Idag är sista dagen i friheten. Imorgon börjar knegandet på fabriken igen. Det är inte bra för själen att vara ledig för länge. Delvis skapar det en sanslös rastlöshet samt en än mer grundad avsmak till livet som arbetare.
I förrgår var jag på Lindex och en främmande kvinna kom fram och klappade mig på axeln. Hon sa:
-Kan du som är lång hjälpa mig att ta ner de där strumpbyxorna.
Ni skulle ha sett mitt stora saxbettsleende, det gick från öra till öra som på ett melonhuvud. En gång i livet har jag också fått vara lång, det finns rättvisa trots allt.
Igår anordnade Headon och sambo en trevlig white trash-fest med tacos. Det hela resulterade i en mycket trevlig kväll med frågering där livets största frågor avhandlades.
Jag har kanske inte hunnit med allt jag hade tänkt under julsemestern. Förrådet ser fortfarande ut som ett helvete, skåparna är inte städade och inget annat nödvändigt jox är inte heller gjort. Jag har faktiskt lyckats få upp nya gardiner i datarummet, rent otroligt. Det är vad jag kallar en bedrift.
Nu ska jag njuta av de sista timmarna av frihet, äta lasagne och sen gå och se Avatar på bio. Imorgon börjar allvaret igen, spinning ska man på också. Det är lika bra att gå ut hårt och trotsa alla sina farhågor på en gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar