Gårdagens lärdom

Man lär sig något nytt varje dag, visst är det så det heter? Varför nöja sig med en sak?

Till att böja med har jag lärt mig att kombinationen klänning med små, runda blanka knappar, ryggsäck med tung Mac-dator och förbisusande Arlanda Expresståg inte är kompatibla. Det hela slutar med att man flashar brösten för danska farbröder som bryter ut i hysteriska skrattattacker.

Tvångsmässigt beteende kan ibland vara det som håller ett flygplan uppe i luften. Min rosa noshörning jag stal som 7-åring och en sten med kinatecken (logiskt) från Indiska fungerar lika bra som vilken som helst annan amulett. Jag tror till och med att de överträffar gudsläran.

Att gå vilse i Hammarby Sjöstad är en bedrift. Att till slut hitta ut ur en våldtäktsskog med framtänderna i behåll är ett mirakel. Att fråga en kille och närmsta tunnelbana, och sedan få svaret:
-Den är några hundra meter åt det hållet och sen till höger, jag är nämligen på väg dit.

Att ta detta som en invit att promenera dit tillsammans är ett felaktigt antagande. Det är lätt att vara efterklok. Jag hade också vänt på skallen var 5:e meter om någon gick tre meter bakom mig i över en kilometer. Jag är bra på att forcera och stressa. Stackarn kommer aldrig mer att ge någon en vägbeskrivning.

You´re my sister

Idag åker jag till Hufvudstaden. Ikväll ska jag efter månaders längtan få återförenas med min själsliga syster, sen ska vi utöva det vi är bäst på, vinpimpling och rökande under fläkten i Sveriges finaste midsommarkrans. Vem vet vart kvällen slutar. Sist blev det dans med pilatesbollar, badkarsbad och alladinsång. En sak är säker, tråkigt kommer det i alla fall inte att bli.

Stockholm

Jag har väldigt svårt att förstå människor som resonerar så att om du inte bor i Stockholm är du automatiskt misslyckad. Det är som att dessa människor inte kan förstå att man har valt att inte bo där för att man vill bo någon annanstans. Dessa människor är ofta från norra Sverige och bor i just Stockholm, känns som att detta har något att göra med komplex. De känner sig jättelyckade bara för att de bor i Sveriges huvudstad. Det spelar ingen roll hur du mår bara du har en 08:a adress.

Jag är ledsen, det är valfritt att bo vart man vill i världen. Det är inte så att det behövs en speciell VIP-inbjudan för att bo i Stockholm. Alla har vi möjligheten att göra vad vi vill av våra liv. Visst är man priviligerad om man får tag i ett boende och jobb där, det är inget snack om den saken. Skulle jag ha råd att köpa en stor lägenhet på söder och få ett toppenjobb skulle jag inte heller tveka. Men att se ner på människor som väljer att bo kvar där de kommer ifrån tycker jag är hemskt. Att anta att dessa människor är människor utan ambitioner och drömmar är löjligt. Det enda jag strävar efter att vara lycklig vart jag nu i världen är lycklig är sekundärt.

Fågelskådning

Jag har ofrivilligt blivit ornitolog. Var på Stockholmsbesök i helgen. I vanlig ordning var jag överförtjust och helt fruktansvärt begeistrad i körsbärsträdens blommor. Men så blir det när man bor i norrland och det mest exotiska att skåda är ruttet gräs. I Stockholm är det sommar och här är det finsk efterkrigstid, detta är en mycket godtagbar förklaring till knäppheten.

Mitt i all uppståndelse av fotograferande av djupa, konstnärliga macrobilder såg jag detta. Var så virrig att jag nästan missade dem. Vem kan tro att fåglar bygger bo mitt i stan, en och en halv meter upp i ett träd. Snacka om att bo centralt med naturen runt hörnet.