Glasögonorm

Idag har jag fått mina nya glasögon.

Konstigt nog gick det aldrig in under min synundersökning att jag kanske hade rätt dålig syn.
Blev mest förvirrad när optikern frågade mig samma fråga 100 gånger, bättre, sämre, såhär eller såhär. Blev lite paranoid och trodde att tanten ville sätta dit mig med kuggfrågor.

Min uppfattning är att läkare, tandläkare, kiropraktorer och sådant folk alltid utgår ifrån att allt man säger är lögn. Man känner sig alltid som en fablande hypokondriker. Därför är jag alltid misstänksam mot människor som ska utföra en granskning av något slag.

Det hela slutade i alla fall med att jag var tvungen att skaffa glasögon eftersom jag måste ha dem när jag kör bil. När jag gick från undersökningen hann jag ändå tänka tanken, att optikern nog ändå ordinerade mig glasögon, bara för att tjäna pengar.

Men så kom ögonblicket när jag provade mina glasögon för första gången hemma. Jag trodde inte det var sant. Kan man se så bra. Min hjärna måste ha jobbat på högtryck för att kompensera för allt jag inte kunnat se. Hjärnan har gått på min vetskap om hur saker bör se ut. Ett fönster si, en bil så. Jag har för helvete inte sett en kontur på flera år. Nyss såg jag in hos grannen i huset mitt emot. Det är säkert 35 m bort. I sitt kök har hon en orange duk på köksbordet och ovanpå den låg en tom plastpåse från Ica. Jag kunde nästan räkna mattfransarna. När jag tar av mig glasögonen ser jag inte ens vad det står för nummer på huset. Hur har jag kunnat missa detta?