Skåpsupning

Just nu är jag mycket förvirrad. Jag börjar tro att jag lever i förnekelse. Jag är inte den som tackar nej när det vankas sprit. Men jag dricker inte varje dag, eller gör jag kanske det? Börjar bli fundersam. Det är nämligen så att nästan varje dag när jag kommer hem säger min sambo vid något tillfälle

-Gud vad du luktar sprit, har du druckit?

Samma sak kan hända en söndag när jag varit i tvättstugan.

- Du luktar sprit, har du druckit?

Oftast får han ett spydigt svar

- Vad fan tror du, jag har varit och hämtat tvätten, tror du jag har brännvin med mig dit ner?

Hela historien har eskalerat efter att jag i lördags satt på systemet och betraktade en tant som för det första blev arg på mig för att jag satt ned i en trapp. Sedan såg jag henne gå in på systemet och köpa fyra kvartingar renat. Sin nya inhandlade sprit stoppade hon omsorgsfullt ner i en sådan där liten rutig pensionärsväska med hjul. Jag tyckte tanten var mycket fascinerande och berättade om henne. Nu har hela tanthistorien vänt sig emot mig. P-a tror på fullaste allvar att tanten är mitt alter ego och att min berättelse om henne är ett rop på hjälp.

Vad ska man göra?