Jag blir alltid beskylld. Detta säger jag inte med martyr i rösten utan mer som ett konstaterande. Jag känner en djup och innerlig sympati med Emil. Det är bara han som vet hur det är att sitta mentalt i snickerboa.
Är något uppätet, vad ropar man då? Är vinet slut, vem bannar man?
Några goda vänner hittade nyss ett fastkletat tuggummi under sitt vackra teakbord. Vem blev utpekad? Inte bara av dem själva, utan av hela vänskapskretsen?
På jobbet hittade de avföring i toalettstolen, vem var den första att ifrågasättas om hon hade glömt att spola.
En vägg påträffas kletig, vem ”hade” varit där med sina händer?
En människa som oftast är skötsam blir full på samma plats där den anklagade råkar befinna sig. Vem bär ansvaret?
Alla dessa frågeställningar har en gemensam nämnare. Det är inte underligt att man får hybris och tror att man är navet i självaste existensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar