Ett ställningstagande

Bara som ett statement mot allt svammel kring grissjukan hostar jag och min kollega numera på varandras tepåsar innan vi fikar.

Läppglans, Manolo Blahnik och bubbel

Idag bloggar vuxna människor. Vuxna kvinnor. Om rosa, höstens accessoarer och vart man kan dricka stans godaste latte. Seriöst. Vi kan bättre än så. Ordet budskap handlar inte om att tala om för någon vad de ska ha på sig och vart det är trendigt att fika. Det är kanske inte medvetet. Ni ser det nog som om ni "tipsar". Gud så gulligt.

Allvarligt. Sluta bidra till myten om att man ska vara som alla andra. Berätta om er senaste hemorrojd. Hela livet är ju som ett outtömligt förråd.

Hummelhonung

Jag har läst Torgny hela sommaren och jag ligger alltid gapandes av förundran. Men just den här, hummelhonung är nog bland det mäktigaste jag någonsin läst. Den är ett mästerverk.

Två bröder. En cancersjuk, en liggandes på sitt yttersta i fetma. Tävlandes om att överleva varandra. Verkligheten upplevt på två olika sätt. Vad som är en vall för den ena är ett dike för den andra. Den ena gillar sött den andra salt. Kroppvätskor. Trädockor. Existentiell insikt. Motsatser som skapar den renaste balans. Rolig. Sorglig. Sammanfattningsvis en fantastisk upplevelse man aldrig vill ska ta slut.

Bebissjuk

Jag vill ha minst 10 stycken.

Me and Soprano

Hemma en Lördag. Krasslig. Vad gör jag? Dammsuger. Deprimerande.

Jag har i alla fall Sopranos mitt i all misär. Jag har fått ransonera avsnitten sedan i Torsdags när jag insjuknade. Tanken var att jag skulle se fyra avsnitt om dagen, men det sket sig rätt snabbt. Istället har jag dragit av två på morgonen direkt efter uppvaknandet, sen matat så många jag orkat och tiden haft plats för. Det gör mig på så himla gott humör. Nu har jag fyra avsnitt kvar och klockan är bara 21.00. De kommer med andra ord gå åt. Imorgon ska jag köpa en cykel som jag ska använda till att på ett miljömässigt sätt transportera mig till Hemmakväll. Där har de två Sopranosboxar för 499 kronor. 1382 minuter ren njutning för en femhundring. Jag gnäller inte.

Tack gud för att det finns många säsonger. Mitt liv känns så fullkomligt nu när jag får hänga med familjen Soprano. Hade det funnits obegränsat med material hade jag inte krävt något annat.

De är här. The end.

Jag önskar så innerligt att jag aldrig sett detta klipp, men nu har jag det och livet blir aldrig mer detsamma. Jag skiter i om det är Aftonbladet som är källan, jag skiter i om det är självaste en Ding Dong värld. Jag skiter i allt. Nu ska jag ut på Storheden och leta material till en självmordsbox. Jag visste det. Snart är jag väl på smällen också. De kallar det jungfrufödsel, men jag vet minsann vad det är. Mig lurar ni inte. Måste gå nu, ska stänga in mig i skrubben och skrika sönder halsen.

Från och med nu är det var och en för sig själv. Jag önskar er lycka till mina vänner.

Klicka på länken nedan, men jag varnar er för mycket hemska bilder.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article5738113.ab

Rapport frånen isolerad

De senaste dagarna har jag legat utslagen av något slags jävligt virus. Jag har inte fått något professionellt utlåtande, men jag finner det väldigt coolt att självdiagnoserna mig med Grissjukan.

Idag vaknade jag klockan 7.00 av att Doris hoppade ner från sängen och morrade. Hon skyddar sin mor, hon Doris. Där låg ett hatbrev.

