EMO

Jag fick just höra att jag är ett emo av en 8-åring. Detta p.g.a att jag tatuerat en svala på handleden. Barn har insikt, de kan se genom vem som helst. Akta er för dem, det känns.

Kabbleka heter det faktiskt

Igår blev jag tvingad att se musikal. Mamma Mia. Jag klarade det, dock visade det sig att min svikare till hund är en musikalflata, jag känner besvikelse. Inte nog med det, i Skåne klipper de gräset nu, det sa det på radio och då är det sant. Här är det metervis med bajsbrun snö. Det finns inga tecken på vår, de få som finns är bara till för att förbrylla. Igår låg jag mitt på isen och kände kärlek till den här platsen, idag vill jag knivhugga mig själv. Må våren och kabblekorna komma snart, för vitsippor är man fan inte bortskämd med.

Lärde mig något nytt idag. De heter inte Kabeleka utan Kabbleka, även kallad Caltha palustris L. Jag klandrar mina lågstadielärare som än en gång lurat mig. Jag trodde poäng stavades påäng till högstadiet, inte underligt man känner sig nomin.

Tre raksömmar är mer än många förmår

Igår gjorde jag en ovanlig sak, jag fick plötsligt handlingskraft att göra något jag länge velat göra.
I snart tio är har jag pratat om att jag vill börja sy, men i vanlig ordning har det mest varit prat. Jag är bra på att prata, men lite sämre på att agera. Igår skedde det som jag aldrig trodde skulle ske, jag slet fram mormors gamla Singer från skrubben.

Där stod den, som en relik från en annan tid. Efter nostalgi över tyglappen som satt fast under nålen och att mormor nog sytt i den sist, samlade jag ihop mig och körde igång. Jag tror aldrig någonsin en människa varit mer stolt över tre raksömmar. Helt plötsligt höll jag i ett kuddfodral och det var inte vilket kuddfodral som helst. Det var perfekt, det var ju det jag visste, det är inte svårt att sy. Det är bara att köra. I helgen ska jag påbörja en 50-tals klänning. Kommer lyckan vara i proportion till mitt kuddfodral kommer jag vara världens lyckligaste människa.

Valar och kuksugare

Det här badandet tar knäcken på mig, jag har fortfarande inte en fjortonårings kropp och jag flåsar fortfarande som en fet gubbe med hjärtproblem.

Igår förvandlades jag även till en kärring i bassängen. Herr M påpekade detta när jag skrek åt några ungar -för fan lugna ner er. Jag var inte ens medveten om min ondhet. När jag simmar stör jag mig mer än jag simmar. Antingen simmar folk för långsamt eller så stänker de för mycket omkring sig. Jag blir ondheten själv och kallar simnazister för kuksugare.

Inte nog med det. Igår satt jag bredvid en 50 årig kvinna i bastun, hon hade tightare kropp än jag. Istället för att känna mig nerslagen ser jag detta som ett hopp, ett hopp om att även jag en dag ska få fingrarna ur och sluta äta vallass och ligga pall.

Sjukdom och sjukdom

Idag jobbar jag hemma. Likt en småbarnsförälder är jag helt slut. Doris hade feber igår och var jättehängig. Jag var oroligare än under ett bombhot och dramatisk som man är tog jag ut död och begravning i förskott. Hade Helena Bergström sett mig igår hade hon gått i förtidspension. Nu snackar vi tårar och bara bröst.

Fått tid hos veterinären efter lunch. Som jag la på luren efter att ha beställt en akuttid förvandlades fröken Doris till sitt piggaste jag. Jag åker dit ändå med risk för att vara hundhypokondriker.

Nyss var det hit en rörmockare och kollade rören. I vanlig ordning gömde jag knivarna och höll mig i närheten av dem. Känns väldigt friskt att alltid utgå ifrån att hantverkare och dylikt som entrar ens hem är våldtäktsmän. Dock var denna man ett undantag, han gjorde bara sitt jobb och gick sedan.

Under ytan...

Igår var jag och lunchade med lilla underbara argingen. Bredvid oss satt en vältalig man och drack espresso och läste tidningen. Helt plötsligt böjde han sig fram för att plocka upp något ur sin portfölj. När han sträckte sig fram avslöjades en röd spetsstring. Efter denna upptäckt studerade vi mannen mer noggrant. I glipan mellan manchesterjeansen och loafersarna kunde man även skymta röda nätstrumpbyxor. Vi blev exalterade och klappade händerna utan att de någonsin slogs ihop.

Vi fortsatte vår lunch, men som svältfödd på annorlunda människor kunde vi inte riktigt släppa taget om mannen i de röda spetstrosorna. Efter en stund tog mannen fram en iPhone och började titta på bilder. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv sett sådana stora kukar. De var gigantiska, de var inte ens mänskliga. Efter en stund av tittande på diverse könsorgan, tog mannen på sig sin kofta och avlägsnade sig från platsen.

