Projicering

Jag är projiceringens mästare.

När jag hör Victoria silvstedt eller Carolina Gynning prata blir jag grymt förbannad.
– hej jag heter typ ba Victoria jag är bor typ over there.

Den enda tanke jag kan tänka då är: Håll käften slyna, jag tål inte med att lyssna på dig.

Nåväl. Jag har länge vetat att jag svär mycket, använder typ och ba hela tiden. Svordomarna kan jag leva med, de är en del av min personlighet. Men nu kommer vi till det värsta, på senare tid har jag även börja slänga in engelska uttryck. Grymt irriterande. Kom verkligen att tänka på det idag när jag pratade i telefon med en kompis, ville sparka ut tänderna på mig själv.

Det som förbryllar mig mest är hur man kan vara medveten om ett problem och inte ta tag i det. Därför ger jag mig självdiagnosen tourettes. Det är den enda rimliga förklaringen. Annars måste jag verkligen ansöka om att få bo på ett gruppboende.

Uttrycken typ, ba, öh försöker jag dra ned på, det går helt okej. Har lyssnat mycket och jag verkar inte helt ensam med det problemet, så det är inte hela världen. Men de engelska uttrycken, vad i helvete är det med dem. Om det nu vore så att jag var bra på engelska, men inte. Jag har världens sämsta uttal och noll känsla för timing. De måste bara sluta. Annars tar jag knäcken på mig själv.