det pratades det en massa om att killar/män ofta har en tendens att vara schizofrena och allmänt störda i huvudet. Den vanliga problematiken kom upp. Killar som uppmuntrar fortsatt kommunikation och sedan som genom ett trollslag blir stumma. Födelsedagsbarnet hade svar på tal. – Har du amputerat fingrarna, eller?

Efter det kom goda medicinska råd. Det handlade om svamp och blöta handdukar och att riklig svampinfektion numera skall kallas flugsvamp. På slang enbart fluga.
Våra tidigare mentala issues kom även på tal. Jag blev påmind om att jag haft bacillskräck och att jag tvångsmässigt tvättade händerna och duschade hela dagarna under gymnasiet. En annan berättade att hon under ett helt års tid haft skärpta sinnen. Att hon kunde höra vart hennes pojkvän befann sig med hjälp av akvariesurr och andra miljöljud. Efter många turer fram och tillbaka kunde vi alla konstatera att vi var psykiskt sjuka och vill ha vård. Med betoning på vill.

I slutet av kvällen kom en tidsskriftsamlare fram med gamla skolkataloger, helt plötsligt var man mentalt tillbaka i dåtiden. Jag fick hjärtklappning i vanlig ordning när jag skulle kika på en skolkatalogskärlek som gick på Hertsöskolan. Han var fortfarande fin. Födelsedagsbarnet hade klottrat på mitt ansikte i katalogen från sexan. Skejtartönt stod det. Jag såg ut som ett oskyldigt barn.

Många goda skratt blev det och en mycket klok tjej summerade kvällen med att det nog aldrig var så tyst på skolbussen som dagen när skolkatalogen delades ut. Det var nog enda skillnaden från då och nu. Tystnaden var i alla fall inte närvarande i rummet.

Fluga som indikator

Igår var jag med om en intressant upplevelse. Jag har haft ett zoo samt vandrarhem här senaste veckan och roligt har det varit.

Min kära vän E som bott här är en riktigt duktig städerska som hittar skit där man trodde det var rent. Jag tycker själv att jag har det rätt kliniskt, men inte enligt henne.

För några dagar sedan slog jag ihjäl en fluga med slaskskrapan. Jag orkade inte ta bort den utan lät den ligga kvar på kanten bakom diskhon. E har diskat varje dag och igår när jag diskade låg den kvar så jag tog bort den. Direkt E kom hem från stan sa hon:

- så du har tagit bort flugan, ville bara se hur länge det skulle ta innan du tog bort den.

Jag har alltså blivit utsedd för ett test, ett experiment. Tydligen är jag en äcklig människa. För trots att jag varit och torkat kring bänken har den legat kvar i hela 4 dagar.