Den late konungen och 100-åringar

Idag har jag varit ledig i exakt 10 dagar och är redan förslappad och disorienterad. Jag har inte en aning om vad det är för veckodag eller om det är varken morgon eller kväll. Jag är helt ur fas så att säga. Jag som hatar struktur och rutiner, och så visar det sig att jag inte kan fungera utan dem. Vi får se hur det går när jag blir stor och överlevnadskonstnär, förhoppningsvis har jag tagit mig längre i utvecklingen tills dess.

Idag har jag bland annat hunnit med att agera frisörska. Klipper en gammal släkting som är 83 år och som inte är så där värst petnoga, annars hade hon nog valt någon annan. Jag klippte kort pojkfrisyr, men gammelfaster brydde sig inte ens om att se sig i spegeln. Det är då man känner att sitt arbete är uppskattat.

Efter det skyndade vi iväg till ålderdomshemmet. Där skulle E firas. Tanten fyllde 100 år idag och hon är rent ut sagt fantastisk. Hon fick en almenacka för år 2010, och farbrorn som gav den till henne sa lite skämtsamt:
-nog kommer du väl leva ett år till?

E, granskade almanackan och sa som om det vore det självklaraste:
- ja nog ska jag det, nu när jag börjat.

Det är inte varje dag man får gå på ett 100-års kalas, förmodligen var detta både mitt första och sista. Som alla 100-åringar hade E fått telegram från konungen. Det var ett vackert telegram med ett fint utsmyckat brevhuvud. Sen stod det en rad och en gratulation, under var det undertecknat med Kung Karl Gustaf och Silvia.
De hade inte ens bemödat sig att skriva under, det var dataskrivet. Det är vad jag kallar lågt, nog fan har de tid att sätta några kråkor på de få telegram som skickas ut till dem som fyller 100. Förtjänar inte en människa som levt ett sekel en underteckning?

Jag känner nu, mer än någonsin att de ska kastas ut på bar backe och att inte en endaste krona från skattepengarna ska gå till deras handväskor för 100 000 tals kronor.

E, var i alla fall nöjd. Hon tyckte det kändes personligt när även Silvia stod med på telegrammet.

Nu ska jag lägga mig en stund, jag hann med att koka palt när jag kom hem. Palten är som heroinet, man orkar vad som helst bara man får ha den i sin hand.