tisdag 1 december 2009

Jag är här för att stanna.



Igår var jag och M på vattengympa. Jag måste säga att det är ett väldigt trevligt pass. Som gammal snorgärsunge trivs jag alldeles förträffligt i vattnet.

Dock är vattengympagruppen på Måndagar en väldigt sammansvetsad grupp. Medelåldern beräknar jag lite löst till ca 75 år.

De ser på oss som om vi är outsiders och de räknar kallt med att vi ska droppa av efter några gånger. Men det kan ni glömma tanter, jag är här för att stanna.

Igår såg man deras små skallar snurrande i förvirringen. - Men gud vad mycket folk, hur ska vi rymmas? kläcktes ute i myllret av skallar. Konstaterande, kanske t.o.m veckans konstaterande. Kärringar och småaktighet går ofta hand i hand.

PS. Förra Onsdagen läste 50 unika personer min blogg. Inget i jämförelse med schlagerbrudars 100.000 per/dag. Men ack 50 hela personer.

1 kommentar:

kapten_haddock sa...

Inte illa. Jag förstår bara inte varför? Hur kan dina små infantila och löjliga kommentarer om ditt eget liv vara intressanta för någon annan? Ojoj. Det är bara för märkligt.

Puss å kram fröken. Fan, du skriver bara bättre å bättre. Börjar du fatta snart?

Kram

/H