Dagens lekar bland barn

Låg just och tog mig en eftermiddagslur för att orka kalasa. Ute lekte ett gäng barn och jag vaknade av deras bråkande.

-nästa gång vill jag vara förövaren skrek en liten flicka.

Behöver jag utveckla?

Världens härkigaste klyfta

Redan när jag var liten var jag förståndig nog att se att det var något som inte stod rätt till med Tori Spellings klyfta. Och om vi gör en sammanfattning av de gångna åren kan man ju inte säga att det rättat till sig av sig själv eller på annan väg. Kvinnan har helt enkelt världens obehagligaste klyfta.

Ripan, en fågel som ingen skådar

Luleå har alltid i all tid och evighet varit ett hål för följare. Här frodas dessa följare och målet är att vara som alla andra. Börjar en av stigtramparna äta seg högrev serverad med pommes, marknadsfört som ”trensig jävla sportfood” på ”SPORTBAREN” så kommer hela sekten som på lämmeltåg. Här hänger man som i klasar och visar upp sin senaste outfit. Plötsligt är alla sportintresserade och tycker att det är en fantastisk idé att vistas i ett rum som påminner om Allans skrubb på långvården. Allan 72, döv med inkontinens och TV:n ständigt på järnet. Läs
(revirpinkande)

I Luleå är det väldigt viktigt att visa upp sig och gud nåde den som pratar för högt vid ett bord om något opassande. När sommaren kommer då springer människorna som självmordsbombare mot ett sjunkfärdig gammal båtjävel. Här beställer man drinkar för hutlösa summor och fortsätter att äta seg högrev och ser nickande mot varandra – det här var en riktig delikatess.

Det är inget fel på de här miljöerna och det är trevligt också, det är roligt att vistas där folk finns. Men vad är det för fel på att äta gogonzolafyllda champinjoner, storbrakabitar av oxfilé och dricka iskall Mariestads för 225 kronor på Ripan.

Jo, för det är inte trendigt där och där sitter det människor i hörnen som pratar med sig själva.

Nu ska stigjäveln till Ripan trampas upp om det så ska göras med våld. Hursomhelst har man med sig de bästa människorna dit och då spelar det ingen roll vart folket är. De andra får gärna trängas.

Onödigt

Det är sommar och jag hinner inte rapportera eftersom jag mestadels är ute till skogs. Nu har jag bara en och en halv vecka kvar och det känns grymt stressande. En kort reflektion hann jag dock med i morse.

Varför går det så många olika chipsreklamer?

Chips måste ju vara ett av de mest lättsålda livsmedlen, känns lite onödigt att överhuvudtaget marknadsföra en sådan produkt. Snacka om att kasta pengarna i sjön, folk köper ju skiten ändå, de är ju rena rama dundermedicinen mot ångest och grejor.

Ett besök hos Kamprad

Imorgon blir det Ikea. Doris har spytt på en vit ryamatta hos en vän som nu måste ersättas. Jag älskar verkligen baksidan av hundägarverkligheten. Nu ska jag ut och hjula lite grand.

När man tolkar saker till sin fördel

Internet, ja där har man hängt ett tag. De flesta som är lite insatta i Internet som fenomen vet att det utvecklats kulturer, språk, livsstilar och jag vågar nästan klämma till med religioner. Nog för att kultur är just en blandning av allt detta, men nu valde jag att formulera mig så.

Det är vanligt med förkortningar på Internet, människor är ett lat släkte. Jag brukar inte använda mig av dessa eftersom jag hatar förkortningar och tycker att de är till för bekväma människor utan smak. Men ibland blir även en fröken färgad av sin omgivning, klart man försöker vara ungdomlig och slänga sig med trendiga begrepp.

Till saken hör den.... att ett hett tips är att man innan man börjar slänga sig med förkortningar kollar vad de egentligen betyder.

Jag kan nu efter många års missuppfattning meddela att LOL inte står för lots of love och att BTW inte betyder But Why. Den bjuder jag på. Glad jävla sommar!

Jag som ett äpple

Jag försöker ju vara lite hemlig här i bloggen. Mina stackars läsarvänner vet ju vem galningen bakom pseudonymet Fröken Ö är. För er andra 4-5 människor: Här får ni en bild av mitt rätta jag.

Detta var en fin självporträttsgåva på min 26:e födelsedag. En mycket talangfull ung man med konstnärsambitioner har skapat detta verk. Jag tror att han kommer gå långt.
Som ni ser är jag en Granny Smithäppelskalle, tur det, annars hade jag blivit förkrossad för mer än synen av mina tänder.

3 dagar kvar till semester

Sommaren räddad. I år är min enda prio bryggan och läsning, de två tillsammans är en oslagbar kombination.

Pocket är inte samma som inbunden, men om man inte vill ha armont och gillar att massläsa är det den bästa lösningen. Fatta så mycket man får för 175 kronor i dagens samhälle.

You´re my sister

Idag åker jag till Hufvudstaden. Ikväll ska jag efter månaders längtan få återförenas med min själsliga syster, sen ska vi utöva det vi är bäst på, vinpimpling och rökande under fläkten i Sveriges finaste midsommarkrans. Vem vet vart kvällen slutar. Sist blev det dans med pilatesbollar, badkarsbad och alladinsång. En sak är säker, tråkigt kommer det i alla fall inte att bli.

Uppfinnarfröken Ö

Jag kommer inom en snar framtid att starta världens största trend, ni hörde rätt och glöm för helvete inte vart ni hörde det först. Det finns en viss problematik i att bära kjol, klänning eller annan lös underdel. Problemkomplexet ligger i kombinationen kjol, klänning + blåsigt väder. Om man är jag, en tjej med för lång röv för byxor boendes i ett blåshål har man inte den bästa utgångspunkten.



Då till lösningen. Efter att ha blivit träffad av en sådan här kaststjärna på ett kalas i lördags vaknade jag som ur en medvetslöshet. Varför har man inte bordsdukstyngder i kjol/klänningsfållen. Det kan inte finnas en människa där ute som kan slå hål på min argumentation.

1: Man slipper ofrivilligt blotta sig.
2. Man slipper köpa dyra associarer. Duktyngder ligger på ett inköpspris under 80 % av medelpriset för tingeltangel.
3: Man behöver aldrig mer vara orolig för att gå ensam hem efter krogen. Laddad med fyra kaststjärnor klarar man sig relativt bra.
4: Man behöver inte bry sig om någon annan utsmyckning än just kaststjärnor eller annan valfri utformning av bordstyngd. Jag till skillnad från Sofie Fahrman och gänget kör interaktiva modetips. Less is more sa någon, någon gång.

PS. Jag använde synonymordboken för ordet problemkomplex, det kan ett nomin räkna ut. DS. PS.2 Jag kommer aldrig, någonsin, under hela min levnadstid lära mig att stava till ordet associarer. DS.

Ett axplock av företeelser som man förhoppningsvis lärde sig något av.

Att ta bussen in till stan vid varje barnbidrag. Gå direkt till JC och köpa upp alla pengarna. Det räckte precis till en fruit of the loomtröja och ett par 501:or. Sen var man black och rökte fimpar utanför det lokala ålderdomshemmet.

Att vilja ha något så mycket så mycket att man inte kan vänta tills det finns i ens egen storlek. Converseskor i storlek 42, inga problem, bara det finns minst tre par stickade strumpor i hushållet.

Att ha icapåsar i Bh:n. Någon gång påvisades det som den bästa fyllningen.

Att dricka 14 tequila sittandes med en kroppshydda på 50 kilo och sen tro att man står efter det.

Att cykla med skorna släpandes mot asfalten för att få den ”rätta” nötta känslan. Patinerat! Det ska se ut som om man sparkat många.

Att klippa sönder splitternya jeans för att skapa en alldeles egen bootcut. Lärdomen av att inte göra research innan, slits på utsidan är inte lika läckert.

Att åka till mörka stugor med knakande träd direkt efter Blair witch project.

Sen.

Min blogg är död. Ambitionen är att väcka den till liv igen. Jag var nyss ute och gick med Doris och kom på mig själv med att tänkta. Sen. Hela livet har jag tänkt sen. Nu har det gått 10 år sedan jag blev medveten om detta bedrövliga tänkande, men fortfarande tänker jag sen. Från och med idag ska jag tänka. Nu. Tragiska människa.

Min lilla svampinjon

Ibland lyser solen t.o.m. på de mörkaste av platser

Jag är pank, jag är skinnad. Igår visade det sig att jag har en ostronskivling till hund. Det är inte billigt att föda en svamp i dessa tider. Igår kostade Doris Champinjon mig 1500 kronor, inte nog med det, snart måste jag gå ner i halvtid för att sköta hennes sporer. Idag har jag droppat, tvättat, och gnuggat hennes åkommor. Känns perfekt med denna komplettering av sysslor när jag inte ens har tid för min egen hygien.


Champinjonhunden Doris

Tur att det var fint väder idag. Blåshålet bjöd på solsken för en gångs skull. Årets första kvällskaffe i solen, det enda som saknades var en Sève Fournier. Det går nog att parasita kvar på den här valen en stund till.

Mitt nya custommade tangenbord

Det här är mitt nya tangentbord, mitt gamla är borta. Jag tror att det är en gåva eller kanske en överraskning. Dock förstår jag inte de fyra stora nominknapparna. Jag har ingen aning vad de kan betyda, undra om de har något med min personlighet och olika sinnestämningar att göra. Personen som designat det nya tangentbordet har en otrolig känsla för estetik, se bara på Applelogotypen, den är fanemej bättre än originalet.

Grus grus och gåtan kring lämningar

Jag har hittat en brist i Internet. Internet är ansedd som en komplett informationskälla. Det mesta finns, jag har alltid hittat det jag sökt och även det jag inte ens visste existerade.

Igår dök en problematisk situation upp. Vi hittade suspekt exkrement, vårt fynd var oidentifierbart. Fyndet startade en lång kedja av funderingar. Driften att hitta vem spillningen härstammade ifrån blev till en besatthet. Djurböckerna lästes igenom, Internet dammsögs på information. Efter lite diskussioner kom vi fram till att spillningen nog kom från tranor.

Efter två timmar aktivt sökande insåg jag att det var här Internet hade en brist. Information och bilder på transpillning är i princip obefintlig. Det närmaste en ledtråd som gick att finna var en bild på en container med ihopsamlad transpillning från Hornborgarsjön, dock går avföringen inte att identifiera. Härmed efterlyser jag en närbild på exkrement från ryggsträngsdjuret Grus grus.

Kan inte blir sämre iaf.

Imorgon lämnar jag blåshålet för att tvagas i en hamam. Förhoppningsvis byter jag detta:



Mot detta:



Jämförelse. Svart på vitt. Det är då man inser hur sjukt färglöst blåshålet är.

Pepparkakan Sven

Det har redan börjat. Spring med kompisar, ungdomsgård i vardagsrummet och uppstudsigheter. Doris har redan äntrat tonåren och det finns inte längre någon återvändo. Att tiden gick så fort, jag är redan nu nostalgisk. När det kommer just till den här delen har människobarn sin enda fördel, deras transportsträcka till slyngelålder är i alla fall ca 13 år, inte månader.


Doris med sina "vänner" som alltid måste hänga just hemma hos oss

Min fina tjurhårsmatta är numera the hang out place för allehanda ligister. Olle, Brynolf och pepperkakan Sven ligger numera där och skräpar. Doris drar dit dem och där sätter de sig sedan i en ring och smider onda planer.

Igår hade de organiserat sig riktigt ordentligt, de hade tydligen bestämt sig för att testa vandalism. Offret blev mina nya tantskor från Stockholm, skorna jag hann med att använda hela två gånger. De gjorde ett bra jobb med klackarna. Det måste ha tagit en stund att gnaga ned tre centimeter.

Jag ger mig fan på att det är pepparkakan Sven som har dåligt inflytande på Doris. Innan han kom in i gänget lekte Doris, Olle och Brynolf i ankdammen. Nu jävlar är det onda uppsåt hela tiden. Är det här man som förälder ska sätta gränser?

Hämtare, en sorts byrå

Idag bar det iväg på auktion, prick klockan 10.30 stod likbilen utanför och puttrade. Innan avfärd till B-town stämde vi upp med några vänner för att sjunga på ett ålderdomshem för ett 32- års barn, efter fyra hurran drog vi vidare.

Väl framme började förhandlingarna. Jag och käre Headon ville som vi redan förutspått ha samma prylar. Eftersom vi inte är dumma utan mycket förnuftiga människor beslutade vi oss för att inte trissa buden utan istället försöka komma överens. Det hela slutade med en lottdragning, där Herr Headon drog det längsta strået.

Överenskommelsen löd:
Fröken Ö: 50-talslampa och Dominofat av Stig Lindberg.
Herr Headon: Svart/vit kanna från samt en klassisk tidningskorg från 50-talet. Det bör tilläggas att tidningskorgen var det snyggaste och mest åtråvärda.

Auktionen började. Jag ropade in det första objektet som var ett set rakknivar. Auktionsförättaren frågade mig om jag hade skägg, han skulle bara veta att jag har mustasch. Rakknivarna är till min far som återigen snöat in totalt på konstiga begär. Denna gång är det old school raktillbehör.

Kivar, två till varje handled när tanterna på auktionen blev för jobbiga

Herr Headon fick sitt kära tidningsställ för 40 riksdaler medan jag gick bet på båda mina föremål som gick på över 500 kronor styck. Istället ropade jag in en gnallgrön ryamatta, fat från rörstrand, en låda linnelakan och en tjurhårsmatta i rött och orange.


Min fina och gröna rya. Bättre än riktigt gräs


Rörstrand. 40 pix, and I like it

Herr J ropade nog in mest på hela auktionen och utan tvivel de mest suspekta objekten. Järnskrot, manglar från 1800-talet, rågjärn och gruvlykor. Han var på väg att ropa in en säck med äckliga barndockor i plast, men vi lyckades stoppa honom. En konstig farbror fick dem istället.

Herr Headon spanade in en byrå med utsnidade figurer och sa att den skulle de ha i sovrummet att ha TV:n på. Helt plötsligt började han att buda. Jag har aldrig hört hans stämma så tydlig och uppspelt. -40,60. Klubbad till nr 12. Headon verkade helnöjd och kunde inte förstå hur den kunde gå så billigt. Jag och J blev glada och skrattade med, att han kunde bli så uppspelt över en mjölktunna. Ombudet kom fram med mjölktunnan och ställde den vid våra platser. Headon kollade på den lite snett och frågade Herr J vad fan han hade köpt.

–Jag?, svarade herr J. Det är ju du som köpt den, det är ju vår nya TV-möbel?

-Är det den som är en hämtare, jag trodde det var något konstigt namn på byrån svarade herr Headon. Behöver jag tillägga att vi låg dubbelvikta efteråt.

Herr Headons TVmöbel aka byrå

Efter att Herr J fått ropa in lite vackra mingvaser, blysänken och en massa glas åkte vi hemåt mot Blåshålet igen. Eftersom vi hade tagit med oss matsäck blev det picknick på hemvägen. Vi hittade den mest ultimata platsen, en leråker vid en avstängd väg. Headon skrek hela tiden om att vi skulle sätta oss i solen. Positiva som Herr J och jag var över att äntligen få njuta av årets första picknick hittade vi en solstrimma just framför bommen. Innan vi hade dukat klart och satt oss till ro fanns det ingen sol mer. Men fika skulle vi. Headon drack kaffet som shots och rökte nervöst. Dock var det årets första picknick och jag hade inte kunnat tänka mig en bättre avslutning på dagen och start på sommaren.


Fika på en en vacker och speciell plats


Snyggaste fikakorgen


Herr J kör alltid med broderad duk, det enda som saknades för dagen var Pelargonian.

25 vs 15

Idag var jag ute på en promenad. Det är 10 + och solsken här i blåshålet. Det är fint ute men det är inte varmt nog att gå bararmad. Det märks att det är vår nu för unga flickor cyklar förbi i linne, själv går man runt i munktröja och jacka. Äntligen har jag kommit på vad som skiljer mig och 15-åringar åt. Jag visar inte längre armarna när det är kallt. Helt ärligt visar jag dem så sällan jag kan nuförtiden. När jag var tonåring åkte jag skoter i minikjol och gick i spagettilinne till biblioteket mitt i vintern.

Med denna nya vetskap i bagaget kan jag även konstatera att det första ålderstecknet som visar sig på en kvinna är att överarmarnas konsistens förändras.

För övrigt anser jag som lekman att spagettilinne är det mest nittiotala man kan bära.

Ture.... du är så söt och fin

När jag slötittar på Hitta hem och börjar gråta för att en hund heter Ture vet jag att jag har PMS. När sedan ett par på 70 + som hette Gunnar och Britta adopterar Ture går det inte att hålla samman. Just nu är jag fullständigt knäckt. Jag vet också vad komma skall, det här är bara början. En vecka i månanden, 12 veckor om året. Det är verkligen en ynnest att vara kvinna. Nu ska jag äta strösocker och plåga mig själv med vinjetten till Hitta hem.

Om du behöver gråta en stund. För jag klarar inte mig sjäv...ähhähää själv.