Mannen gjorde mig glad. Han gjorde sin grej. Han lurade alla. Han överlistade samhällets pekpinne och fast han var sig själv i smyg, så var han det likt förbannat.

Bajs,Bratz och kejsare

Total avsaknad av inspiration har gjort att jag inte skrivit mycket på senaste. Har fått många klagomål om att min blogg inte är intressant mer, om den nu någonsin varit det för någon stackare. Tydligen gick inte mina små musikaliska tips hem där i stugorna. Visits har gått ner med 29%. Något fel måste jag göra. Tur att jag skriver av egoistiska skäl och inte för att tjäna pengar. Då måste man skriva om dyra lattes på stureplan, bilder på dagens outfit och om inköp av minkpälsar.

Jag kan skriva om bajs. Fatta att vi bajsar i dricksvatten. Vilken vidrig värld. Jag vill inte vara människa mer.

Här kommer två ostrukturerade tankar.



Det här är en riktigt äcklig tanke. En man med skinnhandske håller i en Bratzkalender. Vart är han på väg och framförallt, vad ska han göra?




Kejsarn av Portugallien. Måste läsa boken, men filmatiseringen är inte fy skam. Vill man slå ihjäl tre timmar så är det att rekommendera.

Billig tripp

Om någon där ute skulle vara intresserade av att mentalt resa tillbaka till mellanstadiets friluftsdagar kommer här ett litet recept.

Ät en skiva alspånsrökt falukorv. Gå därefter ut och rök en cigarett. Sitt stilla och känn vittringen av dig själv.

Sakta men säkert flyttas du nu tillbaka i tiden.

När du vaknar upp igen ska du föra dina händer till ditt ansikte. Lukta på dina händer.
Är det inte sanning så säg.

Till eld

På tal om hår på armarna som reser sig. Den här låten får könshåret att resa sig för att sedan sväva upp och brännas till stoft i atmosfären.

De halvt dolda

I helgen har jag haft en fosterhelg. För mig betyder det att spendera den mesta tiden i fosterställning. Min östrogenförgiftning har efter rehabilitering nu passerat och förmodligen gått vidare till någon annan stackare.

Hursomhelst för det mesta något gott med sig. På fredagen tänkte jag allmänbilda mig lite med dokumentärt på SVT Play. Satt och surfade runt och råkade halka in på De Halvt Dolda, en serie som Jonas Gardell skrivit manus till. Karln är utan tvekan ett litet geni.

4 x 1 h:s avsnitt knäcktes i fosterställning. Jag kunde inte få nog, jag ville bara se och se och aldrig sluta se. En fantastisk historia om olika levnadsöden som flätas in och ur varandra i tiden. Magiskt bra. Vågar nog säga att det är 2000-talets bästa svenskproducerade.

De som tycker annat kan som vanligt ställa sig i kön till nominskamvrån. Där kan ni stå och skämmas till ni har vett nog att uppskatta.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=100907

Spårkunskap

I morse när jag kom till jobbet hittade jag de här suspekta spåren. Är det en katt eller kanske en grävling? Han eller hon har då inte tvättat fötterna på länge i alla fall.

Finns det någon spårexpert där ute?

Laleh

Hela dagen har jag varit uppeldad över gårdagens Lalehkonsert. Som alltid när jag blir upprymd kan jag inte sluta prata och berätta, jag måste sprida informationen vidare vare sig folk vill eller inte. Efter många lovord och återberättande fick jag höra att jag var både autistisk och jobbig. Dock har jag gjort min plikt och spridit budskapet. Laleh är Sveriges bästa kvinnliga artist. Jag är inte så mycket för manligt och kvinnligt så jag ursäktar mig och säger istället Sveriges bästa.

Jag hade inga speciella förväntningar innan, men efter bara några minuter satt jag som en hungrig fågelunge och bara gapade. Jag har aldrig någonsin, med risk för att låta fånig upplevt något liknande i ett musikaliskt sammanhang. Jag blev utan överdrift kär i kvinnan, jag kände att jag ville bära hennes barn och föra begåvningen vidare.

Konserten var fantastisk från början till slut. Det fanns inte en tråkig stund. Kvinnan är inte bara begåvad hon är rolig också och framförallt har hon fattat. Det känns även som om alla musikaliska genres finns representerade i hennes musik. Om inte en människa kan hitta något de tycker om i hennes musik borde de fan låsas in. När jag läser Kurirens recension blir jag mörkrädd. Vad skickar de ut för en människa? Han var uppenbarligen inte på plats och utan tvekan störd.

Jag säger bara! Där stod hon. Min drömmänniska. En tummelisa med flickaktiga rörelser som sjöng om sanning och inget jävla svammel.

Diagnos...

Jag vet inte vad som hänt. Små valpar och depplåtar, jag är visst allt ett riktigt emo. Jag har inte lagt ner spydigheterna. Jag lider bara av betongbröst och östrogenförgiftning. Ikväll ska jag medicinera med amigo, öl och Lalehkonsert. Till veckan ska vägen mot en 14-åringskropp upptas. Har blivit utsatt för ett par bakslag den senaste tiden, skiten heter kilon. Men som sagt, det finns ingenting som inte kan skäras bort. Glöm aldrig det mina vänner.

Småskallar

Vilka finingar. Jag vill ha hela hinken.

Skrämmande

Det här är tamefan det vackraste jag någonsin hört. Jag må ha ägglossning men det här är bra på riktigt. Jag vill aldrig mer gå ut. Den som säger något annat vill jag inte ha att göra med.

Fyfan vad gulligt

Det här är gulligt på riktigt. På ett bra sätt, helt utan sarkasm.

Fristad för nomins

Badhus är inte bara en plats för barns plask. Jag har sakta men säkert infiltrerat mig i rörelsen och jag har kommit underfund med att det är en mycket komplicerad verksamhet. Mina upptäckter säger mig att det är en dagverksamhet för nomins.

Sista tidens observationer:

1: En kvinna stod i måndags och skrubbade hela kroppen frenetiskt med en rotborste i duschrummet. Med rotborste menar jag en sådan som mormors mor knäskurade med. Kvinnan var självlysande efter självspäkelsen.

2: (Ej självupplevd upplevelse. XXX såg detta) En farbror stod i herrarnas duschrum och tvättade könet i en kvart, enbart könet. Det känns fint att han är renlig, men enligt erfarenhet går ett kön att rengöra snabbare än så.

3: Idag var en karl på ca 45 år och snorklade i över en timme i bassängen. Hoppas verkligen att han letade något.

4: En 80-årig farbror gick under en timmes tid runt bassängen och ställde sig med armarna uppåt som att han skulle göra värsta snygga dyket. Han testade av hela ytan runt bassängen. Dock såg jag aldrig karln i vattnet.

5: Badvakterna är verkligen förtroendeingivande. 22-åriga killar med hawaiishorts som sitter och dricker Coca Cola och tror att de är på någon semesterort. Deras blickar släpper inte för en sekund de unga simmerskornas nyknoppade bröst.

Samtal med substans del II

Var på födelsedagsfika hos ett 28 årigt födelsedagsbarn igår. Hade något filmat kvällen hade den personen varit miljonär nu, på riktigt, för det är sant. Samtalet innehöll allt ett samtal kan vara värt att innehålla så länge man gillar amputerade fingrar och flugsvamp.

Det hela började med att världens sötaste barn ljög motoriskt. Sådant gillar jag. Att han sprang runt så hans mamma fick kuta häcken av sig gjorde bara saken bättre. Jag satt i soffan och skrattade och kände mig underhållen.

Efter det pratades det en massa om att killar/män ofta har en tendens att vara schizofrena och allmänt störda i huvudet. Den vanliga problematiken kom upp. Killar som uppmuntrar fortsatt kommunikation och sedan som genom ett trollslag blir stumma. Födelsedagsbarnet hade svar på tal. – Har du amputerat fingrarna, eller?

Efter det kom goda medicinska råd. Det handlade om svamp och blöta handdukar och att riklig svampinfektion numera skall kallas flugsvamp. På slang enbart fluga.
Våra tidigare mentala issues kom även på tal. Jag blev påmind om att jag haft bacillskräck och att jag tvångsmässigt tvättade händerna och duschade hela dagarna under gymnasiet. En annan berättade att hon under ett helt års tid haft skärpta sinnen. Att hon kunde höra vart hennes pojkvän befann sig med hjälp av akvariesurr och andra miljöljud. Efter många turer fram och tillbaka kunde vi alla konstatera att vi var psykiskt sjuka och vill ha vård. Med betoning på vill.

I slutet av kvällen kom en tidsskriftsamlare fram med gamla skolkataloger, helt plötsligt var man mentalt tillbaka i dåtiden. Jag fick hjärtklappning i vanlig ordning när jag skulle kika på en skolkatalogskärlek som gick på Hertsöskolan. Han var fortfarande fin. Födelsedagsbarnet hade klottrat på mitt ansikte i katalogen från sexan. Skejtartönt stod det. Jag såg ut som ett oskyldigt barn.

Många goda skratt blev det och en mycket klok tjej summerade kvällen med att det nog aldrig var så tyst på skolbussen som dagen när skolkatalogen delades ut. Det var nog enda skillnaden från då och nu. Tystnaden var i alla fall inte närvarande i rummet.

Bortglömt

Hur kan man glömma en vacker bit som denna. Resten av veckan är vigd till Manson, nästan så att man blir kär.

Jag har legat under en sten

Har totalt missat denna singel. Love is noise. Jag vill dansa, jag vill vara hysterisk, jag vill slå sönder hela lägenheten. Så satans bra. Den kvalar genast in på min 10 i topp lista. Nu ska jag nöta tills jag inte kan tänka mer. Allt detta är återigen Spotifys förtjänst.

Snart kan jag hela Spotify :P