DET LUKTAR SOPOR I HELA TRAPPHUSET stod det på lappen. Vem fan gör sig besväret att stiga upp klockan 7.00 för att konstatera att det luktar sopor i trapphuset, gå in till sin lägenhet, ta fram ett skrivblock, riva ut en sida, skriva ner budskapet, gå upp för alla 6 trapporna i jakt på den skyldige. Men det finns rättvisa.Vi bor nämligen högst upp, + att våran granne mittemot hade ute precis lika mycket sopor, och det bör nämnas att hon är vuxen.
Hursomhelst väckte detta en vrede i mig som fortfarande fördunklar mitt sinne. Vad är felet med att knacka på och säga sitt ärende direkt till personen i fråga? Det känns så 80-tal att skicka en lapp. Ett tips, skicka en brevduva, låt oss för guds skull gå bakåt i utvecklingen. Och jag lovar, jag lovar att jag aldrig mer ska vara så sjuk att jag inte orkar gå ut med soporna. Världen kan faktiskt gå under. Det här handlar om allvarliga saker.

Och jag lovar. Ser jag en lappjävel till ska jag bränna ner det här huset till grunden. Det är ett löfte.

Världens längsta dag

Är det bara jag som upplevt denna Tisdag som världens längsta dag? Två gobullar senare känns den fortfarande lika oändlig. Ikväll blir det filt över skallen och gud som haver barnen kär.

Flyg vilda fågel

Jag rår inte för det. Jag gillar Lisa Ekdahl. Speciellt hennes gamla grejer. Sjunger man sedan om fåglar är det rätt klippt. Musik på svenska kan faktiskt vara bra. I alla fall om någon som heter Cornelis banat väg och inspirerat.

Född i fel tid.

Just det här ögonblicket hade jag kunnat göra vad som helst för att få bevittna.

Ordet fejk borde läggas ner

Jag har en grymt bra nos för fejk. Jag är som ett tryffelsvin när det kommer till den frågan. Jag dömer och jag generaliserar. Allt det jag hatar hos andra är jag värst på själv. Men jag har i alla fall insikt om det, och självinsikt är sunt har jag hört. Dock känner jag ofta att det är alla andra det är fel på och inte mig. Det däremot är nog ett symtom och ett bevis på att allting inte står helt rätt till. Skitsamma, nu hamnade jag på sidospår igen.

Vad det egentligen handlar om är vissa människor är väldigt besynnerliga när det kommer till musik. Det är vad jag tror. De säger att de gillar det och det, men i hemlighet lyssnar de på något helt annat. Inte för att det är fel, det som är fel är att utge sig för att vara något man inte är. Eller är det fel egentligen, har man en plikt att vara ärlig i det avseendet? Det är återigen samhällets fel, det är inte ”creddigt” att gilla Lady Gaga. Jag har nära vänner som står för detta, jag håller inte med dem och tycker att de borde låta sig undersökas. Men det är ju det som skapar dynamik. Att inte vara just likadana.

Det går i alla fall att konstatera att väldigt många människor identifierar och uttrycker sig med hjälp av musik. Inga konstigheter. Ibland blir man positivt överraskad och inser att någon faktiskt på riktigt lyssnar på, låt oss dra till med ett slumpvis valt exempel, Red House Painters.

Sen får man vara musikaliskt schizofren också. Vissa finner sina hjärtan nog stora att rymma både Radiohead och Alcazar. Det är beundransvärt.

Någon slutsats blev det inte. Det var inte heller meningen. Bara en förvirrad tanke som är avsedd att inte vara begriplig.

En knasig slips på en knasig dag

Jag hittade en slips förra veckan när jag skulle promenera till jobbet. Hopp infann sig i min kropp när jag stod där och såg ner på slipsen. Jag tittade upp i ett slags religiöst tillstånd mot en icke befintlig gud. Kanske hade slipsmannen slitit av sig slipsen och kastat den på marken samtidigt som han fick ett nervöst sammanbrott. Kanske kändes det också lite lättare att andas.

Det är vad jag hyser hopp om. Jag hoppas det innerligt. Förmodligen sitter han på businesslunch just nu och senare ikväll ska han på snoppmätartävling i en flådig bastu.

