Vissa dagar luras. Man vaknar, allt känns bra och det känns som om dagen ska kunna flyta på utan lust att skalla sönder någonting.
Men, bli aldrig godtrogen. Allt kan vända, närsomhelst. Det börjar med att man inser att man torkat sig med hundhandduken och hår och ansikte är fullt av svarta små stickor. Efter det kan det bara gå åt ett håll, utförs.
Jag naglar mig fast vid några kloka ord som gav mig hopp. -Mitt liv är redan stöpt, ditt har just börjat.
Kanske är det så. Varför känner jag ångest, prestationsångest. Jag är ju praktiskt taget nyfödd. Nä, jag tänker inte bankas ner i formen. Jag tänker inte börja drömma om fluffiga bröllopsklänningar och nallepuhbårder. Jag behöver inte. Jag är nyfödd. Nyfödda ska inte behöva tänka på sådant. Synd det är så förbaskat ensamt utanför kakformen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar