Im walking on glass

Gårdagen, gårdagen, gårdagen. En konstig men trevlig dag. Varför kunde den bara inte få plana ut i en mjuk skön hasselmussömn. Nej. Jag blir som alltid prövad. Någonstans avslutar jag alltid dagen på det yttersta.

Stressade hem efter jobbet och rastade spädgrisen, stod och småhoppade och väntade på att hon skulle hitta den ultimata platsen att förlägga sin avföring på. Det var ett väldigt trampande, men till slut hittades platsen.

Efter det spurrade jag iväg i den rosa dödsboxen mot nordligare breddgrader. Svängde om storbyn och gjorde en upphämtning. Väl hemma hos mor och far fick jag god mat, god tårta och trevligt sällskap. Firade, skötte håret och bråkades lite med lillebror. Åkte hemåt vid 22-tiden för att hinna storhandla på Kvantum. Sprang runt som en yr och svettig höna, flåsandes med metallisk andedräkt. Tog mig till slut ut i bilen med alla varor och otroligt nog utan vävnadsdöd.

Väl hemma möttes jag av världens största diskberg som jag oväntat inte tålde se, och jag kunde under inga som helst omständigheter leva med åsynen. Började hetsdiska. Helt plötsligt rasar berget och ett vinglas går i golvet. Det sprängs och splitter flyger över hela lägenheten. Jag funderade allvarligt talat på att blanda till en liten molotovcocktail och spränga ur skiten, istället för att behöva ta fram dammsugarn. Beslutade mig för att jag inte orkade hämta bensindunken från källaren och dammsög istället kök och hall två varv för att vara på den säkra sidan. När väl dammsugaren var inne i sitt näste, hittar jag inte en, utan en helt kotteri av glasskärvor. Jag var på väg att springa barfota över den lilla glasarmén bara för att kanalisera smärtan till något fysiskt. Någonstans där tog karln över.

Lugnet sänker sig. Rensar ut frysen lite snabbt för att få plats med familjepaketet med köttfärs jag önskar jag aldrig köpt. En liten låda trillar ur. Men. Vad är det i lådan? Men vad kan det vara i den lilla lådan?

Små studsande ljud når mina miniöron och en röd matta av tranbär vräker ut sig över köksgolvet. Men vad lätt de rullar, men så fint de sprider ut sig. Jag sätter mig på knä och vänder blicken uppåt. Jag frågar högt och tydligt. Hur mycket kan du begära av en människa. Efter det blir det svart. Jag stängde av. I morse vaknade jag som en annan människa.