Var till Stockholm över dagen igår. Kom att tänka på något jag varit med om vi ett flertal tillfällen. Vad är det som händer med människor när de flyger. Den svenska drygheten och avståndstagandet till okända människor är som bortblåst. Nu var det tredje gången jag hamnade i en mycket irriterande situation.
När planet landar så säger som vanligt stewarden eller flygvärdinnan, ”var god sitt kvar på era platser med bältet fastknäppt till kaptenen släckt symbolen blablabla.
Sitter kvar, längst in mot fönstret, det sitter en kvinna bredvid mig. Hon sitter i mitten på raden som har tre platser. När planet stannat och symbolen släckts börjar jag skruva på mig och visa att nu är jag beredd att ställa mig upp och gå ut ur detta förbannade flygplan. Kvinnan sitter kvar i godan ro och ignorerar totalt mina små tecken som visar hur bråttom jag har. Helt plötsligt ser hon mig rakt in i ögonen och säger:
- vi sitter kvar, vi har ju inte så bråttom, alla är så stressade
- men jag har lite bråttom, kan jag få komma ut
- nej vi sitter kvar, det går inte fortare om man tränger sig
- men halva planet är ju redan ute, gången är i princip helt fri
- nu tar vi det lugnt
När blev vi ett vi. När började jag och den okända damen ta gemensamma beslut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det känns väl mer som att HON tog ett gemensamt beslut men uteslöt dig i själva beslutstagandet.
Lite cred till tanten dock, hon utvärderade situationen, såg möjligheterna och tog ett beslut.
HAHA, min fråga är; Hur mycket blev borgen för Pa när han var tvungen att hämta ut fifiluran från arresten? :)
Skicka en kommentar