PS. Mönstret fascinerar mig oerhört. Knivar, penslar, lås, CD-skivor, konstiga mojänger och jag vet inte allt. Vart får man tag i en sådan slips?

Sekundärskam

Jag blir lite smått less på mänskligheten ibland. Ibland är en lögn. Ofta är mer en sanning.

Hursomhelst anser jag att varje människa ska få vara precis som den vill. Var och en får också stå för vem de är samt ta konsekvenserna. Personligen har jag inte vett att skämmas och jag är nog ganska burdus, brysk och framfusig. (Jag tror de orden betyder samma sak egentligen, men det låter bra.) Skitsamma. Sådan är jag. Nu skulle inte det här handla om mig. Men jag är väldigt egocentrisk också. Det har jag från min mormor.

Jag förstår att det finns ett rätt tillfälle för saker och ting och att man ska anpassa sig efter sammanhanget. Det är inte brukligt att skrika jag älskar satan under en gudstjänst. Men varför inte? Jag blir så less på alla människor som skäms för din omgivning. Jag hörde ett bra begrepp för syndromet. Sekundärskam.

Jag tänker aldrig mer sekundärskämmas. Det är fult och elakt.
Jag tror de flesta människor har det i sig. Att vara just bättre än så.

En bild säger mer än....

Nanna Johansson. Jag diggar dig.

Webbplats: http://www.fulheten.com/ass.html

Vuxen?

Dammsugit, plockat. Hittat en gammal burk med ett paket torra cigaretter. Tjuvrökt på balkongen. Insett att jag kan betraktas som vuxen. Känslan av att jag kan gå ut och ta en cigg på balkongen utan att behöva gömma mig var överväldigande. Känslan av att jag har ett eget hem.

Jag tror jag har levt i tonårsvärlden lite för länge. Käftsmäll. Jag finner detta mycket obehagligt. Må jag alltid stanna i barnsligheten.

Jag delar med mig

Bästlåt´n just nu. Denna har gått på repeat i mina lurar i tre dagar nu. Så äckligt bra. Jag delar med mig eftersom jag vill sprida min goda smak till denna smaklösa och torftiga värld. Varsågoda!

Vårt fantastiska samhälle

Dagens löp. Det här är vad som viktigt. Gud nåde den som har ådriga ben eller luktar illa ur munnen. Allmänintresset är på topp. Vi glömmer krig, svält och orättvisa.

Jag orkar inte vara människa mer.

Undra om man kan emigrera/abdikera till något form av grytdjur. Blundar man nog hårt försvinner det onda.

Amerikanska begrepp gör mig spyfärdig.

Varför kallar folk barn kids nuförtiden. Eller ännu värre kidz. Vad är det för fel på det svenska ordet barn. Eller som jag hade sagt. Ungar. Det är ju helt klart bästbegreppet (med västerbottniskt uttal). Dock gillar jag inte barnunge. Blev kallad det tidigare i veckan. Det kändes jävligt malplacerat.

Mamma har då alltid kallat oss killingar. Det har fungerat bra. Vi kommer fortfarande på inkallning.

Ärtskida

Jag har blivit besatt. Jag har hittat ett intresse. Något jag tycker om. Något jag längtar till. Något jag aldrig känner är jobbigt. Något jag inte har mental nedräkning inför.

Efter att ha slaktat min största drivkraft och mitt enda intresse har jag nu något nytt. Tomt har det varit. I minst två år.

Det handlar inte längre om prestationer, min akilleshäl. Det handlar lite om prestation, men mest handlar det bara om att ta sig framåt. Med själva vägen som mål.
Nu vill jag bara ut. I spargrisen slängs slantar till en alldeles egen ärtskida. En Havskajak.

Tystnad. Tack

Idag är jag personen bakom begreppet asocial. Nu stänger jag av all utrustning och hoppas vara tillbaka i brukligt skick imorgon. Tills dess råder radioskugga.

Stal den här bilden hos T. Inget annat kan sammanfatta mitt sinnestillstånd bättre.