Äckliga och ljuvliga saker

De flesta har väl sett filmen Amélie från Montmartre, en helt fantastisk film. Något jag fascinerades mycket av när jag såg filmen var detaljerna.

Scenen där Amelie beskriver känslan av att sticka ner handen i en säck med vete. Har vi inte alla sådana moments, men ingen pratar någonsin om dem.

När det kommer till äckliga ögonblick tänker jag genast på känslan av att ta upp ett fårskinn, knakljudet som kommer av att man lyfter skinnet är inte trevligt, ljudet av hår som slits från sitt skinn. Man kan gnissla tänder för mindre. Eller känslan att bita i lakansväv, eller känslan av att kliva på hundbajs, det halvvarma kletiga som pressas upp mellan tårna. Något som inte heller är så mysigt är känslan av att bita i en sena som liksom klickar till och sprättar tillbaka mot tänderna. Och sen fastnar och känns som ett gammalt levande gummiband i munnen.

Ljuvliga uppfattningar är känslan av att gå barfota, sitta naken på en solvarm sten, trycka hela munnen full av salta pengar, simma naken i en bottenlös tjärn, klippa i tjocka blomblad, äta pallad frukt, slita bort gammal hud från fötterna och inte att förglömma känslan av att klösa sårrugor. Rätt roligt att sitta och fundera på vad man egentligen tycker om. Jag läste ett bra ordspråk igår. Du är den du är när ingen annan är med. Tycker detta går att applicera rätt bra på just detta fenomen. Fast lite annorlunda förstås.

Verkar gilla det här med att vara naken mot olika material.