Laleh

Hela dagen har jag varit uppeldad över gårdagens Lalehkonsert. Som alltid när jag blir upprymd kan jag inte sluta prata och berätta, jag måste sprida informationen vidare vare sig folk vill eller inte. Efter många lovord och återberättande fick jag höra att jag var både autistisk och jobbig. Dock har jag gjort min plikt och spridit budskapet. Laleh är Sveriges bästa kvinnliga artist. Jag är inte så mycket för manligt och kvinnligt så jag ursäktar mig och säger istället Sveriges bästa.

Jag hade inga speciella förväntningar innan, men efter bara några minuter satt jag som en hungrig fågelunge och bara gapade. Jag har aldrig någonsin, med risk för att låta fånig upplevt något liknande i ett musikaliskt sammanhang. Jag blev utan överdrift kär i kvinnan, jag kände att jag ville bära hennes barn och föra begåvningen vidare.

Konserten var fantastisk från början till slut. Det fanns inte en tråkig stund. Kvinnan är inte bara begåvad hon är rolig också och framförallt har hon fattat. Det känns även som om alla musikaliska genres finns representerade i hennes musik. Om inte en människa kan hitta något de tycker om i hennes musik borde de fan låsas in. När jag läser Kurirens recension blir jag mörkrädd. Vad skickar de ut för en människa? Han var uppenbarligen inte på plats och utan tvekan störd.

Jag säger bara! Där stod hon. Min drömmänniska. En tummelisa med flickaktiga rörelser som sjöng om sanning och inget jävla svammel.